Januari 2017

Lästa böcker:

Antal lästa böcker: 5
Antal sidor: 1992

1. Diana Gabaldon, Slända i bärnsten, 795 sidor
2. Elisabeth Andersson, Lyckostarnas klubb, 394 sidor, Betyg: 4-
3. Katarina Wennstam, Flickan och skulden, 208 sidor
4. Hanna Landahl, Välkommen till Himmelsta, 205 sidor
5. Noah Hawley, Before the Fall, 390 sidor

Språk som jag läst på: Svenska: 4, Engelska: 1
Originalspråk: Engelska: 2, Svenska: 3

Ursprungsland: Sverige: 3, USA: 2

Kvinnliga författare: 4
Manliga författare: 1
Författare jag inte läst tidigare: 2

Boktolva: 2 (Elisabeth Andersson och Hanna Landahl)
Makeutmaningen: 1 (Slända i bärnsten)

Recensionsexemplar: 2
Hemifrån – hyllvärmare: 1
Hemifrån – ganska eller helt ny: 1
Lånad på e-lib: 0
Lånad på biblioteket: 1
Lånad av vän: 0
Lånad på jobbet: 0

Inbunden/storpocket/pocket/e-bok/PDF: 2/2/1/0/0

Deckare/spänning/thriller: 1
Skräck: 0
Drama: 1
Feelgood: 1
Romance: 0
Biografi: 0
Fantasy: 1
Science fiction: 0
Non-fiction: 1
Pjäs: 0

Månadens bästa: Before the Fall
Månadens mest spännande: Before the Fall
Månadens överraskning: –
Månadens besvikelse: –

Kommentarer:

• Månadens bästa: Trots flera bra böcker så var det ingen självklar ”bästa”, ingen med wow-faktor.
• Månadens mest spännande: Hm, ja de andra var ju inte direkt spännande, inte den genren.
• Månadens överraskning: Tror mina förväntningar stämde rätt bra.
• Månadens besvikelse: Jo, tror mina förväntningar stämde rätt bra…
• Allmänt: Trött som attan (av förklarliga skäl) och efter att julledigheten var slut har det inte varit mycket tid och ork för läsande. Och recensionerna ligger jag efter med just nu.

Sedda filmer och avslutade säsonger av TV-serier.

Försöker mig på en betygsskala med 10 steg plus halva…:

• Castle, säsong 5. Recension här. Betyg: 7,0/10
• Friends, säsong 2. Ser om serien som jag älskade när det begav sig.
• Big Bang Theory, säsong 9. Recension kommer.
• Dehlis vackraste händer, säsong 1. Recension kommer.
• The 100, säsong 1. Recension kommer.
• Kvinnan på tåget. Recension här. Betyg: 6,5/10
• Hugo. Tvivlar på att jag kommer att recensera. Betyg: 4,0/10
• The Dressmaker. Recension här. Betyg: 8,0/10
• 12 Monkeys (filmen). Recension kommer.

När inte orken räckt till läsande har den räckt till TV. Alla ovan har jag sett med någon eller några i familjen, flera har vi sett hela familjen tillsammans. Riktigt mysigt. Planerar att recensera en del av dem, får se när/om jag orkar.

TV-serie: Castle, säsong 5

Från CDON: Äntligen tillsammans! Efter fyra säsonger av växande spänningar mellan TVs mest dynamiska team finner Castle och Beckett till slut romantik i Castle säsong 5. Nu när de äntligen avslöjat sina känslor för varandra, kommer deras sammarbete att påverkas? Medan de försöker att hålla låg profil med deras relation, måste paret hitta Becketts mammas mördare, samt lösa flera besvärliga brott. Spänningen och passionen har aldrig varit hetare än nu, i den brillianta femte säsongen av ABCs Castle!

Castle, säsong 5, är en amerikansk TV-serie från 2012. I Sverige kom den ut på DVD i januari 2014. Vi (jag, maken, dottern och sonen) såg den 4 januari – 23 januari 2017.

Castle har blivit förstahandsvalet hemma hos oss när vi ska se på TV hela familjen. Det är den enda serien just nu som vi kan enas om. En normalkväll blir det ett avsnitt innan läggdags.

Jag har tidigare skrivit om säsong 1, säsong 2, säsong 3 och säsong 4 av serien, och egentligen är det inte så hemskt mycket att tillägga. Det här är en serie där man kör samma koncept säsong efter säsong även om karaktärerna och deras relationer utvecklas. Charmen är personerna, i synnerhet så gillar jag Castle och hans mamma. Dottern, Alexis, är inte fullt så närvarande i den här säsongen och det tycker jag är lite synd. Jag skulle också gärna se mer av Ryan och Esposito, i synnerhet skulle jag vilja se mer av deras liv utanför polisstationen. Gudskelov så är det en säsong som ovanligt lite handlar om Becketts mamma.

Humorn är kvar och jargongen, som tur är. Humor med värme. Det är en hel del antydningar kring sex som jag inte tänkt så mycket på, men som slår mig i ett av avsnitten som består av tillbakablickar. Om det inte hade varit så att Castle och Beckett redan från början flörtade hade det nog varit trakasserier. Men så har jag inte uppfattat det.

I mitt tycke är säsong 5 en av de svagare säsongerna och det beror på två saker. Dels att manusförfattarna verkar ha slut på idéer, det känns som de upprepar sig. Sen skulle jag gärna se att de någon gång överraskade tittarna med ett annat mönster på vem som är den skyldige. Det är alltid samma upplägg (och har ni inte sett serien så ska jag inte avslöja det). Ett avsnitt som sticker ut i mängden på ett positivt sätt är nr 19, The Life of Others, som är en uppenbar flört med Alfred Hitchcocks Fönstret mot gården. Överhuvudtaget är det många film/Tv-referenser och jag missar säkert hälften. I avsnitt 15 så tycker jag det på tok för likt Taken, men lyckligtvis så styrs det upp i avsnitt 16. Ett bottennapp bland avsnitten är nr 22, Still, som i stort består av tillbakablickar.

Dottern fick säsong 8 i julklapp av sin mormor (som också följer serien!), och då blev det en beställning av säsong 6 och 7 också. Men just nu gör vi en kort paus i tittandet, och försöker komma ikapp i andra serier.

Omdöme: Säsong 5 av en charmig och humoristisk deckarserie som går hem i vår familj.
Filmbetyg: 7,0

På IMDB får hela serien betyg 8,2 baserat på 121 912 betyg.

Bloggat om säsong 5 har Bokföring enligt Monika.

En smakebit på søndag – Kall, kall jord

Söndag på bloggen innebär att jag deltar i En smakebit på søndag i regi av Flukten fra virkeligheten. Veckans smakbitar hittar ni här.

Den här veckan har jag varit upptagen flera kvällar, och när jag väl har gått och lagt mig så har jag inte orkat läsa mer än någon sida innan jag somnar. Det innebär att jag fortfarande håller på med boken jag började på förra söndagen, Before the Fall av Noah Hawley trots att den alls inte är tungläst. Så veckans smakbit får bli från boken jag pausade i, som jag väl borde ta upp igen: Kall, kall jord av Adrian McKinty. Det är ett recensionsexemplar som dök upp överraskande i slutet av förra året. Ja, jag ligger efter i läsningen och just nu går det generellt trögt, jag är helt enkelt för trött. Kall, kall jord är en deckare som utspelar sig på Irland på 80-talet.

Smakbiten är från sid 53

>>Det är faktiskt ingen skillnad alls mellan en genomsnittlig IRA-man och en genomsnittlig UVF-man. De är likadana allesammans: arbetarklass, fattig bakgrund, vanligen en alkoholiserad eller frånvarande far. Man ser det gång på gång. Identiskt lika psykosociala profiler, enda skillnaden är att den ene identifierar sig som protestant och den andre som katolik. Massor av dem kommer faktiskt från en blandad religiös bakgrund precis som Bobby Sands. Det är vanligtvis de som mest hårdnackat försöker visa sina religiösa meningsfränder vad de duger till. <<

Lyckostarnas klubb av Elisabeth Andersson

Från förlagets hemsida: Lotta, 39, är nyhetsredaktör på teve. Jenny, 30, jobbar som copywriter på reklambyrån Behappy. Bibi, 60, är marknadschef på bokförlaget Ramstedts. Alla tre har superkoll på jobbet, men de har inte lika bra koll på sin vikt.
Lotta, Jenny och Bibi blir medlemmar samtidigt på bantningssajten Smaldirekt.nu och får kontakt när de inser att de har en gemensam nämnare kärleken till ostbågar. Efter lite trevande chattande på nätet bestämmer de sig för att träffas och bildar Lyckostarnas klubb. Där stöttar de varandra inte bara till att gå ner i vikt. I takt med träffarna och tappade kilon vågar de också ta nya steg i livet. Till slut leder en träff med Lyckostarnas klubb till att en ostbåge åstadkommer den kanske mest oväntade förändringen i Lottas, Jennys och Bibis liv.

Lyckostarnas klubb av Elisabeth Andersson kom ut 2016. Elisabeth Andersson är en svensk författare och journalist som arbetar på Sydsvenskan. Hon debuterade med romanen På andra sidan Venus, första delen i en trilogi. Lyckostarnas klubb är hennes fjärde roman.

Det kom ett mejl om Lyckostarnas klubb från förlaget med rubriken ”Kan ostbågar förändra ditt liv?”. Eftersom jag är medelålders och har en ohälsosam förkärlek för ostbågar så lät det som en bok för mig, och förlaget var vänligt nog att skicka ett exemplar. I mitt Instagramflöde dök boken också upp, tydligen med ett medskick av ostbågar. Jag fick boken men ordnade förstås mina egna ostbågar.

Lyckostarnas klubb av Elisabeth Andersson är lättläst och välskriven svensk feelgood. Jag hade just avslutat läsningen av en tegelsten, och Lyckostarnas klubb visade sig vara precis vad jag behövde för att få lite läsflyt igen. Mycket hänger förstås på igenkänningsfaktorn. Även om ingen av de tre kvinnorna har liv som exakt liknar mitt, så får ändå boken många plus för att den så mjukt och fint beskriver många kvinnors vardag. Det är en varm beskrivning som passar för feelgood. Ett extra plus till att huvudpersonerna är tre kvinnor som inte är jätteunga. I många av resonemangen känner jag igen mig.

Feelgood ska ju utvecklas på ett visst sätt och det gjorde Lyckostarnas klubb, så ur den aspekten så var det som förväntat. Men utan att skriva alltför mycket om slutet så blev jag lite besviken på det. Missförstå mig rätt, det var egentligen inte något fel på slutet, men medan dessa tre kvinnors liv utvecklades på ett visst sätt, så satt jag kvar i soffan med samma liv och med samma dåliga samvete. Men det har mer med mig att göra än själva boken.

Jag är definitivt sugen på att läsa mer av Elisabeth Andersson men kan inte bestämma mig om jag ska läsa hennes trilogi eller helt enkelt invänta nya böcker av henne.

Omdöme: Lättläst och underhållande svensk feelgood.
Betyg: 4-

Bloggat om boken har Lexie läser,

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Bokfabriken

Mitt exemplar var ett recensionsexemplar. Tack för det!
Utläst 12 januari 2016.

Bokbloggsjerka 27-30 januari: Böcker i högar

Hurra hurra Annikas bokbloggsjerka är tillbaka! Återigen hoppar jag på den förstås. Och det gör jag på fredagen, för så har det alltid varit 😉 Veckans fråga är: Om du skulle tvingas välja mellan en hög med böcker av för dig okända författare, eller en med dina favoriter, vilken hög skulle du välja och varför?

Inte helt enkelt men jag tar det säkra kortet: en hög med böcker av mina favoriter. Allra helst nya böcker av favoritförfattare, det är en alldeles speciell känsla. Och det finns ett antal sådana att se fram mot under 2017. I bästa fall så tar en favoritförfattare ut svängarna lite och visar sig klara det minst lika bra.

Helgfrågan 27/1 – 29/1 2017

Då var det dags för helgfrågan i regi av Mias bokhörna. Veckans inlägg hittar ni här.

Veckans fråga:

När man går in på t.ex Bokus så ser man den här indelningen  och då kommer frågan:
Vilket ämne läser du helst? Enligt bild ovan.
Vilken är den bästa bok du läst inom det ämnet?

Första frågan är ju nästintill busenkel: Deckare. (fast Skönlitteratur är ju annars brett och bra…)
Andra frågan är betydligt knepigare. Jag gillar inte att ranka böcker, men i det här fallet har jag gjort det en gång tidigare. 2012 blev jag kontaktad av Sydsvenskan som skulle ranka tidernas bästa deckare. Mer om det kan ni läsa här.

Jag har ju läst en hel del mycket bra deckare sen dess men jag väljer ändå att ta samma deckare/kriminalroman/spänningsroman som jag gjorde då: Händelser vid vatten av Kerstin Ekman.

PS Vill ni veta hur rankingen blev efter omröstningen så kika här.

Hett i hyllan #29

Dags för Hett i hyllan – inspirerad av Bokföring enligt Monika som skriver så här:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Vi befinner oss fortfarande i slutet av mars 2013 och fortfarande handlar det om utlottningen inne hos bloggen Books on my mind som jag skrev om här. Den ena boken jag vann skrev jag om förra veckan i Hett i hyllan. Den andra var ett signerat exemplar av Doktor Joseph av Andreas Roman. Jag vet inte varför den inte är läst (känns som om jag skriver så typ varje vecka…). Jag tror det kan vara alla referenser till övernaturliga fenomen i beskrivningen som ändå gjorde mig tveksam. Fast det borde jag ju vetat innan jag deltog i utlottningen…

När Joseph får sparken från sitt jobb som arbets- terapeut på Försäkringskassan, blir lämnad av fru och barn och polisanmäld av grannen, får han nog och går ner i sin källare där hans gamla vodoualtare står kvar sedan hans ungdomstid som lovande vodoupräst på Haiti.

Han förhäxar sin gamla arbetsplats och sin granne, och passar även på att välsigna dem som gjort honom gott. Men detta innebär att han öppnar en dörr som han stängt för många år sedan. Mörka krafter som letat efter Joseph ända sedan han flydde till Sverige får nu upp ett spår efter honom, och dras till Stockholm för att göra upp en gång för alla.

Toner i natten av Jojo Moyes

Från förlagets hemsida: Ena stunden är Isabel en firad violinist i en omtalad symfoniorkester. Hon har en attraktiv make, två fina barn och en fantastisk våning mitt i London. I nästa stund har hon förlorat sin man och står ensam på ruinens brant. Mitt i hopplösheten ärver Isabel en herrgård på landet, och när grannen Matt erbjuder sig att ta hand om renoveringen tackar hon ja utan att tveka.
Men Isabels omstart i livet visar sig vara allt annat än okomplicerad. Grannen Matt har en hemlig agenda med renoveringen, och det har även hans fru Laura. Fastighetsmogulen Nicholas Trent ser den gamla herrgården som en väg tillbaka till rikedom, och den mystiske Byron, vems ärenden går han egentligen? När Isabel och hennes barn flyttar in i huset, kolliderar livet och drömmarna hos alla inblandade. Hur långt är man egentligen beredd att gå för att få sitt drömhem?

Toner i natten av Jojo Moyes kom ut i september 2016. I original heter den Night Music och kom ut 2009. Jojo Moyes är en brittisk författare som debuterade 2002 med Sheltering Rain. För den svenska publiken blev hon först uppmärksammad för Livet efter dig (Me Before You). Hon har gett ut tretton böcker varav Night Music är den sjätte.

Jojo Moyes är en av mina favoritförfattare och när det kommer en ny bok av henne åker den snabbt upp på önskelistan. Toner i natten fick jag av svärmor i julklapp 2016 och började läsa redan på julaftonskvällen.

Toner i natten är en välskriven feelgoodroman med en del djup och svärta. Jojo Moyes har en speciell ton i sina böcker, och kan det här med feelgood. Men till skillnad från de tidigare av hennes böcker som jag läst så tycker jag inte riktigt Toner i natten håller hela vägen, varken språkligt eller historiemässigt. Det märks att hon har utvecklats som författare och hittat ”sin” ton sedan hon skrev den här.

Karaktärerna i Toner i natten är intressanta, men tyvärr är det Isabel och Matt som jag har svårast att förstå mig på, och eftersom de är centrala i historien så får jag inte riktigt grepp om den. Det är som om det ligger ett stråk av obehaglighet under ytan, och det vill jag inte ha när jag läser feelgood.

Min kritik till trots så finns det en hel del jag gillar i boken. En del av bifigurerna, miljön och en del av sidospåren i historien. Det finns också mycket värme i relationerna, mycket mänsklig omtanke. Och även om det inte är Jojo Moyes allra bästa så är den fortfarande läsvärd.

Jag har faktiskt hennes första bok stående oläst i hyllan, och nu undrar jag om jag kanske ska ge mig på att läsa den. Om inte annat för att se om jag har rätt i min teori om att hon utvecklats som författare.

Omdöme: Lättläst och varm historia om kärlek, svek och missförstånd  med en svag obehaglig biton.
Betyg: 4

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Originaltitel: Night Music
Förlag: Printz Publishing
Översättare: Helen Ljungmark.

Mitt exemplar var en julklapp från svärmor julen 2016.
Utläst 26 december 2016.

Topp Tio Tisdag: Tio norska böcker som jag vill läsa

I veckans Top Ten Tuesday har The Broke and the Bookish satt temat till: FREEBIE — your choice. I september 2015 när det här temat var aktuellt så listade jag tio norska böcker jag vill läsa. Nu gör jag det enkelt för mig och gör en sådan lista igen och den får vara en påminnelse till mig själv. Alla är faktiskt inte samma. Men några är det…

1. Blod i dans av Gard Sveen. Den enda som inte står i hyllan, men som jag gärna skulle vilja införskaffa. Har läst de två första i serien.
2. Hestekrefter av Lars Mytting. Står oläst i hyllan. Har läst en av honom tidigare.
3. Felicia forsvant av Jørn Lier Horst. Står oläst i hyllan. Del två i en serie där jag läst del ett.
4. Kureren av Kjell Ola Dahl. Står oläst i hyllan. Spontaninköp i somras, ingen författare jag läst tidigare.
5. Av jord er du kommet av Chris Tvedt. Står i hyllan. Har läst en bok av honom tidigare.
6. Våpenskjold av Thomas Enger. Står i hyllan. Del fyra om Henning Juul. Har läst de tre första.
7. Tysteren av Jan-Erik Fjell. Står i hyllan och har gjort så länge. Nu kommer den ju på svenska, men jag vill läsa den på norska!
8. Pappa er et postkort av Ida Løkås. Har läst en bok av henne, Det fine som flyter forbi, och det gav mersmak.
9. Kongens nei av Alf R Jacobsen. Står i hyllan. Bygger på verkliga händelser och boken är nu filmatiserad.
10. Steady av Jarle Sten Olsen. Står i hyllan. Har inte läst något av honom tidigare.

Film: The Dressmaker

Titel: The Dressmaker
Originaltitel: The Dressmaker
Regissör: Jocelyn Moorhouse
Manus: Rosalie Ham (bok), P J Hogan (manus) och Jocelyn Moorhouse (manus).
Skådespelare: Kate Winslet, Judy Davis, Liam Hemsworth, Hugo Weaving m.fl.
Utgivningsår: 2015
Produktionsland: Australien
Genre: Drama, Komedi
Premiär i Sverige på bio: 3 juni 2016
Utgiven i Sverige på DVD: 10 oktober 2016
Vi (maken, sonen, dottern och jag) såg den på DVD 14 januari 2017.

Från SF:s hemsida: När Tilly för första gången sen barnsben återvänder till sin inskränkta hemby för att ta hand om sin sjuka mor, är hon en fullärd sömmerska av världsklass. Samtidigt som hon syr klänningar som får människor att blomstra, svartnar relationerna med dem som en gång fick henne att lämna staden.

Jag vet inte riktigt när jag läste om den här filmen första gången, förmodligen på någon blogg (ja, jag har dåligt minne). Den fick komma med i en beställning från Discshop när vi skulle komma upp i fraktfritt.

The Dressmaker är en charmig film trots dess mörka inslag. Jag gillade många av karaktärerna, de hade alla sin del i berättelsen och filmen genomsyrades av ironi och värme. Karaktärerna balanserar ibland på gränsen till parodi, men samtidigt så upplevde jag att de framställdes kärleksfullt så det blev aldrig irriterande. Det är en mycket svårbestämbar film. Ena stunden skrattade man som åt en komedi, andra stunden så rann faktiskt tårarna för den var så obegripligt sorglig. Det var en känslomässig berg- och dalbana och det tvära kastet mot slutet var nästan så att jag inte klarade av.

Kate Winslet är inte min favoritskådespelerska, men hon passade verkligen i rollen som Tilly. Liam Hemsworth gör sin karaktär charmig och omtänksam (och nej, jag funderade inte över deras åldersskillnad), och jag gillade honom mycket mer än i The Hunger Games. Hugo Weavings karaktär kunde lätt ha blivit någon man såg föraktfullt på, men han var min favorit. Starkast skådespelare tyckte jag Judy Davis var, en skådespelare som jag inte noterat tidigare.

Och miljön ska vi inte glömma. Dammigt, varmt och bykänsla. Australienskt så det förslår, och redan där blir jag redan lite kär i filmen. Sedan vi var där 1991 så är jag förtjust i den miljön och dialekten. Och så minns man dessa 90-talsfilmer, som Muriels bröllop.

I recensionerna som jag läste efter att vi sett The Dressmaker så används ordet ”buskis” vilket skulle ha avskräckt mig enormt om jag läst dem innan. Men jag såg inte alls det här som buskis. Den var minst sagt absurd i delar, men hade inte alls den elaka tonen som jag förknippar med buskis.

Tydligen är historien baserad på en bok, och jag blir faktiskt lite nyfiken på den!

Omdöme: Varm och charmig berättelse som svajade mellan olika genrer
Filmbetyg: 8,0

På IMDB får filmen betyg 7,8 baserat på 28 636 betyg.
På Filmtipset får filmen betyget 4 baserat på 344 betyg.

Recensioner finns på Moviezine, SvD, DN, Onyanserat.se och Expressen