Rotvälta av Tove Alsterdal

Olof var bara fjorton år när han erkände mordet på en tonårsflicka, Lina Stavred.
Tjugotre år senare svänger han av E4:an i Ångermanland, in på småvägarna som leder till hans barndomshem.
I duschen hittar han sin pappa död, mördad med en jaktkniv.
Eira Sjödin har just återvänt till uppväxtens Kramfors, för att finnas till hands för sin mamma. I undersökningen av mordet på Olofs far kommer hon allt närmare sitt eget liv.
Eira var nio år när Lina mördades.
Olof var pojken i hennes mardrömmar.

Rotvälta av Tove Alsterdal kom ut i oktober 2020. Tove Alsterdal är en svensk författare som debuterade 2009 med Kvinnorna på stranden. Hennes böcker är översatta till tjugofem språk och flera är prisbelönta. Rotvälta är den första i en serie som utspelar sig Ådalen, där Tove Alsterdal är sommarboende sedan tjugo år tillbaka. Den belönades med Svenska Deckarakademins pris för Bästa svenska kriminalroman 2020. Den andra boken i serien, Slukhål, planeras komma hösten 2021.

I november så var jag med i Svenska Deckarfestivalen och modererade. Vi moderatorer var på plats, medan många av författarna var på distans. En av de andra moderatorerna var Tove Alsterdal, och jag var imponerad av hennes sätt att moderera och hennes frågor. Jag lyssnade på när hon pratade om sin nya bok, Rotvälta, och jag kunde inte låta bli att köpa den på plats, och börja läsa dagen efter. Jag har tidigare läst Låt mig ta din hand av henne.

Rotvälta är en mycket välskriven och läsvärd spänningsroman. Språket håller hög kvalitet, och berättelsen är intressant ur många aspekter. Det finns en lågmäldhet i berättandet som tilltalar mig. Tove Alsterdal lyckas med att väva in fakta på ett sådant sätt att man som läsare lär sig nya saker, men aldrig skrivs på näsan. Det kommer i naturliga situationer, invävt i berättandet. Rotvälta är en spänningsroman med ett välbyggt mysterium, även om jag har en del synpunkter på upplösningen. Men det är inte det jag får med mig från läsningen. Det handlar mer om det djupt tragiska i hur ryktesspridning och fördömande av andra människor kan förstörs för så många. Rotvälta är mer än bara en spänningsroman.

Karaktärsbygget i Rotvälta är snyggt och skickligt utfört. Varje karaktär visar sina drag gradvis, såväl huvudkaraktärerna som bikaraktärerna. Vid avslutad läsning är det som ett lämna personer jag känner. Huvudpersonen Eira, som är en av berättarrösterna, är en karaktär som jag gärna träffar igen och lär känna mer. En reflektion är att jag har aldrig stött på en karaktär som flyttar hem för att ta hand om sin dementa mamma i kriminallitteraturen på det sätt som Eira gör. Rotvälta är på sätt och vis en klassisk hemvändarberättelse, men den är också unik.

Miljöbeskrivningarna är målande på ett sätt som gör att jag som läsare känner det som att jag befinner mig på plats. Jag tycker mycket om miljön i Ångermanland, och även om jag inte varit just där boken utspelar sig har jag varit på andra ställen i Ådalen. Det finns också likheter med landskapet i Medelpad där jag bor. Med åren så har jag intresserat mig mer och mer för det lokalhistoriska, och även det får jag i här. Ådalen har en stark betydelse i svensk historia, men det vävs inte in här, beskrivningen ligger på ett mer personligt plan. Det finns bara en koppling till skotten i Ådalen, och det är Eiras namn. Tove Alsterdal är mästerlig på att skildra bygden som sakta avfolkas, där det finns minnesmärken från dess storhetstid, och vad det gör med personerna som befolkar den.

Senare i år kommer nästa del i den här serien, Slukhål, och den ser jag fram mot att läsa.

Omdöme: Välskriven och högkvalitativ spänningsroman från Ådalen
Betyg: 4+

Bloggat om boken har Enligt O, Eli läser och skriver, Kapprakt, Tankar från en samlares hjärna och Romeo and Juliet

Förlag: Lind & Co
Sidor: 396
Betyg på Goodreads: 3,61 baserat på 185 betyg
Hur jag fick tag på den: Nyköpt
Utläst: 14 november 2020