Från förlagets hemsida: En kvinna hittas mördad i sitt hem i Reykjavik. Det enda vittnet är hennes sjuåriga dotter.
Kort efter mordet hittas ännu ett offer, även det en kvinna, och polisen står handfallen inför de märkliga bevisen. Huldar, som leder utredningen, får hjälp av barnpsykologen Freyja att prata med det sjuåriga nyckelvittnet. Om de ska hinna lösa fallet i tid, innan mördaren slår till igen, måste de samarbeta – och försöka glömma den där enda natten de tillbringade tillsammans.
Samtidigt börjar en radioamatör motta underliga meddelanden som verkar ha en koppling till de döda kvinnorna – och till honom själv. Vem är det som kontaktar honom och varför?

Arvet av Yrsa Sigurðardóttir kom ut 9 april 2019. I original heter den DNA och kom ut 2014. Yrsa Sigurðardóttir är en isländsk författare som gett ut såväl deckare som barnböcker. Hennes romandebut kom 2005 med Þriðja táknið (Det tredje tecknet), som är den första i hennes serie om Þóra Guðmundsdóttir. Hennes böcker är översatta till mer än trettio språk. Arvet är första delen i hennes serie om polisen Huldar och barnpsykologen Freyja.

Jag har tidigare läst Det tredje tecknet av Yrsa Sigurðardóttir. Den var OK, men jag fastnade inte för den serien. När Arvet kom från förlaget blev jag sugen på att ge henne en ny chans med första delen i en ny serie.

Arvet är en solid och lättläst deckare. Efter att ha läst ett antal deckare på kort tid där svängarna togs ut rejält i fråga om karaktärer och handling så var det skönt att kunna luta sig tillbaka och läsa en deckare som har professionellt polisarbete som grund. I fråga om mordmetoderna är Arvet en extremt grotesk deckare, och jag undrar hur man ens kan komma på sådana saker som författare. Men det balanseras av övriga karaktärer i historien, som är mänskliga med vardagliga problem.

Jag gillar hur Yrsa Sigurðardóttir använder sina karaktärer. Arvet befolkas av en uppsättning mycket skadade karaktärer, men de är intressanta och väcker funderingar om hur människor färgas av miljö och arv. Speciellt förtjust är jag i polisen Huldar och barnpsykologen Freyja. De har sina egna problem att brottas med, men låter inte de ta överhanden över sitt arbete. Barnahuset som konstruktion intresserar mig också. Däremot kunde jag tänkt mig fler miljöbeskrivningar från Island, som brukar vara fascinerande. Det lilla som finns förstärker det kalla och karga.

Språket och historiens uppbyggnad är av traditionellt snitt och inget extra, men Arvet är ändå lättläst. Alla komponenter som jag tycker ska finnas i en ”vanlig” deckare finns här. Arvet var ingen bladvändare men intressant nog för att jag kunde läsa den snabbt när jag hittade rätt fokus.

Jag kommer att vilja läsa nästa del i den här serien, och eftersom det finns tre till på isländska hoppas jag att man fortsätter översätta.

Omdöme: Solid deckare med fokus på betydelsen av arv och miljö.
Betyg: 4

Bloggat om boken har Mysterierna, Olivias deckarhylla, och dagarna går och Boklysten

Mer om boken kan du läsa här och här
Förlag: Harper Collins
Originaltitel: DNA
Översättare: Villemo Linngård Oksanen
Sidor: 421
Betyg på Goodreads: 3,93 baserat på 2930 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget
Utläst 5 maj 2019.