Från författarens hemsida:daisyinchains Famous killers have fan clubs.
Hamish Wolfe is no different. Locked up for the rest of his life for the abduction and murder of three young women, he gets countless adoring letters every day. He’s handsome, charismatic and very persuasive. His admirers are convinced he’s innocent, and that he’s the man of their dreams.

Who would join such a club?
Maggie Rose is different. Reclusive and enigmatic; a successful lawyer and bestselling true-crime writer, she only takes on cases that she can win.

Hamish wants her as his lawyer, he wants her to change his fate. She thinks she’s immune to the charms of a man like this. But maybe not this time . . .

Daisy in Chains av Sharon Bolton kom ut i juni 2016. I svensk översättning heter den Daisy i kedjor och är helt nyutkommen nu i augusti 2016. Sharon Bolton är en brittisk författare som 2008 debuterade med Sacrifice. För den svenska publiken blev hon känd för sin serie om Lacey Flint. Daisy in Chains är hennes nionde bok, och är fristående.

Sharon Bolton tillhör den skara författare som står på auto-buy för min del. Jag har läst alla hennes böcker sen den första i serien om Lacey Flint (Nu ser du mig). Så fort jag såg att Daisy in Chains skulle komma ut så la jag den på bevakning och klickade hem den. Trots att Modernista är snabba på att översätta och ge ut Boltons böcker.

Daisy in Chains är en välskriven och mycket lättläst deckare. Den är uppdelad i korta kapitel (vilket underlättar läsandet) och flera av dem består av brev eller utdrag ur rapporter eller artiklar. Varvat med kapitel med olika POV. Snyggt uppbyggd men så är jag svag för den typen av struktur. Det jag gillar mest är att de tydligt bidrar till historiens utveckling (om man läser dem noggrant). Även språket flyter bra och underlättar läsningen. Hade jag läst den här under en ledighet hade jag definitivt sträckläst (slutet läste jag snabbt en söndag eftermiddag).

Storyn är bra och genomtänkt. Men ändå så fastnar jag inte helt. När jag funderar på varför så ser jag två problem. Det ena är att jag från början ogillar Maggie, samtidigt som jag får känslan av att jag borde gilla henne. Jag tycker mest hon är obehaglig. Det andra problemet är att jag läser så mycket i den här genren att jag inte känner mig tillräckligt överraskad av hur historien utvecklar sig och twisten på slutet. Upplösningen är snygg men samtidigt blir allt väldigt konstigt och orealistiskt.

Sharon Bolton är skicklig på att beskriva karaktärer och den brittiska miljön. Jag får en känsla av att befinna mig i det karga och blåsiga kustlandskapet, och av scenerna i grottorna väcks min klaustrofobi. Karaktärerna är intressanta, men det blir lite smått jobbigt när jag upplever allihopa som mer eller mindre obehagliga.

Jag läste Sju dagar kvar att leva en kort tid innan den här, och i början av läsningen var det svårt att inte fundera över fiktion/verklighet, i synnerhet i styckena om kvinnor som blir kära i morddömda män. Det blev en verkligt underlig blandning mellan två olika sätt att beskriva och förklara det.

Sharon Bolton står kvar på min auto-buy-lista men nästa gång hoppas jag bli mer överraskad

Omdöme: Välskriven brittisk deckare om desperation, besatthet och hämnd.
Betyg: 4

Bloggat om boken har Fiktiviteter och Bokbabbel

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Bantam Press

Mitt exemplar var nyinköpt på nätet.
Utläst 21 augusti 2016.