Året är 1934. I Uppsala, i Anatomiska insitutionens likkällare hittas Prosektor Gustaf medanmorkretEkelund brutalt mördad. Han var en framstående akademiker inom forskningen i rasbiologi. Till platsen kallar man in expertis från Stockholm, närmare bestämt den egensinnige och kontroversielle kommissarien Carl Hell. Till sin hjälp har han till sina kollegors förvåning plockat in polissyster Maria Gustavsson. De känner sig bägge ovälkomna in i akademin av olika skäl. Snart står det klart att personer som inte borde ha med fallet att göra försöker få till en snabb avslutning, oavsett om den är riktig eller inte. Carl och Maria fortsätter envetet sina försök att hitta mördaren som verkar bli allt mer desperat.

Medan mörkret faller av Anna Lihammer kom ut tidigare i år, 2014. Anna Lihammer är fil.dr. i historisk arkeologi och har skrivit arkeologiska skildringar. Medan mörkret faller är hennes deckardebut.

Efter att ha läst om den här boken på en del bloggar så blev jag allt mer nyfiken och bestämde mig för att läsa den. I min hylla hade jag den redan, som ett förhandsexemplar som jag fått av en vän som inte hann läsa den.

Medan mörkret faller är en välskriven och lättläst debut. Språket håller hög kvalitet och historien flyter på bra. Men boken och jag ”klickade” inte riktigt. Efter att ha läst mycket positivt om den, hade jag stora förhoppningar på den. Under den period när jag läste boken hade jag mycket annat att tänka på och läsandet förmådde inte tränga undan det. Boken greppade inte alls tag i mig i början, jag hade svårt att komma in i historien.  Men drygt halvvägs i boken tyckte jag den lyfte. Det var som om den blev litet tydligare och lite personligare, och mot slutet så läste jag ändå rätt intensivt.

En styrka med boken är den solida historiska grunden. Jag tycker jag lär mig mycket om rasbiologi, dåtidens forskning och de politiska strömmarna. Det känns som om författaren vet vad hon pratar om. Som deckarhistoria håller den måttet men den är faktiskt på gränsen att vara för grotesk för mig. Vad offren upplever rör vid en inneboende skräck tror jag.

Jag växte upp i Uppsala, visserligen mycket senare, men miljön är ju densamma och vikten av det akademiska stor i stan. Jag ler en del av beskrivningarna av de fina professorerna och docenterna trots att en hel del har hänt. Uppsala är en stad som är starkt präglad av sitt universitet och det framgår med stor tydlighet.

Jag gillar Maria och Carl, men blev lite besviken på att den starka poliskvinnan blev lite av en schablon i sina personliga val.  Samtidigt så är det som om jag inte riktigt lever mig in i dem, de är lite svårgripbara på något sätt. Jag kommer dem inte riktigt inpå livet. Men jag tycker ändå att det skulle vara intressant att läsa mer om dem, och det känns som om de skulle kunna bli ett återkommande radarpar.

Debuten är lovande och jag kan tänka mig att läsa mer av författaren.

Omdöme: Historisk deckare om ras, fördomar och maktintriger.
Betyg: 4-

Bloggat om boken har Johannas deckarhörna, Deckarhuset, BokdamenblogCattis bokblogg, Holavedsbrudar och Bokparet

Mer om boken kan du läsa här och här.
Förlag: Historiska media

Mitt exemplar var en hyllvärmare.
Utläst 23 augusti 2014.

Annonser