En andra chans av Jojo Moyes

Handling från förlagets hemsidaLouisa Clark kommer till New York, redo att börja ett nytt liv och säker på att hon kan omfamna det nya äventyret samtidigt som hon och Ambulans-Sam håller sitt distansförhållande levande.

Arbetet som assistent hos Agnes, den unga hustrun till en av New Yorks rikaste män, tar Lou in i stadens absoluta toppskikt. På en välgörenhetsbal möter hon Joshua Ryan, en man som bär med sig en viskning av Lous förflutna.

Lou försöker hålla ihop sina båda världar, och upptäcker att hon tvingas bära på hemligheter – inte bara sina egna – som kan orsaka katastrofala förändringar i hennes liv. Och när allt ställs på sin spets måste hon fråga sig: Vem är Louisa Clark? Och hur stillar man ett hjärta som bor på två platser?

Boken: En andra chans av Jojo Moyes kom ut på svenska i mars 2018.

Varför jag läste den: En andra chans ingår i min utmaning Finish That Series, och jag hade den i pocket vilket passar bra när jag reser mycket.

Vad jag tyckte om denEn andra chans är en lättläst och charmig feelgood. Det är den tredje delen i en serie om Louisa Clarke. Jag läste den första boken (den mest kända), Livet efter dig, 2014, och del två, Arvet efter dig, 2015. Sen tog det stopp. Orsaken var att Arvet efter dig inte nådde upp till Livet efter dig. Nu tog jag med En andra chans i utmaningen Finish That Series, vilket var vad som behövdes. När jag väl hade kommit in i En andra chans så gick det snabbt att läsa den, andra halvan mer eller mindre slukade jag.

Trots att det är länge sedan jag läste de första två delarna, så kommer jag ihåg karaktärerna någorlunda väl. I alla fall känns det så till att börja med, när det är Lou och Sam det handlar om. Varför Lou har gett sig iväg till USA minns jag däremot inte, och hennes koppling till Nathan har jag helt glömt. Men det gör inte så mycket, för Jojo Moyes är bra på att skriva fram karaktärerna så man får en känsla för dem. Relationerna gör att det här är feelgood.

Jag är fortfarande kluven till Lou, hon är alldeles för impulsiv för min smak. Men mot slutet av boken så tycker jag att hennes utveckling äntligen går i en riktning som känns bra. Och i grunden är hon omtänksam. Hennes och Sams förhållande är bra beskrivet, även om jag vill ruska om dem då och då. Det går faktiskt att hålla ett förhållande på distans, om man lägger lite möda på det. Det vet jag av egen erfarenhet. Man ska inte heller lyssna på skeptikerna. Lous familj gillar jag verkligen, och det är synd att de inte får mer plats. Det som definitivt förhöjer läsningen är karaktärerna Margot och Dean Martin som Lou lär känna. Lous och Margots relation gör mig varm i hjärtat. Ashok och Meena är också fina människor. Gopniks däremot… nej, där har jag inget positivt att säga. Faktum är att den delen hade kunnat vara kortare.

Jag har ingen speciell relation till New York, men tycker att Jojo Moyes beskriver miljön väl, och jag blir sugen på att åka dit. De rika kvarteren verkar inte särskilt roliga att bo i, men second hand butiken Lou besöker hade jag gärna hängt i. Lite roligt är det att Rockefeller Center och det berömda fotot Lunch Atop a Skyscraper, som förekom i Systrarna som jag läste nyss, också finns med här.

Jag har ett par olästa böcker av Jojo Moyes i hyllan, och jag borde läsa dem. Hon är bra på feelgood!

Bloggat om boken har Enligt O, Zellys bokhylla och malins bokblogg

Betyg: 4

Mer info:
Förlag: Printz Publishing
Sidor: 477
Betyg på Goodreads: 4,11 baserat på 204 775 betyg
Hur jag fick tag på den: Hyllvärmare
Utläst: 8 mars 2024

En kommentar

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.