Dotter saknad av Anna Jansson

Från förlagets hemsida: Vera Bark flyr hals över huvud från sin möhippa i det lilla samhället Hampetorp utanför Örebro. I fem års tid vandrar sedan hennes far, kriminalinspektör Kristoffer Bark, längs Hjälmarens strand, mil efter mil, i sökandet efter sin dotter. Man befarar att hon drunknat. Ovissheten tär på honom och på Veras mor som är på väg att gå under i sin förtvivlan.
Tre år efter Veras möhippa försvinner en undersköterska från samma plats. Utredningen läggs ner också i detta fall, men Kristoffer Bark får den öppnad igen som ett cold case. Den saknade kvinnan påminner på många sätt om hans dotter. Snart inser han att det finns fler samband än han först anat.

Dotter saknad av Anna Jansson har recensionsdatum idag, 16 september 2019. Anna Jansson är sjuksköterska och debuterade 2000 med första delen i serien om Maria Wern och hennes kollegor, Stum sitter guden. I den serien har det hittills kommit tjugo böcker. Hennes romaner har sålt i fyra miljoner exemplar och är översatta till sexton språk. Serien om Maria Wern är också filmatiserad som TV-serie. Anna Jansson skriver också en Feelgoodserie om hårfrisörskan/äktenskapsmäklerskan Angelika Lagermark och en serie för barn om Maria Werns dotter Emil. Dotter saknad är den första boken i en ny serie under namnet Bergslagen Blå.

Jag har läst alla delarna i Anna Janssons serie om Maria Wern, och blev naturligtvis nyfiken när jag såg att hon skulle komma med en bok som är start på en ny deckarserie. Så när jag fick ett mejl med en fråga om jag ville läsa sa jag omedelbart ja.

Dotter saknad är en deckare på gränsen mot psykologisk thriller. Det känns bra med en ny serie där man möter karaktärer, miljöer och intriger för första gången. Anna Jansson har lyckats skapa en obehaglig känsla där man gradvis undrar vad som är sant och inte, och vad som händer med karaktärerna mellan de scener man som läsare får vara med i deras tankar. Ett plus för mig är att Dotter saknad utspelar sig i en miljö som jag väl känner till och tycker om. Kristoffer går omkring i Örebro, stämmer möten på välkända platser, och igenkänningsfaktorn är hög. Örebro är en stad som jag vistats i med familjen varje sommar under många år, och jag skulle gärna gå på en Bergslagen Blå vandring där såsmåningom.

Karaktärerna i Dotter saknad väcker mitt intresse, i synnerhet de som ingår i gruppen som Kristoffer sätts att jobba med. Men jag har väldigt svårt för Kristoffer ända till slutet av boken. Han agerar på ett sätt mot sina medmänniskor som jag har problem med att acceptera. Mot slutet av boken så tycker jag det händer något med Kristoffer, en öppning som gör att det finns hopp om att jag kommer att tycka annorlunda i kommande böckerna i serien. Men det är hans team, i synnerhet härliga Ingrid, och så Mia som känns mest lockande att lära känna mer.

Det finns någonting med språket eller uppbyggnaden som gör att jag har svårt att till fullo leva mig in i berättelsen, att ”leva med” karaktärerna, en form stolpighet. Ett tag känns det också som om det blir för mycket av allt och för bisarrt, men Anna Jansson lyckas sy ihop trådarna snyggt på slutet. Jag gillar också skälet till namnet på serien som vävs in.

Jag kommer definitivt att vilja läsa nästa del i den här serien. Nya serier är alltid intressanta, och i det här fallet vill jag veta hur karaktärerna utvecklas och få återbesöka miljön.

Omdöme: Örebrodeckare med obehaglig krypande stämning
Betyg: 4-

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Norstedts
Sidor: 375
Betyg på Goodreads: 3,13 baserat på 23 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar
Utläst: 5 september 2019.