En man från Vietnam som bor i USA får besök av sin far som han inte träffat på 
länge. En ung pojke i Colombia blir ”hitman” men får ett uppdrag han inte vill ta. En åldrande konstnär i New York ska träffa sin dotter på första gången på många år. En pojke i en liten stad i USA inleder ett förhållande med en flicka, ett förhållande som ställer till problem. En ung flicka evakueras under andra världskriget i Japan. En amerikansk kvinna besöker en vän i Teheran. En vietnamesisk flicka genomlider en oändligt svår båtresa som båtflykting. Alla dessa personer får vi möta i noveller i boken The Boat.
The Boat av Nam Le kom ut 2008. Den finns utgiven på svenska, som Båten (2010). Nam Le föddes i Vietnam men växte upp i Australien dit han kom som båtflykting. Numera delar han sin tid mellan Australien, Storbritannien och USA. Han började utbilda sig till advokat men övergick sedan till författande. The Boat är hans debut. Den är prisbelönt och har översatts till fjorton språk.
Den här boken lånade jag av några vänner. Jag hade rätt stora förhoppningar om att gilla den, och efter att ha läst den fantastiska boken Ru så var jag ännu mer taggad att läsa mer om Vietnam.
Novellsamlingar är knepiga. Noveller är knepiga. Författaren har för det mesta inte så många sidor på sig att fånga in läsaren. Samtidigt så har i alla fall jag förväntningen att det ska finnas en ”knorr” av något slag i en novell. Den behöver inte vara särskilt listig eller knepig, men någon form av tänkvärdhet eller ”tvist” förväntar jag mig. Eller helt enkelt att novellen har en sådan stämning att den fångar mig.
Det är få av de här novellerna i den här boken som lever upp till mina förväntningar. Kanske hade språket kunnat väga upp en del, det är stundvis rätt fint språk, men inte ens det räcker. Nam Le fångar definitivt inte in mig särskilt mycket och de flesta av novellerna lämnar mig med ett ”och?”. Jag förstår helt enkelt inte poängen, vart han vill komma. Ett problem för mig är detta hattande över världen, där en del av miljöerna ger mig noll känsla, jag känner det inte alls som om jag befinner mig på plats i Colombia, Japan osv.
Den jag gillar bäst är den inledande Love and Honor and Pity and Pride and Compassion and Sacrifice om den unga mannens möte med sin far som han intre träffat på många år. Där finns trådar som jag tror ska dyka upp i senare noveller men något sådant tema finns inte. Det enda är att den kan sägas sätta ramen för varför de andra novellerna inte alla utspelar sig i Vietnam eller Australien. Tehran Calling som utspelar sig i Iran gillar jag också. Titelnovellen The Boat är skrämmande och otäck men ändå suggestiv. Cartagena från Colombia tycker jag alls inte om, och Hiroshima från Japan är jag inte heller speciellt förtjust i, trots att den faktiskt har en tvist på slutet.
Det är svårt att skriva om en novellsamling då man kan tycka väldigt olika om olika noveller i en och samma bok. Men det fanns ingen av novellerna jag verkligen tyckte bra om! Som vanligt när jag inte blir förtjust i en hyllad bok så undrar jag vad jag missat.
Några andra som bloggat om boken (på svenska) är Bokmoster, Bokfetischist och Pocketpinglorna.
Boken finns att köpa på Adlibris, Bokus och Bokia
Omdöme: Spretigt om livsavgörande ögonblick från olika delar av världen.
Betyg: Novellsamling, ingen betygssättning
Lottens Bokblogg 