Anna är en amerikansk tjej som av sin pappa satts i internatskola i Paris. Hon har allsannaochden inte lust att lämna kompisarna där hemma, i synnerhet bästa vännen Bridget och Toph som hon börjat bli lite förälskad i. När hon anländer så känns allt jobbigt och eländigt, men i rummet bredvid bor Mel som tar med henne in i kompisgänget. I gänget finns snyggingen StClair. Egentligen heter han Étienne StClair, och Anna inser att han inte bara är snygg, utan charmig, omtyckt och väldigt trevlig. Dessutom har han en flickvän, Ellie, och den attraktion Anna känner försöker hon dämpa. I stället får de vara vänner. Det är vad Anna försöker intala sig.

Anna och den franska kyssen av Stephanie Perkins hade recensionsdatum 16 mars 2015. I original heter den Anna and the French Kiss och kom ut 2010. Stephanie Perkins är en amerikansk författare som debuterade med Anna och den franska kyssen. Hon har sedan dess gett ut ytterligare två böcker.

När jag var förbi Vängåvan en dag så fick jag låna den här boken med en rekommendation att den 15-åriga dottern skulle läsa den. Det gjorde hon och tyckte väldigt mycket om den. Så då bestämde jag mig för att också prova.

Anna och den franska kyssen är en otroligt charmig feelgoodbok. Det är en sådan bok som man blir glad av, som lämnar den där lyckliga känslan i maggropen och det lilla leendet i mungipan. Den passade perfekt för mitt humör och behov av lättläst och mysigt. Jag tvekade aldrig hur den skulle sluta och det var skönt. Bitvis så föll författaren i fällan att skriva lite för banalt, i ett förenklat språk, men det positiva vägde upp så jag irriterade mig aldrig riktigt.

Det jag framförallt tycker om i boken är stämningen i kompisgänget och jargongen. För lika mycket som det är en bok om kärlek så är det en bok om stark vänskap. Det är också en bok om förhållandet mellan föräldrar och barn. Beskrivningen av en tonårsförälskelses berg- och dalbana är klockren, och tar mig tillbaka till den tiden.

Efter att jag läst boken så har jag läst på nätet att en del ogillar Anna, vill skaka om henne, och tycker att hennes naivitet och okunskap är orealistisk. Jag tycker det är lite underhållande med kulturkrocken amerikanskt/franskt, egentligen rätt elakt mot det amerikanska. Annas reaktion när hon köper amerikanskt kaffe på McDonalds efter att hon vant sig vid franskt kaffe fnissar jag åt. Det stämmer väldigt väl med hur jag och mina europeiska kollegor reagerade på amerikanskt kaffe när jag jobbade i USA, men eftersom Anna själv är amerikan blir det en helt annan effekt.

Här och där i boken antyds att Anna driver en blogg om film och att den är rätt framgångsrik. Som bokbloggare vet man hur mycket tid som går åt till att blogga seriöst, men i stort sett ingenstans i boken får man veta när och hur Anna bloggar, vilket känns helt orealistiskt.

Här och var i Anna och den franska kyssen förekommer otrohet, och tyvärr så tycker jag det får passera lite väl obemärkt. Som om det inte spelade någon som helst roll, som om det var något obetydligt och inte påverkar ens syn på en annan person.

Det kan nog hända att fler böcker av Stephanie Perkins hittar vägen hem till oss. Om inte annat så tror jag det finns någon annan i huset som skulle uppskatta det…

Omdöme: Charmigt och lättläst om förälskelse och vänskap som lämnar en lyckokänsla efter sig.
Betyg: 4

Några som bloggat om boken är C R M Nilsson, Fantastiska berättelser, Bokmalen.nu, Kulturkollo och Annas bokblogg.

Mer om boken kan du läsa här och här.
Originaltitel: Anna and the French Kiss
Förlag: Modernista
Översättare: Anna Stedman

Mitt exemplar lånade jag av en vän.
Utläst 3 juni 2015.

Annonser