Vi mot er av Fredrik Backman

Från förlagets hemsida: Det är så enkelt att få människor att hata varandra att det är obegripligt att vi någonsin gör något annat.
Efter de fruktansvärda händelser som skakade Björnstad i första boken berättar Vi mot er historien om månaderna efteråt. De bästa vännerna Maya och Ana lever ut sommaren på en gömd ö och försöker lämna omvärlden bakom sig, men ingenting blir som de hoppas. Rivaliteten mellan Björnstad och grannstaden Hed växer till en ursinnig kamp om pengar, makt och överlevnad som exploderar när städernas hockeylag möts. Samtidigt avslöjas en ung spelares innersta hemlighet och ett helt samhälle tvingas visa vad det egentligen vill stå för. Det kommer sägas att våldet kom till Björnstad det här året, men det är en lögn. Våldet fanns redan här.

Vi mot er av Fredrik Backman hade recensionsdatum 21 augusti 2017. Fredrik Backman är en svensk författare som debuterade 2012 med En man som heter Ove, som gjort succé och även filmatiseras. Vi mot er är hans sjätte bok, och den andra i en serie som börjde med Björnstad.

Jag har läst alla Fredrik Backmans böcker utom en, och han tillhör onekligen en av mina favoritförfattare. När jag såg att han skulle komma med en ny bok så hamnade den omedelbart på läslistan. Tyvärr meddelade förlaget först att de inte hade möjlighet att skicka recensionsexemplar. Men så blev jag kontaktad på Instagram med frågan om jag fortfarande var intresserad. Jag blev verkligen jätteglad och sa förstås ja!

Vi mot er är en stark beskrivning av hat och vad det gör med oss människor. Fredrik Backman har en alldeles egen stil i språk och hur han bygger en historia som jag tycker är imponerande. Jag gillar flera av hans ”tricks” (som jag nu känner igen från bok till bok), som exempelvis att smyga in vad som händer med karaktärerna i framtiden. Jag som är hopplös på att smygtitta i slutet av böcker och undra vad som händer sen, uppskattar det.

Men ändå så är det något med mig och Vi mot er. Vi klickar inte. Jag har för ovanlighetens skull (för att vara en bok av Fredrik Backman) jättesvårt att komma i den. Jag dras inte med i formuleringarna som i tidigare böcker, det blir för mycket av samma, för många speciella uttryck. Hans sätt att repetera uttryck blir inte charmigt utan bara repetetivt. Först de sista 100 sidorna så börjar jag sluka boken, vilket är rätt sent för en bok på drygt 500 sidor. För ovanlighetens skull så blir det heller ingen emotionell berg- och dalbana med skratt och tårar. Jag blir alltigenom ledsen av Vi mot er. Det är inget fel i sig, men det är inte vad jag förväntade mig. Inte heller berör den på djupet på samma sätt som Björnstad gjorde.

Vi mot er handlar om saker och relationer som går i kras, hur hat och desperation förstör människor och deras samspel. Även om jag inte dras med på samma sätt som vanligt så finns det en del beskrivningar som dyker upp då och då som är rent briljanta. En av dem är hans beskrivning av ett äktenskap som är på väg åt fel håll, där han beskriver betydelsen av små ord och små gester. Att kunna notera sådant och sen beskriva det i en bok är inte många som förmår. Likaså träffar hans beskrivningar av hjälplösheten i föräldraskapet mig mitt i hjärtat.

Fredrik Backman är också riktigt bra på att skapa levande karaktärer. I Vi mot er får man både veta mer om några av karaktärerna från Björnstad, och lära känna några nya. Alla berör på något sätt, och deras smärta känns.

När jag skulle läsa Björnstad så var jag skeptisk, då den ”handlade om idrott”. Men idrotten var där bara en ram. Så upplever jag inte att det är i Vi mot er. Den handlar alldeles för mycket om idrott för min smak. Visst handlar den om andra saker, som vänskap, utanförskap, gemenskap, föräldraskap och en massa andra -skap. Men det döljs mer av idrotten. Jag förstår att en författare inte alltid kan visa på alla sidor av ett fenomen, utan använder vissa sidor för att driva hem en poäng. Men för mig som aldrig idrottat i lag, aldrig kommit in det, aldrig haft begåvningen för det så handlar idrott också om de som alltid står utanför, de som aldrig får vara med. För idrotten kan vara väldigt exkluderande också genom att man bara utesluter och ignorerar. I boken synliggörs problematiken med skuldbeläggande och hur man försöker dölja sin egen oförmåga med att kalla de som man upplever som annorlunda med fula ord. Men de som ”bara” är utanför, aldrig kommer in, aldrig ens blir sedda (aldrig får raklödder i skorna…), de saknar jag i orten Björnstad. Alla som beskrivs är på något sätt starkt berörda av hockeyn. Min upplevelse är att vara bra i idrott skapar en respekt i skolan, en respekt i kompisgänget och det är svårt att stå utanför. Karaktären Zachariasär den som närmast skulle kunna representera detta, men han lyckas då i något annat som är av tävlingskaraktär och får respekt av det.

Jag är kluven till Vi mot er. Å ena sidan finns det äkta Backmanska där, å andra sidan så har jag svårigheter att ta till mig berättelsen. Oavsett detta så kommer jag att vilja läsa nästa del om Björnstad, för karaktärerna i det här samhället berör och jag vill veta vad händer med dem.

Omdöme: Starkt men något trögstartat om hat, vänskap och sorg
Betyg: 4-

Bloggat om boken har Just nu just här, Fantastiska berättelser och och dagarna går,

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Forum
Sidor: 519
Betyg på Goodreads: 4,28 baserat på 54 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget. Tack Sofia för det!
Utläst 3 september 2017.