Från förlagets hemsida: Månstaden Artemis är paradiset i rymden – för rika turister och excentriska miljardärer, alltså.
För Jazz är det alger till frukost, ölsubstitut på kvällen och en brits under marken. Till den dag hon erbjuds en oemotståndlig summa för att begå det perfekta brottet.
Men givetvis är inget så enkelt som det framstår. Jazz upptäcker snart att hon hamnat mitt i en konspiration för kontrollen av hela Artemis – och att hennes enda chans att överleva hänger på en plan som är betydligt mer riskfylld än det brott hon lovat att utföra.

Artemis av Andy Weir hade utgivningsdatum 22 januari 2018. På engelska kom den ut i november 2017 med samma titel . Andy Weir är en amerikansk författare med bakgrund som systemutvecklare. Han debuterade 2014 med The Martian (Ensam på Mars) som också filmatiserats.

Jag läste Ensam på Mars 2016. Vissa saker gillade jag med den, andra inte. Jag var ändå tillräckligt nyfiken på vad en uppföljare skulle kunna innebära så jag tackade ja när jag fick frågan från förlaget om jag ville läsa Artemis.

Artemis är en detaljerad framtidsvision med en ung kvinna i huvudrollen. Jag har rätt svårt att komma in i berättelsen, och det tar ungefär en tredjedel av boken innan jag tycker berättelsen tar fart. Det som intresserar mig är själva intrigen, det är det som får mig att läsa vidare, och den är som mest driven i mitten av boken. Mot slutet tappar jag lite intresset igen.

Det här visade sig inte riktigt vara min typ av bok trots allt, och det har främst två skäl. Det första är de tekniska detaljerna, som faktiskt tråkar ut mig. Jag förstår att det kan vara intressant för vissa, men trots att jag är fysiker i grunden, så har jag inte riktigt intresse för alla detaljer precis hur man svetsar i vakuum exempelvis… Det andra är berättarrösten. Hela berättarstilen blir snabbt uttjatad. Jag är mycket kluven till Jazz som person och berättare. Å ena sidan så tycker jag hon är rätt cool och efterhand så gillar jag henne mer. Men hennes ”röst” är helt fel för en mycket ung tjej. I början av boken så finner jag viss underhållning i hennes kommentarer men efterhand så blir de mer och mer grova och är mest förpubertala sexskämt som bara är … osmakliga. Hon visar en kvinnosyn och självbild som är förskräcklig. Sen finns kommentarer om sex med barn som är rent ut sagt hemska.

Detta till trots så hade Artemis vissa kvaliteter som bok. Jag gillar rymdmiljön och att författaren har tänkt en hel del på hur en sådan ska utformas (tack för kartan i början!). Även om Jazz berättarröst stör mig så växer hon allt eftersom och jag gillar henne på sätt och vis när boken väl är utläst. Greppet med breven mellan henne och Kevin på jorden som är infogade som en parallell historia som knyts ihop först i slutet är bra, och ökar mitt intresse. Intrigen är helt OK för en spänningsroman, även om detaljnivån är lite hög ibland.

Jag har fortfarande inte gett upp hoppet om Andy Weir och hoppas att han kan slipa fram en riktigt bra tredje bok. Filmatiseringen av Artemis kan bli bra, om man städar i Jazz kommentarer och får bort de stötande sexskämten och kvinnosynen.

Omdöme: Tekniskt detaljerad framtidsvision med bra intrig men osmakliga jargong.
Betyg: 3

Bloggat om boken har Bokföring enligt Monika, En blogg för bokugglor, Vargnatts bokhylla, Fru E:s böcker, Boklysten, Nellons bokblogg och Litterementärt

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Bookmark
Originaltitel: Artemis
Översättare: John-Henri Holmberg
Sidor: 340
Betyg på Goodreads: 3,69 baserat på 51 689 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget. Tack för det!
Utläst 9 februari 2018.