Ute på en av öarna utanför Fjällbacka flyttar Ebba Stark in med sin man Mårten. De ska renovera huset och har planer på att starta ett B&B. Deras son Vincent har precis dött och de försöker börja på något nytt. Ebba och Mårten jobbar febrilt när de plötsligt utsätts för ett mordbrandsförsök. Det är början på en rad händelser som drabbar Ebba och Mårten. När polisen Patrik Hedström och hans kollegor börjar utreda fallet så får de snart reda på att Ebba har bott i huset förut med sin mamma, pappa och halvsyskon. Hennes föräldrar drev då en internatskola på ön. Påsken 1974 försvann hela familjen, kvar i huset lämnades bara den då ettåriga Ebba. Fem av pojkarna som då befann sig på ön, John, Josef, Leon, Percy och Sebastian har av olika skäl letat sig tillbaka till Fjällbacka och Patrik och hans kollegor är övertygade om att de vet mer än vad som framgick i den ursprungliga polisutredningen. Fallet från 1974 intresserar också Patriks fru, Erica Falck, och hon blir snart inblandad i utredningen. Parallellt med nutid utspelar sig en historia under tidigare delen av nittonhundratalet som visar sig ha anknytningspunkter med Ebbas barndom.

Änglamakerskan är Camilla Läckbergs åttonde bok i den s.k. Fjällbackaserien om författaren Erica och polisen Patrik. Paret har nu tre barn, Maja och tvillingarna Noel och Anton. Som i tidigare böcker finns också Patriks mamma Kristina och Ericas syster Anna med som del av historien. Anna har, precis som Ebba, just förlorat ett barn och försöker komma tillbaka till vardagen.

När jag senast läste en bok av Camilla Läckberg så funderade jag på om det kanske var den sista jag läste av henne, då jag kände att jag tröttnat på konceptet. Den irriterande nyfikna Erica. Hennes man Patrik som är så oprofessionell att han låter sin fru blanda sig i polisarbete. Gång på gång. Fjällbacka som plats för mord. Igen. Börjar likna Midsomer. Men ändå, trots mina tvivel, när jag ser att boken står där i bokcirkelhyllan så tänker jag att jag ska ge Läckberg en chans till. 

Änglamakerskan är en sann Läckbergroman, med alla givna ingredienser. Denna gång även med Ericas syster Anna som inblandad. Men samtidigt tycker jag att Erica har fått träda tillbaka något i viss mån, och det är positivt. Den parallella historien ger en del extra spänning och intresse (även om historien om Göring känns lite krystad). Intrigen är tätt bunden till barn som dör, vilket alltid är plågsamt att läsa om, men Läckberg lyckas att beskriva olika uttryck av sorg. Läckberg är en driven författare och även om dialogen är ganska stolpig ibland så är boken väldigt lättläst. För en gångs skull så kan jag inte omedelbart lista ut slutet, vilket jag tror beror på att Läckberg inte avslöjar alla ledtrådar för läsaren, och det håller spänningen uppe.

Boken är utgiven av Bonnier. Många har recenserat den tidigare, bl.a. Enbokomdagen och Bokföring enligt Monika.

Omdöme: Lättläst deckare enligt beprövat recept.
Betyg: 4-