Nya bok- och filmförvärv – April 2016

Länge trodde jag att detta skulle bli en rekordmånad i … inga nya bokförvärv… men så kom spurten på slutet. Fyra böcker bara den här veckan. Alltid roligt att få böcker förstås, men tanken är ju att vi inte ska öka bokbeståndet 😉 De flesta böckerna var faktiskt överraskningar från förlag…

Från förlaget kom oväntat Näbbar och klor av Ian Rankin. Tredje boken i en serie där jag inte har de två tidigare… Hmmmm.

 

En bok som jag verkligen sett fram mot och som förlaget var vänligt att skicka var Springpojken av Gabriella Ullberg Westin. Den håller jag på att läsa nu. Blir ni nyfikna så kan ni delta i en utlottning av den boken här.

Från samma förlag kom också Spåren vi lämnar efter oss av Pernilla Ericson. Spännande debutant.

En överraskning var Döda talar inte av Eva Dolan. Här har jag läst första delen i serien.

Sista överraskningen var Bödelns sång av James Oswald. Här har jag alltså fått del tre och två av förlaget, men ”måste” väl först läsa del ett.

Däremot inga tillskott på filmfronten för min del. Sådana nytillskott har andra tagit ansvar för 🙂

Annonser

Bokbloggsjerka 29 april – 2 maj: Böcker från regionen

I veckans Bokbloggsjerka så skriver Annika: Skulle du kunna tipsa om en bok (eller flera) som utspelar sig i dina hemtrakter?

Hemtrakter är ett vitt begrepp på flera sätt. Jag tänker utgå från regionen där jag bor, och inte där jag växte upp. Vi bor i Sundsvall men mina tre tips blir från den regionen där jag på ett naturligt sätt (genom jobb etc) rör mig. När en bok utspelar sig där jag bor (eller har bott) brukar det för det mesta tala till bokens fördel.

Jonas Moström har skrivit en serie deckare som utspelar sig i Sundsvall där polisen Johan Axelsson och läkaren Erik Jensen står i centrum. I hans senaste böcker så har han fört in en ny miljö – Uppsala – och eftersom det är den stad jag växte upp i och bodde tills jag var drygt 30 så blir det en bonus. Den första boken av Jonas Moström heter Dödens pendel. Förra året genomförde vi Moströmvandringar här i Sundsvall under Svenska Deckarfestivalen.

Elin Olofsson är en av våra främsta landsbygdsskildrare och hennes miljö är den jämtländska. Hon har gett ut tre fristående böcker och jag vill tipsa om den senaste – Gånglåt. Mer kan ni läsa här.

Gabriella Ullberg Westin har precis kommit ut med sin andra del i serien Morden i Hudiksvall. Den första delen heter Ensamfjäril och kom ut 2014. Mer om den första delen kan ni läsa här. Den andra delen började jag på igår 🙂

Utlottning av Springpojken

En av de böcker jag verkligen sett fram mot i vår är Springpojken av Gabriella Ullberg Westin – del två i serien Morden i Hudiksvall.

Jag fick själv mitt exemplar i går men inte bara det – jag har nu fått OK från förlaget att lotta ut ett exemplar!

Det räcker att ni skriver en rad i kommentarsfältet till det här inlägget senast söndag 1 maj så är ni med i utlottningen.

Mer om boken kan du läsa här (hos förlaget).

Vad jag tyckte om första delen i serien, Ensamfjäril, kan du läsa här.

Här är en bild där både jag och Gabriella är med på Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall i höstas 😉

Veckans bokbloggsfråga v. 17: Att äga böcker

I veckans bokbloggsfråga frågar Barnboksbloggen: Hur viktigt är det för dig att äga dina böcker? Köper du alla böcker du läser eller lånar du hellre? När det gäller de böcker som du vill äga, är det då viktigt för dig att ha samtliga böcker i en serie och att ha dem i samma format (pocket/inbunden, samma utgåva osv)?

Den här frågan hade jag svarat annorlunda på för några år sedan. I grunden så älskar jag att äga böcker, men med  recensionsexemplar och andra möjligheter att få böcker de senaste åren så lider vi här hemma i högsta grad av platsbrist och med den kommande flytten så blir det ännu mindre plats.

Så nej, det är inte viktigt att äga alla böcker jag läser. Jag försöker nu fokusera på att skaffa delar i de serier jag har påbörjat eller nya böcker av mina favoritförfattare. De vill jag äga. Gillar jag serien vill jag ha alla böcker. Samma format behöver det inte vara men jag blir sjukt störd när man helt byter layout i en serie (se Månkrönikan…).

Topp Tio Tisdag: Tio saker som glädjer en bokmal

I veckans Top Ten Tuesday har the Broke and the Bookish satt temat till:  Top Ten Bookworm Delights

Här är min lista:

1. Den där känslan när man förstår att det här blir en sådan där bok som man bara kommer att älska.
2. Att bläddra igenom en ny bok, känna på den, lukta på den och känna att man är den första som läser den.
3. Gå i en bokhandel.
4. En ny bok av en favoritförfattare.
5. Prata böcker med någon som blir lika engagerad som man själv.
6. Läsa en annan bokälskares beskrivning av en bok som man älskat. Oavsett om smaken är den samma som ens egen.
7. Lyssna på författare med lysande ögon prata om litteratur, sitt skrivande, sina böcker…
8. Att barnen gillar att läsa (och jo, maken också…)
9. Köpa böcker åt familjen som de önskat sig eller som man tror de kommer att gilla.
10. Att gå på Bokens Afton och samtidigt få mamma-dotter-tid (bilden från 2012)

Vanishing games av Roger Hobbs

Från förlagets hemsida: Jag jobbar ensam.
Jag kanske är den bästa tjuven i världen men ingen kommer någonsin att veta någonting om mig. Eller ja, nästan ingen. För en livstid sedan hade jag en mentor, Angela. Hon lärde mig att bli kriminell, hur man genomför riktigt stora jobb.
Och nu, sex år efter att hon dumpade mig under ett jobb i Kuala Lumpur, skickar hon ett SOS till mig. Jag tror åtminstone att det är från henne. Och är det så, måste jag dit. Det är jag skyldig henne. Snart sitter jag på ett plan till Macau, antingen för att träffa en vän eller för att gå rakt i en fälla. Eller båda på samma gång.
Men det är så jag vill ha det. Att riskera livet är ibland det enda som gör mig riktigt lycklig.

Vanishing games av Roger Hobbs kom ut 2015. I original kom det ut 2014 med samma titel. Roger Hobbs är en amerikansk författare som studerat filmvetenskap, språk och litteraturvetenskap. Han debuterade 2013 med Ghostman, och Vanishing games är hans andra bok.

Jag hade läst om Ghostman på diverse bloggar men hade inga planer på att läsa den eller ännu mindre uppföljaren Vanishing games. Men så kom den i vår bokcirkel, och jag hade dessutom lust att läsa något lättläst.

Vanishing games är en thriller med extremt högt tempo. Den är lättläst, men jag får hela tiden känslan av att jag läser en film. Det är scen på scen, den ena mer dramatisk än den andra och där huvudpersonerna undkommer allt mer bisarra situationer.

Jag är van att läsa thrillers och deckare som är hyfsat blodiga, men i Vanishing games så är det några sidor jag faktiskt hoppar över, för de är för groteska. En av dem involverar en glasbit (för er som läst boken). Thrillers behöver inte vara realistiska men även här så kliver boken över någon gräns. Det känns helt overkligt (återigen – som en film!) att flera personer i boken blir extremt sårade/skadade och ändå överlever, eller att det är jakter som bryter mot alla fysikens lagar.

Det är väldigt många tillbakablickar. Eftersom jag inte läst Ghostman så kan jag inte värdera dessa, men jag skulle tro att det är en hel del upprepningar från den historien. För mig som inte läst den är det förstås en fördel eftersom jag får en bättre bild av ”Jack”. Jack intresserar mig inte särskilt mycket som person, men dynamiken mellan honom och Angela är intressant. De verkar ha väldigt starka band till varandra, samtidigt som de inte verkar lita på varandra.

Jag läste boken väldigt snabbt, och förmodligen lite småslarvigt, men som tidsfördriv/underhållning för stunden så var den helt ok. Dock känner jag inget sug att läsa fler böcker i serien.

När vi träffades i bokcirkeln så diskuterade vi graden av blodighet. Två hade lyssnat på den som ljudbok och konstaterade att då är det svårare att undvika blodigheten, och en av dem hade gett upp boken. Vi tyckte alla att den kändes väldigt orealistisk, och frågan ”är det ens möjligt att…?” återkom. Det som vi var mest oeniga om var relationen mellan Jack och Angela. Fanns det något underliggande romantiskt eller inte? Meningarna var delade.

Omdöme: Lättläst och extremt grotesk thriller i högt tempo om lojalitet och svek.
Betyg: 3+

Mer om boken kan du läsa här och här.
Originaltitel: Vanishing games
Förlag: Bokfabriken
Översättare: John-Henri Holmberg

Mitt exemplar hade jag lånat på jobbet.
Utläst 19 april 2016.

En smakebit på søndag – Leona: Alla medel tillåtna

Söndag på bloggen innebär att jag deltar i En smakebit på søndag i regi av Flukten fra virkeligheten. Smakbitar hittar du här.

I veckan fotograferades vårt hus och las ut på webben för försäljning och den kommande veckan är det visning. Lite svårt att koncentrera sig på något annat än städning och röjning utöver jobbet. Jag har varit urtrött på kvällarna och det har varit svårt att fokusera på läsningen. Jag läser fortfarande i Sapiens, men varvar med mer lättlästa böcker. I fredags åt jag lunch med en vän och när hon sen skulle lämna tillbaka böcker på biblioteket så föll jag för frestelsen att låna en bok som jag ändå tänkt läsa: Leona – Alla medel tillåtna av Jenny Rogneby. Andra delen i en serie, där jag läst första delen. Kriminalroman förstås.

Smakbiten kommer från sid 7

Jag blundade men visste ändå att jag var noga iakttagen. Varenda min. Rörelse. Reaktion. Allt noterades och analyserades. Jag, Leona Lindberg, hade själv gjort det tusentals gånger. Som utredare på RGB, Roteln för grova brott på Citypolisen i Stockholm, var jag van vid att vara den som förhörde andra. Letade efter svagheter i deras utsagor. Det var en roll jag kände till, var bekväm i.
Men nu var det annorlunda.
Den här gången var et jag som var föremål för beskådan.

Veckans bokbloggsfråga v 16 – Lästid

Jag har svårt att få till det med att svara på veckans bokbloggsfråga – förra veckan missade jag ju frågan om deckare. Men den här veckan hakar jag på. Barnboksbloggen frågar: När läser du oftast? I sängen innan du somnar, under resan till jobbet, på kvällarna istället för att titta på TV…? Hur gör du för att få tid för att läsa? Har du tillräckligt med lästid eller önskar du att du hade kunnat läsa mer?

Främst vid två tillfällen. I soffan på helgen och i sängen precis innan jag ska somna. Så trött som jag varit den senaste tiden har det inte funkat så bra, jag blir trött och har svårt att fokusera. Vi (hela familjen) ser rätt lite på TV, det är nog mest datortiden som konkurrerar med lästiden. Men annars kan vi sitta/ligga i soffan hela familjen och läsa de kvällar det inte är aktiviteter (eller jobb eller läxor eller…). Det gör att vi alla får hyfsat mycket lästid jämfört med många andra.

Och det är nog det sättet jag har för att hitta lästid. Bortprioritera annat som TV-tittande. Just nu är det svårt att prioritera läsandet, det är mycket på gång i privatlivet och på jobbet. Men i sommar/höst räknar jag med en maaasssaaaaa lästid! Men nöjd är jag aldrig 😉

Bokbloggsjerka 22-25 april: Längtar efter

I veckans bokbloggsjerka frågar Annika: Vad är du mest sugen på att läsa just nu (oavsett om du har boken/novellen/dikten/etc. i din ägo eller ej).

Det kändes som en lätt fråga först, men sen blev den svår. För det är inte bara en bok som jag är sugen på. Det är flera av mina favoritförfattare som kommer ut med nya delar i sina serier. Men ska jag nu (med ångest) plocka en så blir det En nästan sann historia av Mattias Edvardsson. En ny bok av en av mina favoritförfattare som saluförs som ”Intelligent bladvändare om ett ouppklarat författarmord”. Problemet? Den kommer i september!

Mockingjay del 2 – Filmen

Mockingjay del 2 hade premiär på bio 18 november 2015. Den kom ut på DVD 24 mars 2016. Vi såg den 16 april 2016.

Så här står det på nätet om filmen:

Medan nationen Panem är i fullskaligt krig, konfronterar Katniss President Snow i en slutgiltig uppgörelse. Tillsammans med hennes närmaste vänner ? Gale, Finnick och Peeta ger de sig ut på ett uppdrag där de måste riskera allt för att rädda Panems invånare samt arrangera ett lönnmordsförsök på President Snow som har blivit mer och mer besatt av att förgöra henne. De dödliga fällorna, fienderna samt moraliska valen som väntar kommer utmana Katniss mer än vad någon arena i Hungerspelen någonsin gjort.

Jag läste sista delen, Revolt, i trilogin Hungerspelen 2014. I mitt tycke var det den bästa delen i trilogin, bl.a. baserat på samhällskritiken och karaktärsutvecklingen. Vi har också sett de tre tidigare filmerna och jag har tyckt att filmerna t.o.m. varit bättre än böckerna. Vad jag tyckte om Mockingjay del 1 kan ni läsa här.

Mockinjay, del 2, börjar både abrupt och segt. Det är på tok för länge sedan jag såg del 1 och jag har svårt att känna igen en del av bikaraktärerna. Jag är också osäker på vilka som vi träffat i del 1 och vilka som är nya (om några). Det känns också lite trögt, det dröjer innan historien tar fart. Och då får de ansvariga för specialeffekter fria händer, vi överöses av det ena efter det andra i en vansinnig jakt. Så mycket så jag fokuserar mer på det än historien.

Mockingjay del 2 är den svagaste av de fyra filmerna, och jag vill hävda att jag fortfarande inte begriper varför man delar upp en bok i två filmer (eller tre – hej Hobbiten). Men en hel del av det som gör detta till en kvartett av sevärda filmer är kvar.

Grunden är skådespelarna. Det är en imponerande uppsättning, och flera av dem gör i mitt tycke sina bästa rolltolkningar någonsin. Jennifer Lawrence gör Katniss till en oerhört mycket mer levande och komplex personlighet än i böckerna, och jag sitter som på nålar i den dramatiska ”slutscenen” (ja, även om den inte är slutscenen så är det ändå ett slutklimax) tack vare henne. Julianne Moore är inte en av mina favoriter men hon gör Coin otroligt bra. Donald Sutherland och Woody Harrelson är strålande bra. Enda svagheten i uppsättningen är tyvärr ”Peeta” och ”Gale”.

Det är också en väldigt skicklig filmatisering av en framtida värld, som jag inte tycker liknar någon annan. Varje detalj är uttänkt. Samhällskritiken framgår också på ett omväxlande mycket tydligt och omväxlande mer subtilt sätt. Det är också gott om kvinnliga rollfigurer som är komplexa, aktiva och ledande.

Mockingjay, del 2, är välgjord och har man sett de övriga tre i filmatiseringen så ska man givetvis se även denna.

Filmen recenseras på Moviezine, Sydsvenskan, DN och Expressen
Bokblogg som skrivit om filmen: Bokföring enligt Monika

Omdöme: Välgjord dystopi med starka skådespelarinsatser
Filmbetyg: 4