Dubbelexponering av Sebastian Avindell

Handling från förlagets hemsida: Linköping skakas av ett blodigt våldsdåd. En okänd gärningsman har skjutit tre personer på Stora torget från ett hotellfönster och därefter tänt eld på byggnaden.
Caspar Ekberg och Liv Larsson på Linköpingspolisen ställs inför sina karriärers hittills svåraste fall – en utredning kantad av spår kopplade till terrorism och till offrens yrken inom socialtjänsten. Det blir allt svårare att hålla distans till de drabbade, och samtidigt hänger Caspars äktenskap på en skör tråd.
När Caspar upptäcker att någon rör sig i hans trädgård om nätterna och hittar sonens kanin uppspikad på en vägg kommer hotet närmare. Han tvingas konfrontera sin värsta mardröm, medan Liv måste axla ett allt större ansvar för utredningen och ställs öga mot öga med en mördare som tappat kontrollen.

Boken: Dubbelexponering av Sebastian Avindell kom ut i maj 2022.

Varför jag läste den: Dubbelexponering kom som en överraskning från förlaget i våras. Eftersom vi skulle lämna av dottern i Linköping efter vår semester så bestämde jag mig för att försöka läsa den i anslutning till det. Jag började läsa den i Örebro och slutförde den på plats i Linköping.

Vad jag tyckte om den: Dubbelexponering är en spännande och lättläst deckardebut. Jag drogs med i tempot i den från början, och den gick betydligt snabbare att läsa än jag hade förväntat mig. Helt klart förhöjdes min upplevelse av att jag dels lärt känna delar av Linköping sen dottern flyttade dit, och dels av att vi bodde i centrum under vår vistelse. Närmare bestämt bodde vi på det hotellet där boken börjar, och vi hade utsikt ut över torget. Boken inleds med att en okänd skytt skjuter från ett rum på hotellet ner på några som är på torget. Det var nästan obehagligt att se ned, och sedan äta middag på en av restaurangerna. Vad gäller miljön tyckte jag det var några saker som inte stämde, som exempelvis en fjärde våning på hotellet, men det kan också varit ett medvetet drag av författaren.

Dubbelexponering innehåller två typer av kapitel. Det ena är en nutidslinje där vi får berättelsen från polisens perspektiv. Det andra är en berättelsen som handlar om ”pojken och flickan”. Jag tycker nutidshistorien är bättre, och uppskattar polisperspektivet. Jag gillade i synnerhet poliserna Liv och Lasse som karaktärer. Några av de andra borde inte få vara poliser. ”Pojken och flickan” gillade jag på sätt och vis, men väldigt snart står det klart vilka det rör sig om, och de andra karaktärerna i de styckena är dessutom utskrivna med namn. Det förtar poängen med det anonyma tilltalet.

Det är bra tempo i mysteriet, men jag är inte alls förtjust i upplösningen. Det handlar det om en typ av upplösning som är alltför vanlig i deckare. Den led också av att det flummade ut lite väl mycket i beskrivningarna i slutscenerna. Jag förstår varför, men det blev svårläst.

Så kommer vi då till en sak som drog ner intrycket av boken, och det har inte med författaren att göra. Dubbelexponering hade mått bra av ett par vändor till av korrekturläsning eller en eller två testläsare. Det tycker jag förlaget borde ha kostat på. En sak som stör är att datum och dagar är fel. Historien börjar tisdag 29 juni, sen går dag för dag till fredag 2 juli. Sen kommer plötslig onsdag 2 juli och fortsätter fram till lördag 5 juli. En annan detalj är en karaktär som i två sidor heter Lasse istället för Fredrik (samtidigt som en annan Lasse också finns med). För en författare förstår jag att det är svårt att se det som är ologiskt efter ett par vändor med ett manus, men en testläsare eller korrekturläsare gör det.

Jag är nyfiken på nästa del av Östgötamorden, och kommer att hålla ögonen öppna efter den.

Bloggat om boken har Mina skrivna ord,

Betyg: 4-

Mer info:
Förlag: Modernista
Sidor: 357
Betyg på Goodreads: 4,19 baserat på 16 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar
Utläst: 1 augusti 2022