Från förlagets hemsida:harrypotterochdetfordomdabarnet Den åttonde berättelsen. Nitton år senare …
Det har alltid varit svårt att vara Harry Potter, och det är inte mycket enklare nu när han är en överarbetad anställd på Trolldomsministeriet, make och pappa till tre skolbarn.
Medan Harry brottas med ett förflutet som ständigt gör sig påmint, måste hans son Albus slåss mot ett arv han aldrig velat ta del av. Det förflutna och nutiden smälter samman på ett olycksbådande sätt och både far och son blir medvetna om den obekväma sanningen: Ibland kommer mörkret från platser man inte väntat sig.

Harry Potter och det fördömda barnet av J K Rowling, John Tiffany och Jack Thorne kom ut i oktober 2016. I original heter den Harry Potter and the Cursed Child och kom ut 18 november 2015. Boken är ett teatermanus till en pjäs. J K Rowling är en brittisk författare som är känd över hela världen för sin succéserie om Harry Potter. Jack Thorne är en brittisk manusförfattare som skrivit manus för TV, radio och teater. John Tiffany är en brittisk teaterregissör. Pjäsen hade premiär den 30 juli 2016.

Serien om Harry Potter tillhör de få serier jag läst två gånger. Först läste jag den 2004-2007 själv, sen läste jag den högt för barnen. Barnen har läst den hur många gånger som helst. När jag hörde talas om att det skulle komma en uppföljare så var jag mycket skeptisk. För dottern var det självklart att hon ville läsa, och hon fick den i julklapp av sin bror. När hon hade läst den så bestämde jag mig för att låna den.

Harry Potter och det fördömda barnet är en riktigt bra historia. Jag har bara en gång tidigare läst ett pjäsmanus som bok – Eugene O’Neills Lång dags färd mot natt, som jag läste någon gång på 80-talet – men det visade sig att det var inte något som helst problem. I ett pjäsmanus så beskrivs förstås känslor sparsmakat men det går att läsa ut mycket av replikerna och att läsa ”mellan raderna” gillar jag. Pjäsformen och hur karaktärerna agerar fungerar utmärkt för att få en tydlig känsla för karaktärerna.

Det som imponerar mig mest är att de lyckats få till precis rätt Harry Potterstämning. Jag får samma varma och djupa känsla i kroppen som när jag läste Harry Potter förr i tiden. Även om jag inte är en uttalad Harry Potterexpert så är min bedömning att den stämmer bra med tidigare böcker. Utvecklingen av berättelsen fungerar, och den nya tråden är mycket bra.

Det gamla gardet från de tidigare böckerna har blivit vuxna, och de är vuxna, inte bara förvuxna barn. Dessutom tillkommer nya personer, den yngre generationen i synnerhet, och även där så är det en trovärdig karaktärsbeskrivning. Det är omöjligt att inte känna med Albus Potter och Scorpius Malfoy, som djupt färgas av relationen mellan sina pappor, och tyngs av arvet. Harry Potter och det fördömda barnet är i allra högsta grad en bra bok om en jobbig tonårstid, där man ska bryta sig loss från sina föräldrar och stå på egna ben.

Kommer det ännu fler i serien om Harry Potter kommer jag att läsa dem. Definitivt!

Omdöme: Gripande pjäs om ondska, godhet och arvet från våra förfäder
Betyg: 5-

Bloggat om boken har C R M Nilsson, Feministbiblioteket, Bokskåpet, Mitt liv i ord och Kulturbloggen

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Originaltitel: Harry Potter and the Cursed Child
Förlag: Rabén och Sjögren
Översättare: Jessika Gedin och Lena Fries Gedin

Mitt exemplar lånade jag av dottern (som fått det av sin bror i julklapp).
Utläst 28 december 2016.

Advertisements