Söndag på bloggen innebär att jag deltar i En smakebit på søndag. Varannan vecka är det Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna, och varannan vecka är det Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten.

Ibland orkar man inget annat än att fly verkligheten genom böckernas värld. Det har blivit en hel del läst de senaste dagarna. En av böckerna läste jag ut i går. Normalt brukar jag inte ta söndagens smakbitar från böckerna jag läst ut, utan snarare den jag ska börja på. Men den här var så himla bra och berörde mig så mycket att jag inte kan låta bli. Boken jag talar om är En sång för Hedda av Annika Estassy och från den kommer alltså smakbiten.

Från sid 80:

”Vad tror ni”, fortsatte han och log, ”om att framföra Koppången som en överraskning till publiken? Och att kören sjunger den utan stöd av vare sig text eller noter?”
Ett förtjust sus gick genom såväl kören som orkestern, Amalia och Ingeborg till och med applåderade.
”Finns den på Cyberbass”, frågade Hedda, som älskade att det numera existerade digital inlärningshjälp för körer.
”Tyvärr inte, men en så pass rutinerad kör som vår kommer inte att ha någdra problem. Texten är ju på svenska och stämmorna enkla.”
Mårten delade ut notbuntarna, en för orkestern och en för kören. Hedda svalde hårt när hon såg längden på texten och sneglade på de andra i kören. Men ingen annan tycktes bekymras över att behöva lära sig så många ord utantill på så kort tid. För bara ett år sedan skulle inte heller hon ha varit det.

Jag kunde inte låta bli att lyssna på den här melodin när jag läst ut boken. Här är den med Helen Sjöholms ljuvliga röst (Helen Sjöholm är för övrigt från Sundsvall och är hedersdoktor vid Mittuniversitetet).