Film och TV-serier – Maj 2024

Här är en summering av film och TV-serier som jag sett i maj.
Några kommentarer och tankar om hur jag upplevt filmen eller serien. Samt ett betyg på en 10-gradig skala.

Serier:

Jana, säsong 1
Såg med maken, på Amazon Prime

När jag såg att Emelie Schepps första bok om Jana Berzelius, Märkta för livet, skulle bli TV-serie så visste jag att jag ville se den. Ganska snart efter premiären så började vi se.

Det är lätt att ägna mycket tid åt att jämföra bok och TV-serie när man ser en filmatisering av en bok. Jag läste den allra första utgåvan för tio år sedan av Märkta för livet, som författaren själv gav ut, efter att ha fått ett mejl från författaren. Senare kom det en nyupplaga som gavs ut när hon kom till ett förlag, och 2023 gavs det ut en jubileumsutgåva med ”nya kapitel och vässad historia”. Så mina jämförelser kan halta för den som läst jubileumsutgåvan. I stort så följer filmatiseringen boken, och med några undantag så tycker jag att ändringarna helt OK och begripliga. Ett av undantagen är att Jana här är betydligt yngre än i böckerna och har en annan yrkesroll. Vad det valet beror på skulle jag gärna vilja veta.

Jag tycker det är en snygg filmatisering, med bra tempo och bra avvägning mellan händelser, dialog och miljöer. Utan att ha någon särskild relation till Norrköping mer än några besök, så känns miljöskildringarna välgjorda och man får en känsla för staden och dess omgivningar. Det är inte minst ett plus i ett internationellt perspektiv.

”Mysteriet” följer berättelsen i boken med några ändringar. Det är bra tempo, men har man inte läst böckerna så blir en del obegripligt. Jana framstår som väldigt irrationellt våldsbenägen, vilket har varit mitt problem med böckerna också, men där får man ändå en förklaring eftersom det återkommande finns tillbakablickar till Janas upplevelser i barndomen. I TV-serien förekommer enstaka glimtar, och genom mysteriet får man en del förklaringar. Men ändå tycker jag inte det räcker.

Skådespelarlistan innehåller kända svenska skådespelare som Johan Ulvesson, Pernilla August och Suzanne Reuter. De är alla skickliga skådespelare, men minst lika skicklig är Madeleine Martin som spelar Jana. I relation till böckerna så var jag väldigt skeptisk till Johan Ulvesson som den demoniska Karl Berzelius, men eftersom han har en annan framtoning än i böckerna så fungerar castingen relativt bra. Jag tycker man har lyckats med karaktärerna poliserna Mia och Henrik. Henrik är lika mycket den omtänksamma och kluriga familjefadern, och Mia är den dumdristiga och kantiga singeln. Och de jobbar bra ihop.

En annan ändring som man gjort är att man låter Jana ha en lillasyster, för att få fram de mer omtänksamma dragen. För min del tycker jag det snarare blir mer som framstår som ologiskt, och det blir en sidohistoria som inte gör mycket nytta. Även nedtoningen av pappans roll gör Janas demoner mer obegripliga, men kanske det blir tydligare om det kommer fler säsonger.

Jag kommer att se fler säsonger om det kommer. Förhoppningsvis får då karaktärerna också utvecklas.

Betyg: 6,0/10

I dina händer
Såg med maken på Netflix

Direkt efter att ha sett Jana, så beslutade vi att se ytterligare en filmatisering av en svensk spänningsroman, nämligen I dina händer som utgår från Malin Persson Giolitos bok med samma hamn (min recension finns här). Den har fått lite extra press i och med att Malin Persson Giolito valde att ta bort sitt namn från TV-serien. Mer om det finns att läsa i den här artikeln i DN. Jag funderade en del på det medan vi såg serien.

I dina händer är en mycket mörk berättelse om barn som dras in i kriminalitet. Det är obegripligt nära verkligheten, vilket gör det till en stark historia. Dock ska det sägas att boken skrevs innan media började uppmärksamma den våldsvåg som drar över Sverige. Det finns inga andrum i TV-serien, inget som får tittaren att pausa och fundera över orsak och verkan, och det tycker jag är den främsta skillnaden mellan bok och filmatisering. Visserligen finns inte de pauserna i verkligheten, men om man vill ha ett budskap behöver det landa hos tittaren/läsaren. Det gör det inte i TV-serien, och budskapet blir att allt är hopplöst.

Historien handlar om två barn, Billy och Dogge, från olika miljöer och bakgrund, som tillsammans dras in i brottslighet. För mig är det viktigt att de är just barn. När serien börjar är de 14, och tonåringar, men de är barn ändå. Barn som inte får vara barn. En hel del av Dogges bakgrund som finns i boken har rationaliserats bort i serien, vilket gör att han blir ganska platt som karaktär, och mer obegriplig. Billys familj får däremot stort utrymme, i synnerhet hans mamma, och min sympati hamnar hos Billy. Polisen Farid har fått en mycket mer framträdande roll, medan butiksägaren Sudden endast får några scener, trots hans betydelse. I boken är han en karaktär med eget POV.

Dialogen är speciell i I dina händer. Den är helt trovärdig, och innehåller mycket av de ord som växt fram i vissa områden i Sverige och som blivit del av svenskan. För mig är det ibland svårt att förstå, även om jag har en viss kunskap om de mer kända slangorden.

Skådespelarna är överlag bra och trovärdiga. För flera av de yngre verkar det vara deras första roll, och hur den aspekten är det starkt. I synnerhet tycker jag Yassir Hassan som Billy och Abdirahman Mohamed som Tusse gör starka insatser. En av huvudrollerna, polisen Farid, spelas av Ardalan Esmaili, en skicklig skådespelare som jag sett i andra filmer. De olika gängmedlemmarna tecknas väl och trovärdigt.

Vad som hänt, och varför Billy blir skjuten rullas sakta upp. Det är snyggt gjort hur man gradvis får mer förståelse. Just den biten följer också boken mycket väl. Tyvärr så påverkar de ändringar man gjort i hur Dogges historia berättas förståelsen för vad som händer. Berättelsen blir betydligt plattare än den som berättas i boken.

Serien är sevärd för att få en bild av hur lätt det är att glida in i gäng, och vad en frånvarande familj kan betyda.

Betyg: 6,0/10

Vigil, säsong 2
Såg med maken på SVT Play

Vi såg säsong 1 av Vigil i november 2021 och gillade den (länk här). Så när vi såg att det kommit en andra säsong satte vi upp den på listan. Och nu var det dags.

Vigil är en välkomponerad spänningshistoria, med ett aktuellt tema. Jag tycker de tecknar spänningen mellan olika kulturer, olika värderingar och olika moraliska ståndpunkter väl. Själva historien är, liksom i första säsongen, politiskt baserat och en kritik av brittisk politik.

Första säsongen utspelade sig på en ubåt, vilket gjorde själva miljön till en stark del av handlingen. Dels så skapade det en klaustrofobisk känsla, dels så blev det ett begränsat antal misstänkta. Säsong 2 utspelar sig dels i Skottland, dels i ett fiktivt land Wudyan i Mellanöstern. Det är varmt och det är relativt isolerat på militärbasen.

Jag gillar karaktärerna i Vigil, i synnerhet huvudpersonerna Amy Silva och Kirsten Longacre, skickligt porträtterade av Suranne Jones och Rose Leslie. De framstår som duktiga och metodiska poliser med en stark känsla för moral, men också med hjärta för individer. De säger ifrån när män försöker sätta sig på dem, och de gör det genom att visa sin kompetens. Det gillar jag. Jag tycker om hur relationen dem emellan skildras, det är verklighetstroget och andas kärlek, men man visar också på utmaningarna. Det enda jag tycker är märkligt är att de får arbeta så nära varandra, för nu är det helt klart att de är ett par, och Kirsten är höggravid.

Grunden i ”mysteriet” handlar om vad och vem som ligger bakom en attack på ett antal soldater, en attack som utförts av en dron vid en övning. Det är snyggt konstruerat och känns modernt. Ibland balanserar berättandet på randen till att vara fördomsfullt, men jag tycker man lyckas hålla sig på rätt sida. Mycket tack vare karaktärerna.

Jag skulle gärna se mer av karaktärerna i Vigil.

Betyg: 7,0/10

Carmen Curlers, säsong 2
Såg med maken på SVT Play

Vi hade noterat Carmen Curlers på SVT Play, och eftersom vi gillar att se danska serier så bestämde vi såsmåningom att vi skulle se den. Det var den enda säsongen som låg ute, och först i efterhand så insåg vi att det var andra säsongen. Det gick faktiskt bra att se säsong 2 utan att ha sett säsong 1, det var först mot slutet som det fanns några scener som antagligen hade varit lättare att förstå om vi hade sett första säsongen.

Jag är kluven till Carmen Curlers. Det är i grunden en bra och intressant verklighetsbaserad historia. Tidsandan känns genomgående väl beskriven, med tidsmarkörer som på ett naturligt sätt vävs in. Något som jag också gillar är fokuset på kvinnokraft. Carmen Curlers är progressiva i hur de anställer kvinnor, och karaktären Birthe står stark, vilket inte alltid uppskattas av männen. Skådespelarna är bra och framställer karaktärerna väl. Flera kända danska skådespelare finns på listan.

Trots allt som är positivt så får jag någon form av motstånd att se ”ett avsnitt till”. Det finns något som känns jobbigt, som att det ska bli pinsamt närsomhelst, eller att det ska ske någon form av katastrof. Även om historien är intressant i grunden, så är en del avsnitt lite småsega. Det är svårt att sätta fingret på varför men det var trögt att se serien. Vi gjorde en längre paus i tittandet, och det hjälpte när vi skulle se de sista tre avsnitten.

Betyg: 5,0/10

Filmer:

You hurt my feelings
Såg med maken på Viaplay

När vi skulle välja lördagsfilm föll valet på You hurt my feelings. Ett skäl var att en av huvudrollerna spelas av Julia Louis-Dreyfus.

You hurt my feelings var en positiv överraskning. Jag kände mig lite tveksam, eftersom jag fick intrycket att man tänkte sig en komedi, och jag tyckte inte temat verkade lämpa sig för det. Men det visade sig inte vara någon grov humor, utan mer glimten i ögat och situationer som man kunde le åt. Och en del ironi, som jag gillar.

Jag gillade det lågmälda sättet som You hurt my feelings berättar om hur svårt det är att få ett äktenskap att fungera och hålla. Det är berättat med värme, och jag tycker mycket om karaktärerna Beth och Don. De är vanliga människor, och man kan lätt identifiera sig med dem. Jag gillade också relationen mellan Beth och hennes syster. Skådespelarna är genomgående bra, men det är som väntat Julia Louis-Dreyfus som gör en utmärkt prestation. Hon är som klippt och skuren för rollen som Beth.

Temat om en författare som funderar över hur hon borde skriva för att sälja är ytterligare ett skäl att jag gillar You hurt my feelings. Scenen när Beth ska undervisa på en skrivkurs är humoristisk. Likaså är Dons sittningar med sina patienter mitt i prick vad gäller betraktelsen över vår tids kultur. Den får mig också att fundera om det alltid är bra att berömma varandra…

Betyg: 7,0/10

Atlas
Såg med maken på Netflix

Atlas låg högt på Netflix listor och vi kände för en action och scifi.

I grunden finns det en bra historia i Atlas, men i mitt tycke sjabblas den bort på flera sätt. Den är inte direkt originell inom genren, och blir rätt förutsägbar. Att rida på skräcken för vad AI kan göra är att numera ta enkla poäng. Jag tycker att man här ändå har komponenter i AIn, med koppling till människorna, som gör att det inte bara är fånigt, utan lite läskigt.

Jag gillar Jennifer Lopez i vissa filmer, som t.ex. Marry Me. Men hennes skådespelartalang gör sig inte i en film som Atlas. Det blir mest en massa skrikande och hysteri, samtidigt som karaktären ska framstå som extremt smart och klok. Det känns som om det är mer AIn som gör jobbet med att vara klok. Det finns andra skådespelare som hade gjort ett bättre jobb med att göra karaktären trovärdig. Det enda positiva med karaktären är att det inte finns något som handlar om hennes utseende eller kropp.

I slutändan så var mitt intresse för att se klart filmen mest baserat på att jag ville se hur de tänkte knyta ihop säcken.

Betyg: 4,0/10

Efter att ha varit på Abbamuséet i början av maj såg vi också om Mamma Mia. Den var inte så bra som jag mindes den, även om jag såklart gillar musiken.

Summering
Bästa TV-serie: I dina händer
Bästa film: You hurt my feelings
Obehagligast: I dina händer
Mysigast:  –
Mest överraskande: You hurt my feelings
Störst besvikelse: Atlas

Allmänt: I maj har vi gjort mycket annat som konserter och resor, så det har blivit mindre TV. Jag saknar också de här riktiga bra serierna och filmerna.