Förr eller senare exploderar jag av John Green

Sextonåriga Hazel Graze  har cancer i sköldkörteln. Den är obotlig och hon vet att hon ska dö inom en snar forrellersenareframtid. Inte när, inte om, men snart. Hazels föräldrar är oroliga för henne. Hon skickas iväg till en stödgrupp för döende ungdomar i kyrkans regi. Hon är måttligt intresserad men går ändå dit, hon kan alltid sitta och vara ironisk tillsammans med de andra. En dag tar en av deltagarna med sig en kompis, Augustus Waters. Gus har haft cancer och fått amputera ett ben. Hazel och Gus finner varandra och förstår varandra på så många plan. De förstår vad det innebär att vara ung. Det förstår vad det innebär att vara döende.

Förr eller senare exploderar jag av John Green är en ungdomsbok som kom ut 2013, och har recensionsdatum idag (1 februari). I original heter den The fault in our stars och kom ut 2012. Den utsågs av Time Magazine som Årets bok 2012, John Green är en amerikansk författare av YA-litteratur (Young Adult). Han har publicerat sex romaner, flera av dem prisbelönta. Han har arbetat med barn som har livshotande sjukdomar.

The fault in our stars var en av de mest omskrivna och hyllade böckerna på nätet under 2012. I december fick jag ett mejl från Bonnier Carlsen med ett erbjudande om att läsa en bok. Jag kollade mejlet, såg att det handlade om en ung flicka med cancer och konstaterade att det inte var något för mig. Ganska kort tid senare så fick jag klart för mig att det här var The fault in our stars som, tyckte jag då, obegripligt nog översatts till Förr eller senare exploderar jag. När jag sen läste på en blogg att ”det här är ingen cancerbok” så bestämde jag mig för att prova och så fick jag en fil på mejl. Jag har tidigare bloggat om den här men eftersom idag är det officiella recensiondatumet så blir det en utförligare beskrivning av mina intryck idag.

Först vill jag konstatera. Det här är en cancerbok. Den handlar om personer med cancer. Det handlar om barn som är döende. I cancer. Cancern är central för historien. Vad är det som inte är ”cancerbok” med det? Ja, det är inte en verklig döende person som skrivit boken utan den är ren fiktion. Men bra skriven fiktion kan ge en väldigt verklig upplevelse.

Har man någonsin förlorat någon man älskade i cancer, då får man ett annat perspektiv när man läser en bok som handlar om någon som är sjuk i cancer. För min del har det fått effekten att jag tycker det är väldigt jobbigt att läsa en bok om cancer. Jag var tvungen att ge upp en bok tidigare i år, en bok skriven av en flicka som senare dog, för jag kunde inte göra den rättvisa. Trots att detta är fiktion så känner jag samma ångest när jag läser den här. Jag kan inte vara objektiv, jag kan inte se det vackra i en bok som handlar om ett barn som är döende i cancer. Det handlar om varje förälders mardröm, att ens barn är döende.

Nåväl, då har jag inlett med det klara subjektiva ställningstagandet. Men därmed inte sagt att den här boken inte har några kvaliteter, för det har den. På sätt och vis kan jag förstå att man kan älska den här boken och hylla den. Jag var överraskad över språket. Det är ett språk med klara litterära ambitioner och kvaliteter. Det är filosofiskt och i historien finns en historia om en bok som Hazel och Gus läser, och hur den påverkar dem. Det är skickligt uppbyggt.

Jag gillar också Hazel. Hon är en tjej som inte tar någon skit, hon är ironisk och rättfram. Hon är humoristisk och det är Gus också. De använder galghumorn som ett försvar mot sin situation och det finns något avväpnande i det. Hazels och Gus relation är på många sätt vacker och ärlig. Fast egentligen, finns det några ungdomar som pratar på det viset? Till vardags? Jämt?

Jag önskar att jag på något sätt kunde ”bortse” från cancern och läsa boken och njuta av språket och personerna men det kan jag inte. För alla er som kan det så rekommenderar jag boken. Prova!

Andra som bloggat om boken är MalinBokugglan, Bokhora, Bläddra bläddra, Boktjuven och Boktjuven.
Den engelska utgåvan finns det många som skrivit om, t.ex. BokneaEnligt OAmelies boktips, och dagarna går, Min bokkistaBokgläntan och Bokmalens liv och läsande.

Den finns på Bokia, Adlibris och Bokus (fast just nu är den slutsåld…)

Omdöme: Ungdomsbok om två cancersjuka ungdomar som tillsammans njuter av livet.
Betyg: 3+ (ungdomsbok)

10 kommentarer

  1. Jag tycker också att det är svårt att läsa om sjuka barn, särskilt sedan jag själv blev förälder. Jag har nära som har haft, och nära som har gått bort i cancer. Ändå kan jag läsa och njuta, om än med tårar i bröstet. Jag läser hellre en sådan här bok än en deckare där brottet beskrivs med detaljer – det är något jag inte klarar av att läsa. Då mår jag illa och tycker att det är otrevlig läsning. Vi har nog alla våra ryggsäckar med oss in i läsningen som påverkar vårt omdöme.

    Jag kan förstå dem som säger att det här är inte en cancerbok, på ett sätt. Och på ett sätt inte. För mig är det främst en bok om kärlek, livet och att våga leva. Nu har jag inte samlat ihop mina tankar i en recension, men det kommer lite senare. Att det är en bok som väcker känslor är helt klart.

    Gilla

  2. Absolut! Alla har vi våra bagage, och vi reagerar på olika sätt. Jag hoppas det framgår att det är för mig som upplevelsen har inneburit att jag inte längre kan läsa böcker av den här typen utan att må dåligt. På ett negativt sätt. Men för andra kan den personliga upplevelsen innebära att det är viktigt att läsa en sån här bok.

    Det är inte en cancerbok i bemärkelsen ”true story” om hur en ung människa visar hjältemod, det här är mycket mer än så. Visst väckte den känslor, men inte på det sättet som en del tunga böcker gör, att jag kände mg stärkt efteråt. Men teoretiskt kan jag förstå att den funkar så för vissa.

    Gilla

  3. Overskriften gir meg forventinger om Det sinna-innlegget der du nærmest slakter en forfatter du irriterer deg grønn over. Gjett om jeg ble noe skuffet: ventet drama og sinte bokstaver.

    Slår meg til ro med omtalen din da. Enig i at oversettelsen av orginaltittel er ‘høl i hodet’.

    Gilla

  4. Denna vill jag så gärna läsa, har dock läst så himla mycket recensioner där folk höjer den till skyarna så jag är lite rädd för att bli på tok för besviken på den.

    Gilla

  5. Jag tycker precis som du att det var lite svårt att bedöma den här boken, just för att den är så otroligt tung. Det handlar nog inte främst om att jag har egna erfarenheter av nära som haft cancer, utan mer att en bok som är såhär tung egentligen inte är ultimat för mig. Jag var tvungen att gråta en lång stund efter att ha läst klart den, och jag var tvungen att sätta på en Astrid Lindgren-film bara för att få känna att det finns fina saker att glädjas över i livet också.

    Den är verkligen så bra som alla säger, vad gäller språk och karaktärer osv. Egentligen är den så bra vad gäller cancern och allt det tunga också, men det passar kanske inte mig som läsare. Jag vill ha lite fler ljuspunkter i böckerna.

    Gilla

  6. Hejsan !
    Tänkte fråga er som läste boken och såg filmen ( förr eller senare exploderar jag) finns någon skillnad mellan dem? Vad är skillnaderna ?

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.