Handling från förlagets hemsidaI ett ödehus vid Offersjön, djupt inne i de ångermanländska skogarna, hittas en ihjälsvulten man. Två fingrar är avhuggna på hans vänstra hand. Sjuttio mil längre norrut, i det nästan övergivna gruvsamhället Malmberget har en annan man spärrats in i en källare och lämnats att dö.
Eira Sjödin, polisassistent i Kramfors, blir engagerad i utredningen, samtidigt som hennes mamma måste in på vårdboende. Hennes bror sitter fängslad, dömd för ett brott han har erkänt, men inte begått. När ännu en man försvinner berör det Eira personligen.
För att finna honom är hon beredd att riskera allt.

Boken: Slukhål av Tove Alsterdal kom ut i oktober 2021.

Varför jag läste den: Jag blev sjuk och hade inte ork att läsa boken jag höll på med och provade med Slukhål istället.

Vad jag tyckte om denSlukhål är en lättläst och välskriven deckare. Jag gillar Tove Alsterdals sätt att skriva och bygga en intrig. Det är relativt kortfattat, och även om alla nödvändiga detaljer finns så är det inget som läsaren skrivs på näsan med. Jag var sjuk när jag läste och behövde något som fångade intresset men ändå var lättläst. Jag slukade Slukhål på en dag 🙂

En av sakerna som jag gillar allra mest med den här serien (Slukhål är den andra delen, Rotvälta den första) är miljöbeskrivningarna. De utstrålar en värme för den region där berättelsen utspelas, och jag får en känsla för omgivningarna och vad karaktärerna upplever. Det är klart att det är en fördel att det utspelas i närheten, i Slukhål rör sig karaktärerna från Sundsvall i söder till Örnsköldsvik i norr. Relativt mycket sker i Härnösand. Alla välbekanta miljöer för mig, och det gör mig glad att fler får uppleva de här miljöerna. Det är norrländska städer, det är landsbygd, det är ödehus, naturens makt och det är kärleksfullt och vemodigt.

Jag gillar karaktärerna i Ådalen-serien, i synnerhet Eira och hennes relation till sin dementa mamma och bror. Just det komplexa med demens, och att ta hand om sina föräldrar beskriver Tove Alsterdal väl. Poliserna tecknas sympatiskt, med fel och brister, men i grunden bra och professionella poliser. Även om fördomar spelar en viss roll och lyfts som ett problem. Deras dialog känns också trovärdig, liksom arbetsformerna. Den första boken jag läser tror jag där man jobbar med hybridmöten efter pandemin.

Mysteriet är bra tecknat, men spänningen och upplösningen når inte samma höjd som i Rotvälta. Det engagerar inte lika mycket. Men Slukhål står och faller inte med mysteriet, spänningen byggs i mötet mellan människorna.

Självklart kommer jag att fortsätta läsa den här serien. Slukhål slutar med en cliffhanger dessutom.

Betyg: 4

Mer info:
Förlag: Lind & Co
Sidor: 333
Betyg på Goodreads: 3,54 baserat på 293 betyg
Hur jag fick tag på den: Födelsedagspresent
Utläst: 18 mars 2022