”Det tredje tecknet” av Yrsa Sigurðardóttir – Nordisk läsutmaning

Advokat Þóra Guðmundsdóttir arbetar på ett litet advokatkontor tillsammans med delägaren Bragi. Som sekreterare har de anställt hyresvärdens dotter Bella, som är allt annat än tjänstvillig, i alla fall mot Þóra. Þóra är ensamstående nyskild mamma med en sexårig dotter, Sóley, och en sextonårig son, Gylfi.

En dag blir Þóra uppringd av en kvinna från Tyskland, Amelia Guntlieb. Hennes son, Harald, har hittats mördat och lemlästad på universitetet i Reykjavik. En vän till Harald, Hugi, är häktad för mordet, men familjen tror inte han är mördaren. De vill anställa Þóra för att gå igenom bevismaterialet.

Efter viss tvekan säger Þóra ja till uppdraget, och tillsammans med Matthew, en tysk som är anställd av familjen Gottlieb, börjar hon gå igenom bevismaterialet. Harald har arbetat med en uppsats om häxförföljelser på Island på den historiska institutionen vid universitetet. Till sin hjälp har han haft Gunnar, prefekt på institutionen, och Þorbjörn som handledare. På fritiden har Harald hängt ihop med ett gäng ungdomar. Vad har Dóri, Marta Mist, Andri, Brjánn, Bríet, Hugi och Harald egentligen haft gemensamt? Vad har de sysslat med? Och vilken roll spelar Haralds forskning? Eller är det hans arv från farfadern som är motivet?  Þóra och Matthew gräver i fallet, samtidigt som Þóra försöker vara en bra ensamstående mamma.

Det tredje tecknet är Yrsa Sigurðardóttirs första bok i en serie om den isländska advokaten Þóra Guðmundsdóttir. Den kom ut 2005 och redan 2006 så kom den svenska översättningen ut på Damm förlag. Yrsa Sigurðardóttir är författare och ingenjör.

I juni är det alltså dags för Island i den Nordiska läsutmaningen. Vill du veta mer om den så kika in hos Västmanländskan. Jag ville ha något av en författare som jag inte läst tidigare, men samtidigt något relativt lättläst, och valet föll på Yrsa Sigurðardóttir.

Det absolut bästa med den här boken är språket, eller snarare jargongen. Þóras ironiska kommentarer, de små pikarna och gliringarna, de träffar mitt i prick hos mig och jag sitter och kommer på mig själv att nästan småskratta. Det påminner om jargongen som jag stöter på dagligen och som jag verkligen gillar. Kanske är det ingenjören som talar? Jag blir nyfiken på Þóra och vill veta mer om henne, hennes privatliv och hennes barn. Av enbart den anledningen kan jag tänka mig att läsa ytterligare en bok i serien.

Men boken är en spänningsroman och då är det ju också någon form av mysterium eller action som man förväntar sig, och där tycker jag inte att Sigurðardóttir når ända fram. Faktum är att vissa utläggningar om häxeri och tortyr tråkar ut mig och jag skummar igenom dessa partier. Upplösningen blir ett ”tja”, ett godkänt men inte mer. Tyvärr drar detta ner betyget en hel del.  Jag skulle gärna läsa något av Sigurðardóttir  utanför den här genren!

Några andra som bloggat om boken är: Bokstunder, Lilla O och I Elinas hylla.

Omdöme: En något seg isländsk spänningsroman med härligt ironisk jargong.
Betyg: 3+