Årets påskekrim” från Cappelen Damm är en samling av tolv spänningsnoveller av tolv olika författare: Karin Fossum, Jens Lapidus, Hans Olav Lahlum, Knut Nærum, Tom Egelad, Gunnar Staalesen, Torkild Damhaug, John Ajvide Lindqvist, Chris Tvedt, Kjell Ola Dahl, Fredrik Skagen, Tor Edvin Dahl och Gert Nygårdshaug. Samlingen innehåller alltfrån skräck till pusseldeckarnoveller.

Som jag skrivit tidigare så ger förlagen i Norge ut sådana här samlingar i påsktider. När jag stod och valde på Gardemoen mellan olika förlags så fälldes avgörandet av att jag kände igen flera författare som Fossum, Lapidus, Lahlum, Staalesen, Lindqvist och Tvedt.

Novellerna är egentligen av två sorter. Antingen så är de uppbyggda som en historia med en knorr på slutet, berättad av någon som var med (som lyssnare, polis, brottsling). Eller så bygger de på en form av kittling av att läsarens fantasi får avgöra, att man lämnas med känslan att novellen slutar precis innan det otäcka händer.

När jag nu läst ut boken konstaterar jag två saker. Dels att det var länge sedan jag läste en novellsamling av flera olika författare, vilket jag ofta gjorde i tonåren, vilket gör mig till en ovan läsare. Dels att det är omöjligt att sätta ett betyg.

Några omdömen av ett urval:
I särklass ruggigast var John Ajvide Lindqvists bidrag. Läste det precis innan jag skulle lägga mig och hade svårt att somna sen. Det är väldigt länge sen.
Mest nyfiken att läsa mer blev jag efter att ha läst Tor Edvin Dahls bidrag. Det var en ny författarbekantskap som jag kan tänka mig att läsa mer av.
Mest groteskt var Fredrik Skagens bidrag. Mer säger jag inte.
Mest hemmastadd kände jag mig med Hans Olav Lahlums bidrag och den var också mest omsorgsfullt skriven. Det är en rätt lång novell och huvudpersonen är K2 och den utspelar sig efter hans tre romaner. Och den gjorde mig nyfiken på vad som händer i de som jag inte läst!