Handling från förlagets hemsida: Hösten river i Åre. Trots att turisterna ännu glittrar på lyxrestaurangerna har lokalbefolkningen börjat planera för jakten och mörkret…
Ovanpå en igenbommad tågstation bor den avdankade lokalredaktören Vera Bergström. Hon sover med en älgstudsare under sängen och brottas med såväl ständiga klimakterieblödningar som med livet som aldrig blev.
När en kvinna hittas mördad i skogarna på Åreskutans baksida tar hon motvilligt på sig uppdraget att skriva ett reportage om bybornas rädsla. Men längs vägen blir hon allt mer besatt av att ta reda på vem offret var, vem som mördat henne – och varför. Det dröjer inte länge förrän Vera själv är i fara.

Boken: Sly av Sara Strömberg kom ut 19 augusti 2021

Varför jag läste denSly kom från förlaget för några veckor sedan. När vi skulle till Åre med jobbet några dagar så tyckte jag den borde passa. Att det sen inte blev tid för läsning på plats, utan den blev läst efter hemkomst är en annan historia.

Vad jag tyckte om den: Sly är en riktigt bra glesbygdsskildring från norra Sverige. Miljöbeskrivningarna är slående, och väjer inte för det kalla, skitiga, våta men också lockande som finns i den ensliga naturen. Från beskrivningen av boken fick jag intrycket att den skulle utspela sig i Åre, men den utspelar sig främst på ännu mindre orter i Jämtland som Ånn, Kall, Järpen osv. Ett ganska stort geografiskt område ska täckas av skola, sjukvård, nyhetsredaktioner, precis som det är. Till skillnad från en del andra glesbygdsskildringar är inte perspektivet återvändarens, utan en bofast. Skildringarna av turisternas framfart i regionen är sylvass och ironisk.

Det som jag tycker allra mest om är karaktärsbeskrivningarna som är strålande bra. Min favorit är huvudkaraktären Vera. Hon är en karaktär som jag inte visste jag saknat i litteraturen, och särskilt spänningsgenren, förrän nu. Hon är 56 år, är mitt i klimakteriet, har nyligen blivit övergiven efter ett 35 årigt förhållande, blivit av med journalistjobbet, och jobbar som assistent i en skola i Järpen, bor i ett kallt och övergivet stationshus i Ånn. Vera är som en verklig person, med sina fel och brister, men också med sina goda sidor. Jag gillar också hur personerna runt Vera, alla präglade av glesbygden och förutsättningarna, ställer upp för varandra, i stället för att som i så många andra skildringar stöta ut varandra.

Sly är en spänningsroman, så hur är det med spänningsmomentet? Jo, även där så tycker jag att Sara Strömberg lyckas riktigt bra, det finns ett bra driv där man undrar hur trådarna ska gå ihop. En sorglig och tragisk historia från början till slut.

Det enda jag hade svårt med bitvis i Sly var det yviga språket. I synnerhet i början, då hade jag precis läst en bok som var betydligt mer återhållsam, och ordrikedomen blev som en vägg när jag skulle läsa. Det tog mig några försök men sen kom jag in i rytmen i läsningen, med några undantag. Marias berättelse var mer svårläst än det som är nutid. En språklig och strukturell detalj som jag gillade speciellt var när Vera satte på radion i bilen och bytte kanal.

Jag ser fram mot nästa bok i den här serien. Vill väldigt gärna träffa Vera igen, och uppleva Jämtland. Det grämer mig att jag inte kan vara med på Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall i år där Sara Strömberg är en av författarna.

Bloggat om boken har Läsa & Lyssna, Kapprakt och hyllan

Betyg: 4

Mer info:
Förlag: Modernista
Sidor: 344
Betyg på Goodreads: 4,05 baserat på 22 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar
Utläst: 2 oktober 2021