En smakebit på søndag – En väktares bekännelser

Söndag på bloggen innebär att jag deltar i En smakebit på søndag i regi av den norska bloggen Flukten fra virkeligheten. Veckans smakbitar hittar du här.

Veckan har bjudit på både det ena och det andra, både trevligt och tja… mindre trevligt (som magsjuka i familjen). Till trevligheterna hörde definitivt fredag eftermiddag när jag blev firad av en ganska stor församling av kollegor. Jag fick stå till svars i ett quiz med citat från TV-serier (mer om det i morgon här på bloggen), och så fick jag presenter.

Läsmässigt har det väl inte varit någon höjdarvecka, det har blivit mycket TV-tittande och när jag väl lägger mig i sängen så orkar jag knappt hålla ögonen öppna. Jag håller fortfarande på med Red China Blues, och även om den är förvånansvärt bra, så är den inte lättläst. Så nu i helgen så kände jag att jag behövde en paus med något mer lättläst och underhållande. Ett recensionsexemplar fick det bli: En väktares bekännelser av Elin Säfström. Den handlar om Tilda som är femton och väktare. Det innebär att hon håller ordning på alla sagoväsen i Stockholm, som tomtar, troll, älvor och annat.

Smakbiten kommer från sid 53:

Det jag kan göra är att få rådare (de flesta, alltså – självklart inte älvor och så) att tillfälligt, om än högst motvilligt, lyda tydliga kommandon och säga sanningen när jag frågar någonting. That’s it. Jag kan aldrig få dem att uppföra sig längre än jag konfronterar dem. Så det är dessvärre ingen mirakelkur. Lika lite som schampon i den typ av reklamfilm där folk har vita rockar och ser allvarligt vetenskapliga ut, och som utlovar tjockare, friskare och mer glansigt hår.