Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr

Från förlagets hemsida: Den franska flickan Marie-Laure har nyligen blivit blind och kan bara tolka krigets fasor genom ljud, dofter och beröring.
I Tyskland drömmer barnhemspojken Werner om att bli radiotekniker, men kan bara undslippa ett hårt liv i kolgruvan genom Hitlerjugend.
När Marie-Laure flyr det ockuperade Paris och Werner skickas på ett hemligt uppdrag förenas deras öden i Saint-Malo – en stad som kommer att totalförstöras av kriget.

Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr kom ut 2015 på svenska. I original heter den All the Light That We Cannot See och kom ut 2014. Anthony Doerr är en amerikansk författare som debuterade 2002 med The Shell Collector. All the Light We Cannot See, som är hans femte bok, vann Pultizerpriset 2015.

När den här blev mer och mer omskriven på nätet och media så började jag lockas att läsa den. Maken fick den i julklapp förra året, och efter avslutad läsning satte han högsta möjliga betyg. Då bestämde jag mig för att läsa den. Men jag hade inte kommit till skott när han var snäll nog att inkludera den i Makeutmaningen. Den blev augusti månads val.

Ljuset vi inte ser är en fin berättelse med ett alldeles speciellt språk. Texten är kryddad med många liknelser, vilket gör att jag hade svårt att komma in i den. Trots detta så upplevde jag den som lättläst, med ytterst korta kapitel (tror aldrig jag läst en bok med så många kapitel…). När jag började läsa den hade jag bara korta lässtunder, vilket försvårade för mig, jag hittade inte läsrytmen. Jag önskar jag hade haft tid för obruten läsning, när jag hade det så kom jag in i boken på ett helt annat sätt.

Ljuset vi inte ser är uppbyggd med olika POW och de engagerade olika mycket. Personödena var gripande, men jag tror det var Werners historia som berörde mig mest. Hela historien är tragisk men hoppfull på en och samma gång, och jag kan inte komma på att jag läst något liknande. Bara det är fascinerande, med tanke på hur många berättelser om andra världskriget det finns. Speciellt förtjust var jag i hur han lyckats få till slutet. Jag vill egentligen inte skriva mer om historien, för boken vinner på att man inte läst för mycket om den innan.

Som ni märker så sällar jag mig inte till hyllningskören av de som tycker detta är den mest fantastiska bok de läst på flera år. Trots att jag tycker den är fin och tankvärd, men så slår inte an hos mig på det sättet. När jag först läst den så tänkte jag att jag skulle skriva i recensionen att jag inte är så mycket för ett skrivsätt där liknelserna duggar tätt. Men sen läste jag en annan bok full med liknelser som jag verkligen tyckte om. Så min slutsats blir att det är just de här liknelserna som inte fungerar för mig.

Jag skulle kunna tänka mig att prova att läsa något mer av Anthony Doerr, för jag är nyfiken på om det liknelsespäckade språket är något han alltid använder sig av.

Omdöme: Fin berättelse om att göra rätt eller fel eller bara vara mänsklig.
Betyg: 4

Bloggat om boken har Beas bokhylla, Vargnatts bokhylla, Boklysten, Boktanken, Kulturloggen, Cissigrip och Mest Lenas godsaker

Mer om boken kan du läsa här och här.
Originaltitel: All the Light That We Cannot See
Förlag: Bookmark förlag
Översättare: Thomas Andersson

Mitt exemplar lånade jag av maken.
Utläst 14 augusti 2016.