Från författarens hemsida: En varm sommarkväll ringer sexårige Jonathan till sin pappa Sam som är på väg hem. Skräckslagen berättar han att någon har tagit sig in i familjens hus i Norrköping. Det är det sista Sam hör från pojken innan han försvinner spårlöst.
Åklagare Jana Berzelius leder förundersökningen av det komplicerade fallet. Tillsammans med kriminalkommissarie Henrik Levin och kriminalinspektör Mia Bolander försöker hon ta reda på vad som har hänt Jonathan. Spåren leder bakåt i tiden, och ju längre Jonathan är borta desto mer personlig blir utredningen för Jana. Hon inser att det är bråttom, mycket bråttom att hitta pojken.
Samtidigt begär den skoningslöse Danilo Peña att Jana ska besöka honom i häktet. När hon till slut går med på att träffa honom kastas hon in i en fruktansvärd kamp på liv och död, där allt sätts på spel och ingen går säker.

Pappas pojke av Emelie Schepp har recensionsdatum idag, 21 augusti 2017. Det är den fjärde delen i serien om Jana Berzelius och hennes kollegor. Emelie Schepp är en svensk författare och föreläsare som tidigare arbetat som projektledare inom reklambranschen. Hon debuterade 2013 med Märkta för livet, den första i serien om Jana Berzelius, då som egenutgivare.

Mitt första ”möte” med Emelie Schepp var när jag fick ett mejl från henne med en fråga om jag ville läsa Märkta för livet. Hon var då egenutgivare, och jag brukar inte så ofta tacka ja till sådana erbjudanden. Men nu gjorde jag det och det är jag himla glad för – för så upptäckte jag en författare som nu tillhör mina favoriter i deckargenren. Jag blev glad när hennes nya bok kom från förlaget! Först fick jag en förhandsutgåva men innan jag hann läsa den så kom den slutliga versionen, så recensionen handlar om den.

Pappas pojke är en vansinnigt spännande bladvändare. Jag kunde helt enkelt inte släppa den, och läste ut den på en dag. Pappas pojke är mycket välskriven. Det finns ingenting överflödigt i texten, men ändå så upplever jag den som fyllig. Det här är helt enkelt Emelie Schepps bästa bok hittills. Och då har jag ju gillat de tidigare böckerna.

Då och då i de tidigare böckerna har det dykt upp scener som jag upplevt som lite väl dramatiska och groteska, men det gör det inte i Pappas pojke. Ändå är den nog dramatisk. Jana, som jag inte alls gillade i början, har blivit mer samlad, även om hon är fortsatt sargad av sin uppväxt och en olycklig person som stöter bort andra. Men det blir mer och mer förståeligt varför hon gör som hon gör. Däremot kan jag inte med karaktären Mia, och det skulle jag inte i verkligheten heller.

Historien i Pappas pojke är väl sammanhållen, spännande och dessutom tänkvärd. Slutet är mycket snyggt, och jag går och tänker på slutet och historiens olika bottnar långt efter att jag läst ut boken. Berättelsen berör helt enkelt.

Det finns ett problem. Det dröjer alldeles för länge till nästa bok i serien. För det blir väl fler böcker???

Omdöme: Spännande bladvändare om föräldraskap, relationer och att utnyttja andra människor.
Betyg: 5-

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Harper Collins Nordic
Sidor: 394
Betyg på Goodreads – inte satt ännu.
Hur jag fick tag på den: Mitt exemplar var ett recensionsexemplar från förlaget. Tusen tack för det.
Utläst: 31 juli 2017.

Annonser