Folk som sår i snö av Tina Harnesk

Handling från förlagets hemsida: Ingen ska komma och berätta för Máriddja när hon ska dö och ingen kan dra ur 85-åringen sanningen om cancerdiagnosen hon fått.

Särskilt maken Biera måste hållas ovetande. Den enda hon kan anförtro sig åt är Siri, en växeltelefonist i den nya telefonapparatmaskinen som gubben skaffat bakom hennes rygg.

Kajs mamma är död utan att ha yppat sin hemlighet. Kan Norrbotten ge Kaj en plats att slå rot och kommer Mimmi våga be honom om det hon längtar efter mer än allt? För sägnen säger att ingenting får kallas vid sitt rätta namn för då kan allt gå förlorat.

Det börjar med andra ord bli hög tid att tjuvskjuta en älg. Och tända på en lada.

Boken: Folk som sår i snö av Tina Harnesk kom ut i september 2022.

Varför jag läste den: Jag har varit nyfiken på Folk som sår i snö ett tag och när jag hittade den i en bokbytarhylla på nya jobbet fick den följa med hem. När den sedan vann Årets bok 2023 så fick den åka upp i prioritet.

Vad jag tyckte om den: Folk som sår i snö är en välskriven och tänkvärd roman som berörde mig. Tina Harnesk har ett fantastiskt lekfullt språk som ger en charm till berättelsen. Hon blandar djup med lättsamhet, och humorn och sorgen får vara nära grannar. Allt cirklar kring betydelsen av släkten, ens rötter och föräldraskap som kan ta sig så olika uttryck. Jag både ler, småskrattar och torkar en och annan tår medan jag läser.

Karaktärsteckningarna i Folk som sår i snö är mycket bra. I centrum står i den enda tråden den 85-åriga Máriddja, och hennes.man Biera. De har varit tillsammans en stor del av sina liv, och nu börjar åldern ta ut sin rätt. Berättelsen börjar med att Máriddja får en cancerdiagnos som hon inte vill kännas vid. För det finns ju saker hon måste ta tag i först, och vad ska det bli av Biera. De bägge, och kanske i synnerhet Máriddja, är helt fantastiska karaktärer, och jag både ler med dem och känner en sorg. Den andra berättartråden rör Kaj som just flyttat till Norrbotten med sin sambo Mimmi, båda jobbar som läkare. Den tråden tog det längre tid att komma in i, men ju mer jag läste desto mer fastnade jag för dem också.

Det är rätt korta kapitel och snabba växlingar mellan trådarna, och jag tycker Tina Harnesk behärskar det berättarsättet mycket bra. Jag gillar kapitelrubrikerna som i sig berättar något, likaså boktiteln. Invävt i historien så lär jag mig ännu mer om samiska traditioner och historia. Jag gillar att läsaren inte skrivs på näsan eller får en föreläsning, samtidigt som det är tydligt att det här formar alla personerna i Folk som sår i snö.

Tina Harnesk berättar tonsäkert och ömsint, och på ett sätt som ligger nära den muntliga berättartraditionen. Vissa har beskrivit boken som en skröna, men det är något negativt för mig vilket avskräckte mig och gjorde att jag dröjde med att läsa Folk som sår i snö. Jag är glad att ha upptäckt Tina Harnesk och ser fram mot att läsa mer av henne.

Bloggat om boken har och dagarna går, EvelineS-Läsecirkel och Lenas böcker och annat

Betyg: 5

Mer info:
Förlag: Bokfabriken
Sidor: 312
Betyg på Goodreads: 3,96 baserat på 461 betyg
Hur jag fick tag på den: Lånat på jobbet
Utläst: 7 oktober 2023