Den nya människan av Boel Bermann

Året är 2014 och efter åratal av larmrapporter kring minskade födelsetal så föds det inte längre några barn i världen. Efter några år börjar det födas barn igen. Men barnen är inte som tidigare. De är stilla, de växelverkar inte, de leker inte, de sitter och iakkttar andra med ett stilla surrande. Rakels vänner får barn och hon tycker det är mycket obehagligt. Så en dag så ser hon två av de nya barnen attackera ett äldre ”vanligt” barn, och för att stoppa attacken tvingas hon döda ett av de nya barnen och hamnar i fängelse. Hon förstår ganska tidigt att de här nya barnen kan vara ett hot mot människan, men man vill inte lyssna. Barnen har en snabbare utvecklingstakt och börjar snart användas som billig arbetskraft. Men så händer det saker som man inte kan förklara. Några riktigt brutala incidenter inträffar. Och Rakel försöker fly undan problemen. Tills hon hamnar mitt i dem själv.

Den nya människan av Boel Bermann kom ut i augusti 2013. Boel Bermann är en svensk journalist som debuterar som författare med den här boken. Hon är medlem i författarkollektivet fruktan.se. Mer om Boel Bermann och hennes författarskap går att läsa på hennes hemsida.

Jag fick ett mejl från förlaget Kalla Kulor, men först blev det liggande i flödet av mejl. När jag så började läsa om den här boken på diverse bloggar så insåg jag att jag nog ville prova i alla fall. Som tur var för utrymmet i hyllan kunde jag få den som e-bok.

I början av boken är jag som trollbunden. Det är en fascinerande historia som ger kalla kårar. Med ett enkelt, mycket korthugget och avskalat språk så förmedlas en sällsynt obehaglig känsla. Historien forsar framåt och den är oerhört spännande. Men en bit in i boken så tappar den, och jag känner att jag mest knappar fram sida för sida för att få se hur boken slutar. Det är någonstans i samband med att Rakel kommer till sin nya arbetsplats som jag delvis börjar tröttna, och hennes planlösa flykt undan verkligheten fångar mig inte alls, i synnerhet när problemen och katastroferna kommer slag i slag.

Rakel är inte en speciellt sympatisk person, och kanske det är meningen. Men för mig blir det ett problem när mer fokus läggs på henne, och jag ska intressera mig för hennes resande. Det gör jag inte. Och så slutet av boken. Hm. Jag vet inte. Fast kanske ändå. Kanske är det det enda möjliga?

Den nya människan är ändå väldigt spännande, och som debut är den klart imponerande. Jag brukar ytterst sällan läsa dystopier, och det här är nog den bästa i den genren jag läst. Det finns dessutom ett tydligt samhällskritiskt ställningstagande kring hur vi behandlar människor som uppfattas lite ”annorlunda”. Förstås på ett överdrivet sätt, men just därför så går budskapet fram. Det gillar jag.

Jag gillar verkligen sättet Boel Bermann väver in de larmrapporter och rön som nu publiceras så ofta, utvecklar dem ett snäpp längre och låter dem driva historien framåt. Att det omväxlande är en berättelse om Rakel, pressklipp och forskningsintervjuer är också ett smart drag. Jag blir helt fascinerad av tanken på ett samhälle utan barn som leker, utan barn som låter. Tänk så det skulle påverka miljön. Inga barn som skrattar, stojar och leker!

Ett plus också för omslaget. Blicken på barnet är mitt i prick! Återigen konstaterar jag att för min del så blir en bok mer spännande när jag läser den på plattan. Jag sitter inte och bläddrar i boken helt enkelt och har inte samma koll på hur mycket som är kvar.

Omdöme: Spännande svensk dystopi om hotet av det som är annorlunda
Betyg: 4

Några andra som bloggat om boken är Bokföring enligt Monika, MsHisingen, Bok-tokig, Carolina läser, Vargnatts bokhylla, Nilmas bokhylla och Schitzo-Cookie’s Bokblogg.

Boken finns att köpa på Adlibris, Bokus och Bokia.

Mitt exemplar var ett recensionsexemplar i form av e-bok från förlaget.