The Left Hand of Darkness av Ursula K LeGuin

Genly Ai från jorden har sänts till planeten Gethen, för att försöka få dem att ansluta sig till den fredliga sammanslutningen Ekumen som omfattar många världar. Gethen är en planet där det är ständigt vinter, och varelserna där är androgyna, de har inget givet kön. Under återkommande korta perioder en gång i månaden går de in i ”kemmer” då de antingen kan bli en man eller bli en kvinna. Samma varelse an en gång bli man, en annan gång kvinna under kemmer. Det har aldrig varit krig på Gethen. I landet Karhide tas han om hand av preminärministern Lord Estraven, men när Estraven flyr undan en dom för förräderi så känner sig Genly Ai inte längre välkommen. Han ger sig ut på en resa till grannlandet Orgoreyn dit Estraven flytt. Genly Ai blir under sin vistelse också intresserad av den politiska strukturen och samhället på Gethen

The Left Hand of Darkness av Ursula K Le Guin kom ut 1969. På svenska heter den Mörkrets vänstra hand. Den är den fjärde boken i serien om det fiktiva universumet Hainish. Boken har hyllats som en av de bästa science fictionromanerna och har vunnit priser. Ursula K Le Guin är en amerikansk författare som skrivit böcker sen 60-talet. Hon är främst känd för sina böcker inom fantasy och science fiction.

The left hand of darkness var bok nummer två i vår bokcirkel på jobbet. Vi träffades en gång och diskuterad den när vi läst de första sex kapitlen, och sen en gång när vi läst hela. En bok av den här typen växer av att man diskuterar den, jag hade inte läst den alls på samma sätt utan diskussionerna. Men å andra sidan vet jag inte om jag ens tänkt på att läsa den utan bokcirkeln.

Jag hade rätt stora förhoppningar när jag innan läste beskrivningen av boken. Ursula K Le Guin är en känd och omtyckt författare, som jag någon gång tänkt läsa. I beskrivningarna av boken så poängterades att det här är en science fiction bok med starka feministiska inslag och att den skulle vara en bra utgångspunkt för diskussioner om kön och genus. Den har också nämnts i hen-debatten.

Utifrån dessa förväntningar så måste jag säga att jag blev besviken. För det första så var det nog en nackdel att läsa den på engelska trots att jag normalt numera inte brukar ha några problem, utan läser det mesta flytande. I början så tyckte jag den var svår, för det tog mig ett tag att förstå att det inte bara var engelska ord, utan faktiskt påhittade ord också. När jag väl lärt mig dessa så blev den betydligt enklare att läsa. Det var också ett ganska vackert språk i boken, något som jag uppskattar.

De stycken som jag tyckte var de starkaste var de där det var en dialog mellan olika personer, som blev en beskrivning av samhällsstrukturen, de var stundvis mycket intressanta. Men precis som i fantasygenren så innehöll den här en oändlig mängd komplicerade namn, något som jag med åldern fått svårare och svårare för, då jag inte kan urskilja karaktärerna. Den innehåller också långa beskrivningar av resor, i en oerhörd detaljrikedom. Att ägna fem kapitel åt en beskrivning av en dramatisk slädfärd i ett isigt och kallt landskap, det är inte min grej alls.

Genusfrågan funderade jag en hel del på och vi diskuterade den i bokcirkeln. För mig så förblev Estraven en man hela boken igenom, och det som av en del beskrivs som kärlek mellan Estraven och Genly Ai, såg jag som en djup och innerlig vänskap. För mig förvandlades aldrig han till en hon, inte ens när det var dags för kemmer. Mer än en gång så tyckte jag författaren spelade på fördomar om hur kvinnor och män är i sina beskrivningar. Jag förundrades över vad formuleringar som ”he had a girl’s quick delicacy in his looks and movements, but no girl could keep so grim a silence as he did” ska betyda. Det mest intressanta tycker jag var att fundera över kemmer och dess betydelse.

Boken finns att köpa på Adlibris, Bokus och Bokia.

Omdöme: Klassisk science fiction om ett vintrigt land bebott av androgyna varelser.
Betyg: 3-