Och bergen svarade av Khaled Hosseini

Abdullah älskar sin lillasyster Pari. Det är han som tröstar henne när hon är ledsen och-bergen-svaradepå natten, det är han som har bytt blöjor, det är han som är hennes trygghet. Pari samlar på fina fjädrar och Abdullah gör vad som helst för att få tag på nya åt henne. Så en dag startar hans far och Pari en vandring genom öknen. De ska vandra från hembyn Shadbagh till storstaden Kabul, där styvmammans Parwanas bror Nabi ska ta emot dem. Abdullah tvingar sig med på färden, men vad varken han eller Pari vet är att tanken är att lämna Pari i Kabul. Hon ska adopteras av ett barnlöst par. Så skiljs syskonen åt, och bandet bryts. Både Abdullahs och Paris liv kommer att präglas av händelsen. Saknad, syskonkärlek, band mellan föräldrar och barn – vad innebär det och hur starkt är det?

Och bergen svarade av Khaled Hosseini har recensionsdatum i dag, 20 juni 2013. I original heter den And the Mountains Echoed och kom ut tidigare i år. Khaled Hosseini är en författare född i Afghanistan som sedan 1980 bor i USA. Och bergen svarade är hans tredje bok, han debuterade 2003 med Flyga drake (The Kite Runner) som följdes upp 2007 med Tusen strålande solar (A Thousand Splendid Suns). Khaled Hosseini är även läkare och känd för sitt välgörenhetsarbete.

Jag har läst och tyckt mycket om både Flyga drake och Tusen strålande solar, så det var otvetydigt så att jag såg fram mycket mot att få läsa den här boken. När jag fick den som recensionsexemplar så blev jag väldigt glad, men också lite orolig – skulle den leva upp till mina förväntningar?

Det här är en bok som är svår att beskriva, både vad gäller handling och intryck. Men det är bara att konstatera – Khaled Hosseini är en otroligt skicklig historieberättare! För det här är en vindlande berättelse, där historien går hit och dit, samtidigt som det finns en tydlig röd tråd. Staden Shadbagh finns ständigt i bakgrunden, liksom Abdullah och Pari, men infallsvinklarna och antalet människoöden är många.

Jag älskar den här typen av historia! Boken är uppbyggd av kapitel som vart och ett är berättat ur en persons perspektiv (inte i jagform som tur är utan i tredje person). I början av kapitlen så har man ingen aning om hur det hänger ihop med det föregående, det är nästan som en novell. Men så någonstans så dyker förklaringen upp. Jag älskar hur historierna vävs in i varandra, hur de har med varandra att göra, fast det tar tid att förstå. Kopplingarna till en tidigare del av boken som gör att man får en annan kompletterande bild av det man just läst. Boken innehåller så mycket, så många trådar, och ändå känner jag ”redan?” när den är slut, jag vill läsa mer, jag vill lära känna flera personer. Jag som brukar beklaga mig över ett rikt persongalleri har inga problem här, utan fascineras av trådarna som vävs. I den här boken finns också både starka och svaga människor, det är inte uppdelat i goda och onda, utan alla har flera sidor.

Det återkommande temat är familjeband. Framförallt band mellan syskon, men också mellan föräldrar och barn. Från baksidestexten så undrar man då hur det går för Abdullah och Pari. Men nej, det tänker jag inte avslöja. Men hela berättelsen är vacker, hoppfull och sorglig. På ett sätt så otroligt sorglig, men ur ett annat perspektiv väldigt rätt och hoppfull. Den väcker många tankar.

Boken innehåller mycket om Afghanistan, allt från nutidshistoria till stämningar och traditioner. Författaren har tydligen kritiserats för att plocka fram negativa saker med den afghanska kulturen och traditionerna. Det kan jag inte säga något om, men jag känner det som om jag lär mig väldigt mycket om kultur, historia, myter, historieberättandet och landet och jag blir nyfiken på att få lära mig mer.

Det här är en bok som lever kvar hos mig. Jag funderar efteråt, upptäcker nya saker, bläddrar i boken för att kolla detaljer, vänder och vrider på historien. Blev jag besviken? Nej, det blev jag inte, trots att jag väntat mig något annat. Av någon anledning så var det lite trögt att komma in i boken, det var med Nabis berättelse som det vände för mig. Från den punkten var jag fast (även om det åttonde kapitlet kändes som om det inte bidrog) och hela läsningen blev en enda upplevelse.

Boken är ett recensionsexemplar från Wahlström & Widstrand. Tack för det!

Boken finns att köpa på Adlibris, Bokus och Bokia.

Omdöme: Magiskt berättad historia om familjeband, syskonkärlek och föräldraskap
Betyg: 5

15 kommentarer

  1. Jag lyssnar på den i detta nu och ska läsa din text ordentligt när jag lyssnat klart. Det är rel många sidohistorier så det kräver koncentration när man lyssnar…

    Gilla

  2. […] Betyg: 4 54. Kate Mosse, Kryptan, 655 sidor (läste 362 sidor), Betyg: 55. Khaled Hosseini, Och bergen svarade, 361 sidor, Betyg: 5 56. Ann Rosman, Mercurium, 439 sidor, Betyg: 57. Mons Kallentoft, Vårlik, […]

    Gilla

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.