Från förlaget: Den kände festfixaren, kulturpersonligheten och samhällsdebattören mördas i sin exklusiva lägenhet mitt i centrala Stockholm. Kriminalinspektör Vanja Ek
får ansvar över utredningen och regeringskansliet visar plötsligt ett stort intresse för mordet. Samtidigt pyr konflikterna inom polisen under ytan och hon får kämpa
hårt med sin osäkerhet som chef, sunkiga attityder mot kvinnor och det
ansträngda förhållandet till pressen. Saker kompliceras ytterligare när Vanja stöter på något som väcker minnen till liv från hennes eget, mörka förflutna och frågan är hur det kommer att påverka arbetet.

Minnets slutna rum av Jan Bertoft och Håkan Tängnander kom ut 21 januari 2019. Jan Bertoft har jobbat som journalist på GT, kommunikationschef på Konsumentverket och chefredaktör på Råd & Rön, och är nu generalsekreterare på Sveriges Konsumenter. Håkan Tängnander var regissör och producent, uppvuxen i Ådalen, och avled innan boken hann publiceras. Minnets slutna rum är deras skönlitterära debut, och den första i serien om Vanja Ek.

Minnets slutna rum är en lättläst och spännande deckare.  Styrkan med boken är beskrivningen av polisarbetet och den grupp poliser det handlar om. Jag skulle gärna vilja läsa mer om personerna. Mysteriet är spännande och bra uppbyggt, även om det bygger lite väl mycket på vissa kriterier som jag inte är så förtjust i. Tydligare än så vill jag inte vara i en recension. Jag gillar ändå historien och att det fokuserar mycket på Nilebjers mord. Det ”slutna rummet” som är ett frågetecken i början tycker jag rinner ut i sanden. Förklaringen blir inte en del av upplösningen och jag förstår aldrig varför mördaren använder sig av det. Ett plus går också till miljöerna – jag är ju svag för deckare med Norrlandsanknytning och det har den här.

Språket i Minnets slutna rum är bra, men det är lite väl många adjektiv och generellt för ordrikt. Det är mycket som ska kommenteras, och det är för lite som lämnas åt fantasin. Tendensen att hela tiden kommentera Vanjas fantastiska utseende och att hon kan få vilken man som helst är störande. Att det är en del av hennes osäkerhet/karaktär med tanke på hur hon fått utseendet kan jag förstå, men kommentarerna hade kunnat tonas ner.

Vanja Ek är en minst sagt speciell karaktär och mycket handlar om henne. Något som jag gillar, och som inte alltid är fallet i deckare är att jag tycker hon reagerar starkt och som man ”borde” reagera på det som sker med henne. Hon reagerar mänskligt helt enkelt. I vissa deckare när fruktansvärda saker händer med huvudpersonerna, så verkar det som om de reagerar att det är helt naturligt.

Som läsare av min blogg vet så läser jag många deckare. Och jag är så innerligt trött på en del schabloner. Varför är så många poliser i litteraturen ”skadade” människor. Kan inte tänka mig att det är så i verkligheten. Tvärtom känns det som att många poliser är trygga och starka. Sen är det det här med att utredarna blir en del av historien, och då inte utifrån att de utreder. Jag är så less på det.

Berättelsen slutar med en cliffhanger och det verkar som att det kommer flera böcker. Jag hoppas det blir så trots att den ena författaren tragiskt avled innan Minnets slutna rum publicerades. Jag hoppas också att kopplingen till Ådalen kan kvarstå. Gärna också att Vanja Ek får ta sig an något nytt och mindre nära. Jo – jag skulle gärna läsa nästa bok i serien också.

Omdöme: Lättläst och spännande om besatthet och grymhet.
Betyg: 4-

Bloggat om boken har Bokföring enligt Monika, Bokraden och Signerat Dezmin

Mer om boken kan du läsa här och här
Förlag: Hoi förlag
Sidor: 317
Betyg på Goodreads: 3,00 baserat på 5 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget
Utläst 8 mars 2019.