Mannen som lekte med dockor av Magnus Jonsson

Från förlagets hemsida: Krypteringsexperten Linn Ståhl arbetar med sin doktorsavhandling på KTH när kriminalpolisen hör av sig och ber om hjälp med en utredning av ett makabert mord. En ung kvinna har hittats mördad i en lägenhet på Södermalm i Stockholm och omsorgsfullt styrts ut som en porslinsdocka.
Linn har varit medlem i Antifascistisk aktion – en organisation som är svartlistad av Säpo – och är tidigare dömd för brott mot rikets säkerhet. Så det är under ömsesidig misstänksamhet hon börjar arbeta tillsammans med kriminalpoliserna Rickard Stenlander och Erik Svensson.
Samtidigt som mördaren gäckar polisen vinner högerextrema krafter ny terräng i Sverige. Frågan är om Linn och polisen alls drivs av samma motiv…

Mannen som lekte med dockor av Magnus Jonsson kom ut 22 oktober 2016. Magnus Jonsson är en svensk författare, som arbetar som gymnasielärare och gärna åker gärna skateboard på fritiden. Han debuterade 2016 med Mannen som lekte med dockor, första boken i Hatet-trilogin, som året efter följdes av Asätarna i Kungsträdgården. Kvinnan som jagade ensam är den tredje och avslutande delen i trilogin, som hittills sålt i över 80.000 exemplar.

Den här boken kom oväntat från förlaget i oktober 2016. Sen har ytterligare två delar kommit och står och väntar i bokhyllan. Jag har funderat länge på att läsa den, satt upp Magnus Jonsson i Boktolvan och nu var det äntligen dags.

Mannen som lekte med dockor är en välskriven och spännande deckardebut. Det tar inte många sidor för att jag ska vara fast. Jag gillar tonen och språket, och blir speciellt förtjust i jargongen och den underliggande humorn. De tre huvudpersonerna, Linn, Rickard och Erik är alla tre väl tecknade, och man får växelvis deras perspektiv på vad som händer. Speciellt förtjust blir jag i doktoranden och krypteringsexperten Linn som karaktär. Bitvis är det ganska tekniska beskrivningar relaterat till Linns expertisområde, lite över mitt huvud trots att jag har en bakgrund inom teknik/naturvetenskap. Men det är inte så mycket så att det stör för den som inte kan, och förmodligen något som kan vara en bonus för de som förstår mer.

Mannen som lekte med dockor är inget för den känsliga för det är mycket som är groteskt och brutalt. Lite väl mycket stundvis. Början av boken är riktigt riktigt bra, men efterhand blir det lite mycket ”extra allt” och upplösningen är minst sagt speedad med maximal dramatik. Inte heller förstår jag inte mordmotivet fullt ut, då trådarna inte riktigt vävs ihop.

Det är utförliga miljöbeskrivningar från Stockholm i Mannen som lekte med dockor, och en grundläggande kunskap om geografin är en fördel i läsningen. Men beskrivningen är såpass bra och välutvecklad att det inte är något problem att hänga med. Jag gillar beskrivningen av karaktärernas vardag, även om jag upplever att beskrivningen av en doktorands vardag är något förenklad… Men å andra sidan är det uppfriskande att en doktorand på KTH får vara en huvudperson i en spänningsroman.

Mannen som lekte med dockor ska vara en hommage till Stieg Larsson och Lisbeth Salander. För mig som läste den trilogin för flera år sedan, och inte minns miljöer mm, så var det inte alls uppenbart. Utöver att Linn och Lisbeth är begåvade hackare så ser jag inga liknelser. Men de som kan sina böcker mer i detaljer kanske ser fler likheter.

Läsningen av den första delen i Hatet-trilogin har gjort mig riktigt sugen på att läsa de andra två delarna, för Mannen som lekte med dockor var en glad överraskning, och cliffhangern lovar ju att några av de lösa trådarna får sin förklaring i kommande böcker.

Omdöme: Välskriven spänningsroman i högt tempo och groteska detaljer.
Betyg: 4

Bloggat om boken har Bokprataren, Annikas litteratur- och kulturblogg, Romeo and Juliet och Läsa & Lyssna

Mer om boken kan du läsa här och här.
Förlag: Modernista
Sidor: 397
Betyg på Goodreads: 3,13 baserat på 143 betyg
Hur jag fick tag på den: Hyllvärmare
Utläst 3 juni 2019.