Från det svenska förlagets hemsida: appletreeVid 52 års ålder verkar Yvonne Carmichael, framgångsrik genetikforskare, ha allt man kan önska sig – ett vackert hem, ett lyckligt äktenskap och två vuxna välartade barn. Men när hon en dag blir inbjuden som föreläsare för medlemmarna i ett parlamentariskt utskott gör hon något som vanligtvis skulle vara henne helt främmande: när hon möter en främling, som hon inte ens vet namnet på, drabbas hon av en så överväldigande attraktion att hon en stund senare har sex med honom på offentlig plats. De inleder ett förhållande och passionen frigör krafter som hon inte kan kontrollera. Krafter som leder henne och hennes älskare in i en mordrättegång.
Från förhörsbåset berättar Yvonne sin historia och växlar mellan rättegången och händelserna som föregick den. Vittnen kallas in och ger sin version. Bit för bit kartläggs förloppet och när vi tror att vi vet vad som hänt kastas nytt ljus över skeendet.

Apple Tree Yard av Louise Doughty kom ut 2013. I svensk översättning heter den Kvinna inför rätta och kom ut 2015. Louise Doughty är en brittisk författare, litteraturkritiker och kulturreporter.  Hon har skrivit sju romaner samt ett antal pjäser. Apple Tree Yard är hennes sjunde roman som nominerats till ett antal priser.

När Kvinna inför rätta kom förra året läste jag om den på flera ställen och blev mer och mer intresserad. Jag gillar att läsa brittiska deckare på engelska så jag hade tänkt önska mig den. Men när jag hittade den på biblioteket så lånade jag den där istället.

Apple Tree Yard är definitivt inte min typ av bok. Vilket är rätt underligt då jag älskar deckare och spänningsromaner. Men det är just det som är problemet. Jag finner inte Apple Tree Yard det minsta spännande, och förutom att det är en dramatisk händelse som är navet i historien så finns det inget som gör att jag förstår att den karakteriseras på det här sättet. Så jag blir besviken. Det här är för mig en relationsroman, en psykologisk studie. Den saluförs som ”årets bästa thriller”, och det sätter helt andra förväntningar.

Apple Tree Yard är välskriven, och mot slutet när jag får upp farten på läsandet så flyter det lätt. Men jag kämpar verkligen med tre fjärdedelar av boken, eftersom historien inte alls förmår fånga mig. Yvonne intresserar mig inte, historien känns inte unik, och jag har dessutom ett problem med jag-formen i berättelsen. Den tog mig över en vecka att läsa, vilket är ovanligt för mig.

Mitt omdöme är förstås i vanlig ordning subjektivt, och jag kan förstå att boken kan vara läsvärd. Men det kräver att man går in i den med rätt förväntningar och gillar jag-formen som berättarstil. För den är en välskriven studie av det mänskliga psyket, som ger en obehagskänsla av vad skeva världsbilder kan åstadkomma. Jag kan också se att det är en välbyggd historia (mer säger jag inte pga risk för spoilers).

Jag ska låta det vara osagt om jag kommer att läsa mer av Louise Doughty. Eftersom jag trots allt tyckte att Apple Tree Yard var välskriven kanske det kan fungera med en helt annan historia.

Omdöme: Relationsdrama i jag-form med en dramatisk twist.
Betyg: 2

Bloggat om boken (på svenska) har Johannas deckarhörna, Vargnatts bokhylla, I Elinas hylla och Sladdertackans bokblogg 

Mer om boken kan du läsa här. Den svenska översättningen här och här.
Förlag: Faber and Faber

Mitt exemplar hade jag lånat på biblioteket.
Utläst 27 mars 2016.