Den danske journalisten Ketil Brandt är på väg med tåg ner till Balkan för att vara med lockfagelnpå några vänners bröllop. Från tåget ringer han sin vän dansken Michael Jensen, som bor i Ljubljana, och som han inte sett på länge, men ingen svarar. Nästa dag blir han uppringd av polisen. De har hittat Michael död, nedanför sin balkong. De behandlar det som självmord men undersöker också om det kan vara något annat. När Ketil kommer till Ljubljana så blir han förhörd av polisen och strax därefter så blir han kontaktad av den slovenska journalisten Ines Sivonik. Ganska snart så visar det sig att Michael förmodligen mördats, och Ketil lovar hans änka att ta reda på vem det är. Föga anar han då vad han och Ines tillsammans ska upptäcka och vilken fara de ska försätta sig i.

Lockfågeln är Henrik Bruns debutroman som kom ut på svenska 2013. Det är den första i en planerad trilogi om Ketil Brandt. På danska heter den Den danske lokkedue och kom ut 2011. Den andra boken i trilogin heter Den norske lakaj. Henrik Brun är journalist och arbetar som utrikesredaktör på en dansk tidning. Han har mottagit pris från EU-kommissionen för sin journalistik kring mänskliga rättigheter, demokrati och utveckling.

Redan före jul blev jag erbjuden av förlaget att läsa Lockfågeln, men jag var lite sen att nappa så läsningen blev inte av förrän helt nyligen. När jag började läsa så hade jag just innan kört fast i en komplicerad bok och längtade efter något enkelt och spännande. Då passade den här boken perfekt. Den första halvan av boken sträckläste jag i ett mycket högt tempo. Jag tyckte det var spännande och det var lättläst – precis vad jag behövde då.

Men någonstans halvvägs hände något och jag började plötsligt se alla upprepningarna och tolkningarna som görs åt läsaren. Samma sak sägs flera gånger meningarna efter varandra. Det är som om författaren vill försäkra sig om och om igen att läsaren verkligen förstått och det lämnar inget utrymme för egna tolkningar och egna bilder, det blir övertydligt. Det gör också att huvudpersonerna upprepar sig rätt mycket. Jag började irritera mig på Ketils dryghet och underskattande av Ines förmågor om och om igen. Deras konstanta behov av att förklara för varandra saker den andra vet blev konstlat. Ju längre jag kommer i boken desto mer irriterad blir jag på Ketils unkna kvinnosyn.

Det finns en god grund, ett bra tempo och spänning i boken. Trots min ökade irritation så var jag tillräckligt intresserad för att vara spänd på slutet. Miljön är för mig ovanlig och intressant och man märker att författaren besitter en kunskap om Balkan. Men det blir rätt översiktligt och förenklat som det ofta blir i thrillerformatet.

Jag skulle önska att språket hade stramats upp och inte innehöll så otroligt många förklaringar av vad man menar. Kommer jag att prova nästa del också? Ja, det är trots allt inte helt otroligt, bara jag är på rätt humör… För jag hoppas och tror att en del av problemen kan ha slipats bort i bok nummer två.

Andra som bloggat om boken är Annikas litteratur- och kulturblogg, Booze’n’Books, böcker-serier-filmBokhyllan och Kulturbloggen.

Boken är ett recensionsexemplar från Massolit – tack för det!
Den finns att köpa på t.ex. Bokia, Bokus och Adlibris.

Omdöme: Dansk fartfylld thriller fylld av upprepningar som utspelar sig på Balkan
Betyg: 3+

PS. Mitt femhundrade inlägg på bloggen!