Skelettdelar hittas på Telegrafholmen mittemot Sandhamn och Thomas Andreasson kallas dit i sensommarvärmen. Spåren pekar mot två kvinnor som försvann tio år tidigare. Men vem har egentligen begravts på ön? Nora Linde är sjukskriven efter ett tragiskt brottmål. Hon plågas av mardrömmar och kan inte sluta älta sitt misslyckande. När hon hör om fynden på Telegrafholmen försöker hon desperat ställa saker och ting till rätta. Mot allt förnuft inleder hon en riskabel utredning vid sidan av polisens. Vänskapen mellan Thomas och Nora utsätts för svåra prövningar när gömda hemligheter och såriga familjerelationer kommer i dagen. Någon på ön vet sanningen. Måste ytterligare liv offras innan den avslöjas?
I hemlighet begravd av Viveca Sten hade recensionsdag 21 oktober 2019. Viveca Sten är en svensk författare som debuterade 2008 med I de lugnaste vatten som var den första boken i serien Morden i Sandhamn. Hon tillhör de storsäljande svenska deckarförfattarna med böcker som getts ut i över fyrtio länder och sålts i mer än fem miljoner exemplar. Serien har också filmatiserats. I hemlighet begravd är den tionde boken i serien.
Sandhamnserien är en serie jag läst alla böckerna hittills i, och givetvis så stod en ny bok i serien högt på önskelistan. Den här gången var det en vän som var vänlig nog att låna ut den åt mig.
I hemlighet begravd är en lättläst deckare med bra tempo. Det är till sidantalet en omfattande bok, men uppbyggnaden och drivet gör att jag läser den förhållandevis snabbt. Att läsa Sandhamnsserien är både trevligt och spännande, och påminner mig om varför jag tycker om att följa deckarserier. Det finns något tryggt och välbekant med att återvända till en miljö och personer man lärt känna genom serien. Jag har aldrig varit i Sandhamn men genom Viveca Stens författarskap har jag en tydlig bild av miljön, och skulle gärna besöka den i verkligheten. Samtidigt som det finns en form av trygghet som bas så är det som det ska vara i en bra deckare ett mysterium som man vill lösa, en gåta som på många sätt är tragisk.
I hemlighet begravd länkar starkt till den förra boken i serien, I fel sällskap, vad gäller Nora och hennes tankar och agerande. Trots att jag läste den förra sommaren hade jag lite svårt att komma ihåg exakt vad som hände, vilket gör det lite trögt i början. I fel sällskap tyckte jag avvek något från mönstret i serien, både vad gällde miljö och att det var mindre deckarinslag. I I hemlighet begravd är vi tillbaka i Sandhamn med omnejd, och det uppskattar jag. Mysteriet är också mer ”traditionellt”. Jag tycker det är ett plus att Viveca Sten här tar ett brott med karaktär av cold case, inte minst med tanke på att hon fått en och annan kommentar om alla brott som begås i Sandhamn…
I I hemlighet begravd irriterar jag mig mer än någonsin på Nora och hennes oprofessionella beteende. Är det något som jag stör mig på i deckarlitteraturen så är det ”icke-poliser” som lägger näsan i blöt och utsätter sig själv och andra för fara. Samtidigt så är det onekligen så att den här gången finns det något begripligt i hennes irrationella beteende, för hon är utsatt för en extrem stress. Jag förstår också bättre varför Thomas har överseende med henne. Thomas har tagit ett steg framåt i utvecklingen och det gillar jag.
Viveca Sten kommer om bara några veckor på Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall, och det ska bli roligt att lyssna på henne då, det brukar vara bra och intressant! Sen hoppas jag det kommer fler böcker i Sandhamnsserien, för det är en serie jag vill fortsätta läsa.
Omdöme: Lättläst deckare med bra driv.
Betyg: 4
Mer om boken kan du läsa här.
Förlag: Forum
Sidor: 459
Betyg på Goodreads: För få betyg satta
Hur jag fick tag på den: Lånat av en vän
Utläst 23 oktober 2019.
Lottens Bokblogg 