Lejontämjaren av Camilla Läckberg

En halvnacken flicka kommer ut ur skogen en vinterdag. Hon verkar helt förvirrad och borta och blir påkörd av en bil som inte hinner stanna. På sjukhuset identifieras hon som Viktoria som varit spårlöst försvunnen i flera månader. Hon dör av skadorna från olyckan men det visar sig att hon innan blivit brutalt torterad. På fallet sätts Patrik Hedström och hans kollegor. Eftersom flera unga flickor försvunnit och man länkat samman försvinnandena börjar man nu befara att de flickorna utsatts för samma grymheter. Sökandet tar ny fart. Patriks fru Erica Falck har bestämt sig för att skriva en bok om ett omtalat gammalt fall. I ett hus, som senare i pressen kallades Skräckens hus, utspelade sig fruktansvärda saker. I huset bodde en familj med två barn. Erica har fått tillåtelse att intervjua mamman i familjen som sitter dömd för mordet på sin man. Hon har inte tidigare velat tala med någon men går nu med på att träffa Erica. Vad är det kvinnan döljer, och hur är nuet kopplat till det förflutna?

Lejontämjaren av Camilla Läckberg kom ut 17 november 2014. Det är den nionde boken i Fjällbackaserien om Patrik och Erica. Camilla Läckberg är en svensk författare som debuterade 2003 med Isprinsessan. Hennes böcker har kommit ut i mer än 50 länder. Hon skriver även barnböcker om Super-Charlie.

När jag läst de senaste böckerna i Fjällbackaserien så har jag funderat på om inte jag och serien borde göra slut. Mitt tålamod med karaktärerna har minskat efterhand. Men tiden går och det är hela tre år sedan som jag läste Änglamakerskan. Så givetvis kan jag inte motstå frestelsen när jag ser Lejontämjaren billigt i affären.

Camilla Läckberg har ju fått sig en slänga här och var, inte minst i media och på kultursidorna. Men hon är faktiskt riktigt riktigt bra på hantverket som behövs för att hålla spänningen uppe i en deckare. Lejontämjaren är en sann bladvändare, och har ett mycket bra driv i historien. Jag läste ut den på två dagar, och det är inte många böcker jag läst på det sättet den här hösten. Språket är inget speciellt, men det fungerar bra för att få fram spänningen.

Jag uppskattar beskrivningen av livet i en modern småbarnsfamilj. Det är hög igenkänningsfaktor och det finns många smådetaljer i beskrivningarna som gör att man känner igen sig. Många av dem är väldigt tidstypiska. Mitt problem är dock att jag är så dödligt less på Erica och Patrik och deras liv. Ericas beteende så otroligt oprofessionellt och att hon får lägga sig i polisarbete på det sättet känns helt absurt. Patriks mjäkiga agerande irriterar också, inte minst för att han annars verkar vara en kompetent polis.

Styrkan är definitivt spänningen. Jag kan inte påstå att jag lyckas lista ut historien helt och hållet även om den del aningar jag har under vägen besannas. Men jag är hela tiden nyfiken på detaljerna. Det hela är betydligt groteskare än Läckberg brukar ha, och för mig som läser många deckare så är det inget större problem.

Så var det det där med det slutliga omdömet. Om jag bara skulle betygssätta spänningsfaktorn och bladvändarindex här så skulle det vara en femma, för jag kunde faktiskt inte sluta läsa. Men för mig är en femma En helhetsupplevelse som absorberar mig, du måste läsa den! som jag skriver i betygskriterierna vilket innebär att det inte är ofta en deckare får det betyget.

Nu önskar jag att Camilla Läckberg gör som så många andra författare, nämligen avslutar den här serien och börjar på en ny, eller skriver fristående böcker. En sådan bok skulle jag efter att ha läst den här omedelbart vilja läsa!

Omdöme: Lättläst och mycket spännande om ren och skär ondska.
Betyg: 4

Några som bloggat om boken är Bokraden, Crimegarden och Den läsande kaninen

Mer om boken kan du läsa här och här.
Förlag: Forum.

Mitt exemplar var nyinköpt.
Utläst 7 december 2014.