Men, alltså, inget wifi? sa han och stirrade på henne. Vad fan ska vi säga till barnen om denna totala katastrof? Men Staffan, sa Anna och tryckte hans slappa hand. Det är väl ändå ingen katastrof? Alltså allvarligt talat? Jo, sa han. Jag tror faktiskt att det är precis vad det är. En stor jävla naturkatastrof.

Staffan och Anna gör så gott de kan. I sin relation, på jobbet och som människor som just nu råkar leva på den allt varmare planeten Jorden. I alla fall så tycker Staffan det, men hans fru börjar tvivla. Skulle inte en annan livsstil kunna vara bra inte bara för klimatet, utan också för dem själva? När Anna av en slump besöker ekobyn Ljuskällan känner hon sig efter månader av nedstämdhet mer tillfreds än på länge. Och Staffan vill såklart också leva mer hållbart. Fast kanske mest av allt se Anna le lite oftare. Så ekobyn kanske ändå kan vara precis vad deras familj behöver? Väl installerade i det röda torpet känner sig Anna som hemma direkt medan Staffan gör sitt bästa för att hantera biodlaruppdraget och invånarnas självgodhet. Kan ekoby-modellen verkligen vara lösningen på världens alla problem? Och han får allt svårare att tåla Adrian, byns händige grundare som Anna verkar tillbringa allt mer tid med. Kommer deras äktenskap att stå pall för den nya tillvaron? Och kan man verkligen leva utan wifi?

Ljuskällan av Hanna Landahl kommer ut 6 februari 2020. Hanna Landahl är en svensk författare som debuterade 2016 med Välkommen till Himmelsta. Hon har en magisterexamen i statsvetenskap, är legitimerad gymnasielärare i samhällskunskap och har arbetat under många år med migrationsfrågor. Ljuskällan är hennes fjärde bok, och en fristående fortsättning på Under två timmar.

Jag har läst och gillat Hanna Landahls böcker Välkommen till Himmelsta och Under två timmar. Därför blev jag mycket glad när jag fick möjlighet att t.o.m. läsa ett förhandsexemplar av Ljuskällan. Inte kunde jag låta den ligga heller, utan läste den redan i december, trots att den inte kommer ut förrän nu i februari.

Ljuskällan är en perfekt samtidsskildring från ett medelklass och medelålders perspektiv. Tiden i livet där man står och undrar om man gör rätt, om det var så här det skulle bli? Borde man förändra sig eller ska man vara nöjs? Ljuskällan är samtidsaktuell då den cirklar en hel del kring klimatångest och hur en helt vanlig svensk familj ska hantera den. I mitt tycke är Hanna Lindahl oslagbar bland moderna svenska författare att skildra vardagen här och nu i det svenska samhället. Det är genomgående i hennes författarskap och Ljuskällan är klockren. Jag gillar att vardagen beskrivs rätt upp och ner, utan moraliserande, och igenkänningsfaktorn är hög. Det finns inget rätt och fel i den här berättelsen, och livet för det flesta är inte svart eller vitt. Ljuskällan är en betraktelse ur olika perspektiv av vad som kan hända i en relation och i en familj.

Ljuskällan är en fristående fortsättning på Under två timmar, och vi får möta Anna och Staffan några år senare. Den handlar mycket om relationer, både mellan Anna och Staffan och mellan övriga personer i boken. Karaktärsteckningarna är mycket bra. Det var ett tag sen jag läste Under två timmar, men eftersom böckerna är fristående så gör det inte så mycket. Möjligen kan jag se en del saker som någon som inte läst Under två timmar inte gör. I Ljuskällan är det Staffan som blir en person som jag gillar, även om jag inte alltid förstår honom. Precis som det är med vänner i verkliga livet. Anna har jag betydligt svårare för. Men mest har jag svårast att förstå de val hon gör. För det är verkligen stora val hon gör, som påverkar alla runt omkring henne, och jag upplever henne som lite för egoistisk.

Slutet är något som jag tror man gärna vill diskutera om man läst boken. Jag tänker inte avslöja det, men jag var inte förtjust i det. På något plan kan jag förstå, och vad som händer i slutet är vad som händer i många personers vardag vilket är i linje med hela boken. Och det behöver inte vara så dramatiskt egentligen. Men jag kan inte riktigt gilla det.

När jag läste Ljuskällan, och ännu mer nu efteråt, så slås jag av hur få böcker jag läser numera som är rena raka vardagsskildringar av ”vanliga” människors liv. Det är inget dramatiskt i ett stort perspektiv, det är rakt upp och ner en skildring av vardagen. Och jag tänker också hur befriande det är. Att läsa något så välskrivet, att vara intresserad utan att fundera på om det är ett bra mysterium (deckare), om det är realistisk attraktion (romance), om det ger en varm känsla (feelgood), om det är en fascinerande värld (fantasy) eller vad det nu kan vara. Ljuskällan bara är. Och det blir riktigt bra. Jag hade möjligen velat läsa ännu mer om hur samhället runt omkring påverkar och lite mindre fokus på Staffans och Annas relation. Men det är en smaksak.

Den 18 maj ska jag leda ett samtal i Vängåvans litterära sällskap och jag har valt Ljuskällan. Ska bli så roligt! Dessutom kommer Hanna Lindahl att komma dit. Nu hoppas jag att Hanna Lindahl kanske redan har en ny bok på gång.

Omdöme: Välskriven nutidsskildring från Sverige i tider av klimatångest.
Betyg: 4+

Mer om boken kan du läsa här.
Förlag: Bokförlaget Polaris
Sidor: 304 (förhandsexemplar)
Betyg på Goodreads: 4,00 baserat på 1 betyg
Hur jag fick tag på den: Förhandsexemplar från författaren.
Utläst 18 december 2019.