Nya bokförvärv – Juli 2016

Då har vi då kommit till semestermånaden och i vanlig ordning så är det lite mer lössläppt. Så även vad gäller inköp av böcker. Det är liksom inga regler som gäller. När förlagen dessutom har en massa nyutgivningar i juli, då blir det ingen hejd på det.

Först ut var Mambo i Chinatown av Jean Kwok som jag fick som recensionsexemplar. Läst och recenserad.

Sen kom ett hett efterlängtat recensionsexemplar från en favoritförfattare: En nästan sann historia av Mattias Edvardsson. Eftersom recensionsdatum är 7 september har jag försökt dra på läsandet av den. Nu i augusti ska den läsas.

På semesterresan till släkt och vänner så gick färden först till Örebro. Därifrån så gjorde vi en utflykt till Nora och då gäller det att fylla på förrådet av Maria Langböcker. Genom de här tre tillskotten, för totalt 100 kronor, så har jag nu alla böcker t.o.m. Vår sång blir stum. I Örebro så handlade jag faktiskt ingenting trots åtskilliga bokhandelsbesök.

I Uppsala så gick vi omedelbart till English Bookshop där jag köpte When the Music’s Over som kommit ut dagen innan. Den 23 boken i serien om Alan Banks. Läst men inte recenserad. På Akademibokhandeln i Uppsala så hade de rea och jag hittade boken som stod överst på önskelistan av engelska böcker: What She Left av T R Richmond för halva reapriset. Med på bilden finns också en inhandlad tidning som var precis i min smak – Crime om filmer och böcker.

I Stockholm dagen efter var vi först till SF-bokhandeln utan inköp för min del, men när vi gick förbi Adlbiris bokhandel slog jag till på en bok som jag verkligen längtat efter men tyckt varit väldigt dyr: Vi av Kim Thùy.

Tillbaka i Sundsvall så dök ett till recensionsexemplar upp: Störst av allt av Malin Persson Giolito. Läst och recenserad.

Sen kunde jag inte motstå en beställning som hann komma innan månaden var slut. Daisy in Chains av Sharon Bolton.

Jag älskar alla böckerna som ”trillat in” men det är minst sagt trångt nu i bokhyllorna, trots att vi inte bott så länge här. Något drastiskt måste göras…

Störst av allt av Malin Persson Giolito

Från förlagets hemsida: De rikaste rika och de mest utsatta behöver sällan träffas. Utom i Djursholms allmänna gymnasium. Fem tonåringar, och en lärare som vill väl. Det slutar i katastrof. Nio månader senare ställs artonåriga Maja inför rätta.
”Jag vet inte hur jag ska orka lyssna. Men det är farligt att släppa på koncentrationen. För då kommer ljuden. Ljudet när de kom in i klassrummet och drog bort mig, ljudet när Sebastians skalle föll i golvet, det lät ihåligt. Det dånar i mig, så fort jag inte passar mig kommer det tillbaka. Jag pressar naglarna in i mina handflator, försöker ta mig därifrån. Men det hjälper inte. Min hjärna släpar alltid tillbaka mig till det där jävla klassrummet.”

Störst av allt av Malin Persson Giolito hade recensionsdatum 7 juli 2016. Malin Persson Giolito är en svensk författare som har arbetat som advokat och på Europeiska kommissionen i Bryssel. Hon debuterade 2008 med Dubbla slag. Störst av allt är hennes fjärde roman.

Jag har tidigare läst Bara ett barn av Malin Persson Giolito och har funderat på att läsa någon mer. När omdömen om Störst av allt började dyka upp på nätet så väcktes min nyfikenhet. Förlaget var vänligt nog att skicka ett recensionsexemplar.

Störst av allt är en mycket välskriven och intressant rättegångsthriller. Den är spännande, men styrkan är framförallt den intressanta historien som målas upp. Jag är fascinerad över såväl sättet att låta historien växa fram som själva historien. Trots att jag läst böcker som utspelas under en rättegång förut känns det unikt. Det här är en bok som jag dras till och vill fortsätta läsa så fort jag lagt den i från mig. Men en bit i mitten så tappar jag lite fokus, historien drunknar lite i detaljerna. Och slutet är spänningsmässigt ett antiklimax, som dock vägs upp av att det är mot slutet jag blir som mest upprörd.

Störst av allt väcker många känslor hos mig som läsare. Trots att jag känner att jag inte borde det så irriterar jag mig på Maja, i synnerhet i början och i synnerhet på hennes beskrivning av sina föräldrar. Hon raljerar och det är svårt att se att hon är ironisk. Men det är också en del av styrkan – hur man kan engagera sig i Majas öde utan att tycka att hon är unik eller sympatisk. En styrka är också att hon har en bakgrund som är medelklass, utan några synliga problem. Än mer frustration känner jag över de vuxna. De sviker ungdomarna, i olika grad och på olika sätt, men gemensamt är att de väljer att inte se. När hela bilden finns så är det också lättare att förstå Maja. Engagemanget boken väcker gör att jag ger den högsta betyg.

Störst av allt är en bok som förtjänar att diskuteras. Malin Persson Giolito har med den här boken definitivt bevisat att hon tillhör en av de skarpaste svenska författarna just nu. Lite extra glad är jag att hon kommer på Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall så jag får höra henne prata om boken.

Omdöme: Rättegångsthriller om ungdomar som tappat fotfästet.
Betyg: 5

Bloggat om boken har Johannas deckarhörna, Just här just nu, och dagarna går, Enligt O, Feministbiblioteket och Lyrans noblesser.

Mer om boken kan du läsa här och här.
Förlag: Wahlström & Widstrand

Mitt exemplar var ett recensionsexemplar från förlaget. Tack för det!
Utläst 24 juli 2016.

Bokbloggsjerka 29 juli – 1 augusti: Listor

I veckans bokbloggsjerka skriver Annika: Jag älskar listor och jag skriver flera stycken varje vecka i alla möjliga sammanhang. Och eftersom jag vet att jag långt ifrån är ensam om detta fenomen så tänkte jag att veckans tema för jerkan ska vara just en lista-post.
Svara genom att byta ut [blank] nedan mot det som du håller kärt, eller varför inte något som du verkligen inte klarar av. Endast fantasin sätter gränser…
Topp [blank] [blank]

Jaha, då gäller det att få igång hjärnan då… Samtliga listor är utan inbördes ordning dock. Jag har säkert glömt någon!

Topp 5 splitter nya böcker jag ser fram mot att läsa i höst:
1. En nästan sann historia av Mattias Edvardsson
2. En enda risk av Simona Ahrnstedt
3. Daisy in Chains av Sharon Bolton
4. Mira av Eija Hetekivi Olsson
5. Ett vakande öga av Fredrik T Olsson

För följande listor har jag läst mer än en bok av författaren. Enstaka undantag.

Topp 15 svenska favoritdeckarförfattare
1. Christoffer Carlsson
2. Kristina Ohlsson
3. Malin Persson Giolito
4. Maria Lang
5. Viveca Sten
6. Anna Jansson
7. Kristina Appelqvist
8. Jonas Moström
9. Åsa Larsson
10. Emelie Schepp
11. Denise Rudberg
12. Gabriella Ullberg Westin
13. Katarina Wennstam
14. Camilla Läckberg
15. Hans Olov Öberg

Topp 7 norska favoritdeckarförfattare
1. Gard Sveen
2. Samuel Bjørk
3. Jo Nesbø
4. Thomas Enger
5. Jørgen Brekke
6. Hans Olav Lahlum
7. Chris Tvedt

 

Hett i hyllan #5

Dags för Hett i hyllan – inspirerad av Bokföring enligt Monika som skriver så här:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

I september 2011 så deltog jag i en utlottning inne hos Annikas litteratur- och kulturblogg och vann tre böcker. Två av dem var de första två delarna i en serie av Stefan Tegenfalk och de skrev jag förra veckan om i Hett i hyllan. Nu är det sorgligt nog dags för den tredje: Truth av Peter Temple. Det var en sådan bok som jag tyckte jag läste om ”överallt” men nu kommer jag knappt ihåg vad den handlar som. Så här står det på nätet: En ung kvinna hittas död med bruten nacke i en lyxvåning i centrala Melbourne. Ingen utom den komplicerade, ärrade kommissarien Stephen Villani, chef för mordroteln vid Victoriapolisen, vill nå sanningen bakom mordet. När ytterligare tre kroppar, brutalt sargade och torterade, dyker upp till synes utan någon koppling till den unga kvinnan, blir Villanis jakt på de skyldiga motarbetad av media, politiker och även av de personer som står honom närmast.

Det låter ju verkligen som en bok för mig. Men någonstans måste jag ha tappat intresset ändå.

Makeutmaning 2016-2017

Skam den som ger sig.

För femte året i rad blir det en Makeutmaning. Som jag skrivit förut (se taggen Makeutmaning) så går den ut på att min make väljer ut 10 böcker som han läst och gillat. De ska dessutom finnas i våra hyllor. Dessa ska jag läsa under 10 månader, i den här upplagan augusti 2016 – maj 2017.

Här kommer de böcker som ingår i årets utmaning. Det gick väldigt trögt med förra årets utmaning, men jag får väl erkänna att han varit rätt så snäll. Flera av böckerna står faktiskt på min ”nyfiken-på-lista”. Men det finns några som känns som… tja, utmaningar 🙂

• Anthony Doerr, Ljuset vi inte ser
• Diana Gabaldon, Slända i bärnsten
• George R R Martin, Kråkornas fest
• Kass Morgan, The 100
• Christopher Paolini, Eragon
• Siri Pettersen, Odinsbarn
• Meredith Russo, Om jag var din tjej
• David Safier, Ung i ghettot
• Jean-Philipp Sendker, Konsten att höra hjärtslag
• Jan Wong, Red China Blues

Wish me luck 😉

Favoriter i repris – Før jeg brenner ned

Under årens lopp har det blivit några fullpoängare här på bloggen. I serien ”Favoriter i repris” så återpublicerar jag vad jag skrev när det begav sig.

Nu har turen kommit till Før jeg brenner ned av Gaute Heivoll som jag recenserade 11 juli 2011. Den översattes senare till svenska. Den här boken har jag skrivit om flera gånger sen dess på bloggen. Det blev en stor läsupplevelse, och jag hittade en ny favoritförfattare. Dessutom gav den mig en speciell känsla eftersom detta var den sista bok min pappa tipsade mig om innan han dog, och den sista boken vi diskuterade ingående, som vi tidigare diskuterat så många böcker.

Så här skrev jag då:

Den 4 juni 1978 döps nyfödda Gaute Heivoll i Finsland utanför Kristiansand i södra Norge. Samtidigt härjar en pyroman  i bygden där Gaute och hans föräldrar är bosatta. Vem är det som är pyromanen? Och varför? Redan nästa dag kommer allt att vara över men det vet inte innevånarna i  bygden som lever i skräck. Gaute växer upp och flyttar till Oslo, där han såsmåningom blir författare. Många år senare återvänder Gaute till hembygden för att skriva om sin uppväxt, sin far och hans bortgång och inte minst historien om pyromanen.

Boken är uppbyggd med två parallella historier som vävs in i varandra. Dels är det historien om pyromanen. Vi får möta brandchefen Ingemann, hans hustru Alma och deras enfödde son Dag. Vi får också möta Johanna och Olav, vars hus bränns ned av pyromanen, musiklärarinnan Teresa och Alfred. Dels är det historien om Gaute, hans föräldrar – i synnerhet pappan som insjuknar i cancer och dör när Gaute är i 20-årsåldern – och hur Gaute åter kommer till bygden och får veta mer om vad som hände de där dagarna 1978.

Gaute Heivoll är en ung norsk författare som skrivit romaner, noveller, dikter och barnböcker. ”Før jeg brenner ned” belönades 2010 med Bragepriset, Norges motsvarighet till Augustpriset. I boken väver Gaute Heivoll en skicklig väv mellan nutid och dåtid (främst 1978 och 1998). En del av spänningen ligger i historien om pyromanen och även om man ganska tidigt kan förstå vem det är så låter han bakgrunden sakta växa fram. Den starkaste delen är i mitt tycke dock beskrivningen av relationen mellan Gaute och hans far. När han beskriver sin egen kluvenhet inför fadern och sjukdomen skriver han hur han utåt är som vanligt men ”i virkeligheten drev jeg stille utover”.

”Hvem er det vi ser når vi ser oss selv” skriver han på flera ställen, vilket på sätt och vis binder samman historierna kring självbild och relationen föräldrar-barn. Det fick mig också fick mig att reflektera både en och två gånger. Boken har ett fint språk, är både tänkvärd och spännande, och förmedlar både det norska och det tidstypiska.

Jag läste boken på norska och jag hoppas verkligen att den kommer på svenska snart så ni som inte vill läsa på norska kan ta del av den! Enligt Gaute Heivolls egen hemsida så har Norstedts rättigheterna men jag hittar ingen information på deras hemsida. Förhoppningsvis är det på gång!

Betyg: 5

Movie Monday: The Game Plan

Från Moviezine: En något skamfilad idrottsstjärna (Dwayne ”The Rock) Johnson) vars lag jagar mästartiteln får en dag sitt livs utmaning. Han lever ett drömliv som ungkarl, han är rik och berömd, ja livet är en fest. Men en dag dyker hans okända femåriga dotter upp. Nu måste han försöka få livet som indrottsstjärna med fester och dater att passa ihop med balettklasser, sagoläsning och dockor.

The Game Plan är en amerikansk film från 2007. Den kom ut på DVD 15 oktober 2008. Vi såg den på Kanal 11 12 juli 2016.

När vi ser film så väljer vi ofta utifrån humör. Ibland så känner vi för det enkla, förutsägbara i gränslandet mot B-film. Trots detta var jag och barnen något skeptiska till makens val av film. Men vi hade fel. Det här var precis rätt en dag mitt i semestern när vi behövde varva ner.

Storyn är enkel – egoistisk man får veta att han har en dotter. Dottern har minst sagt en egen vilja. Kan hon möjligen få honom att ändra på sig, och börja tänka på någon annan än sig själv? Vad tror ni? Jo… det är förutsägbart. Men det är också rejält charmigt, mycket tack vare den mycket duktiga Madison Pettis som spelar dottern.

Jag kan inte låta bli att tycka om den här filmen. Mer än en gång så skrattar jag högt åt skämten och den humoristiska dialogen. Att rolluppsättningen är schablonmässig och det finns en hel del stereotypa könsroller spelar inte så stor roll när det framställs med en glimt i ögat. Det som jag är minst förtjust i är tyvärr huvudrollsinnehavaren, Dwayne ”The Rock” Johnson, som jag efter jag sett filmen läser är en fd fotbollsspelare och professionell brottare. Roselyn Sanchez gillade jag i Brottskod försvunnen och även här gör hon en bra insats. Madison Pettis har jag redan nämnt.

Omdöme: Småhumoristiskt och väldigt förutsägbart
Filmbetyg: 4

Recensioner på SVD och Moviezine.

På IMDB har den betyg 6,2 baserat på 43 777 betyg.
På Filmtipset har den betyg 3, baserat på 806 betyg.

Den femte vågen av Rick Yancey

Från förlagets hemsida: Cassie har överlevt de tre första faserna av en utomjordisk attack. Hennes föräldrar är döda och lillebrodern tillfångatagen. Nu flyr hon för livet, hon flyr från De andra. De andra ser ut som människor, men de har ett uppdrag som de sköter med kallblodig perfektion – att döda alla de ser. Cassie har valt att inte lita på någon. Hon vet att ensam är stark inte bara är ett utnött uttryck, utan det kanske enda sättet att hålla sig vid liv.

Den femte vågen av Rick Yancey kom ut 2013. I original heter den The fifth wave och kom ut 2913. Rick Yancey är en amerikansk författare med bakgrund som lärare och inom IRS. Han debuterade 2003 med A Burning in Homeland och har sedan dess gett ut flertalet ungdoms- och vuxenböcker. Den femte vågen är den första i en trilogi med samma namn.

Jag har tänkt läsa den här ett tag då både maken och dottern läst den, och jag hade satt upp den på min Boktolva. När maken nu köpte filmen så åkte boken högst upp på läslistan. För jag bara måste läsa boken innan jag ser filmen.

Den femte vågen är en dystopi och science fiction i dess rätta bemärkelse, med en fascinerande grundhistoria. Jag tycker det är en skickligt uttänkt framtidsvision som lever kvar efter läsningen, men tyvärr så är Den femte vågen väldigt ojämn. Ibland är den spännande och jag lockas vända sidor snabbt, men ibland är den så trög att jag har svårt att motivera mig att läsa. Jag märker att jag ibland ”slarvläser” bara för att komma framåt i boken. Hade jag inte läst den under semestern hade det tagit en evig tid.

Mitt största problem är att det finns en ambition att vara ”filosofisk” som jag inte tycker passar i sammanhanget. Det är både en språklig ambition och en innehållslig ambition. Tyvärr blir det mest jamsigt. När jag förväntar mig action vill jag ha action, även om språket gärna får vara bra. Dessutom så blir historien tjatig när flera personers bild av samma ”upptäckt” (den femte vågen) ska beskrivas.

Det finns ändå en viss humor i boken, i synnerhet när det är Cassies POV. Jag gillar hennes blandning av cynism och värme (för Sammy), och rappa tanker. De övriga POVs är inte lika starka. Berättelsen får mig också att fundera en del, bl.a. över hur realistiskt det är att barn tar de initiativ som de gör i Den femte vågen.

Trots att detta är den första delen i en trilogi och del två står i hyllan så känner jag mig inte lockad att läsa den. Fast det beror nog på hur filmen är och huruvida del två kommer att filmas…

Omdöme: Lite trög science fiction med en fascinerande grundhistoria om manipulation
Betyg: 3+

Bloggat om boken har Bokföring enligt Monika, Mest Lenas godsaker, Emilias bokstäver och Annas bokhörna

Mer om boken kan du läsa här och här.
Originaltitel: The fifth wave
Förlag: Rabén och Sjögren
Översättare: Jan Risheden

Mitt exemplar lånade jag av dottern.
Utläst 13 juli 2016.

Mambo i Chinatown av Jean Kwok

Från förlagets hemsida: Tjugotvååriga Charlie Wong växte upp i New Yorks Chinatown som den äldsta dottern till en ballerina från Peking och en nudelmakare. Trots att hon fötts i USA har hon levt hela sitt liv enbart i dessa kvarter. Nu i vuxen ålder lever hon i samma lilla lägenhet med sin änkling till far och sin elvaåriga syster, och vantrivs med sitt jobb som diskare. 
När hon börjar jobba som receptionist på en dansstudio får hon tillträde till en värld hon hittills knappt förstått existerar, och den klumpiga Charlie visar sig ha ärvt sin döda mors danstalang. Charlie blommar ut, långt från sin fars traditionella österländska regler.
Men så blir hennes lillasyster sjuk… kommer Charlie kunna rädda sin syster utan att behöva offra sin nya värld och identitet?

Mambo i Chinatown av Jean Kwok hade recensionsdatum 22 juni 2016. I original heter den Mambo in Chinatown och kom ut 2014. Jean Kwok är en kinesisk-amerikansk författare som emigrerade med sina föräldrar som femåring till USA. Hon har arbetat i en klädfabrik, har utbildning från Harvard och Columbia. Hon har även dansat professionellt. Hon debuterade 2010 med Girl in Translation (Nästan hemma). Mambo i Chinatown är hennes andra bok.

Mambo i Chinatown började dyka upp på diverse bloggar och media och vad jag läste väckte min nyfikenhet. Förlaget var vänligt nog att skicka ett recensionsexemplar.

Mambo i Chinatown är feelgood med djup när den är som bäst. Språket flyter bra och jag läser med njutning. Småskrattar åt Charlies beskrivningar och får naturligtvis tårar i ögonen när det står klart vad det är som är fel med Lisa. Historien är på många sätt förutsägbar, men i stort så kan jag acceptera det, när det gäller en varm historia av den här sorten så fungerar det ändå. Jag får vad jag vill ha med råge och det är nästan en fullpoängare.

Karaktärerna är väl beskrivna, i synnerhet huvudpersonen, även om jag ibland har väldigt svårt att förstå mig på en del av dem. Jag är väldigt skeptisk till vidskepelse och även om jag kan förstå den stora skeptisismen Charlies släkt har till västerländska läkare, med tanke på deras bittra erfarenheter, så blir jag både frustrerad och ledsen att läsa om hur folk blir lurade, ibland med tragiska resultat. Kulturkrockarna beskrivs väl i Mambo i Chinatown.

Vid flera tillfällen under läsningen så känner jag det som om jag läser en film. Faktum är att jag tror att historien gjort sig ännu bättre som film. Såväl beskrivningarna av den österländska traditionen, miljön i Chinatown och framförallt de ibland lite väl långrandiga beskrivningarna av dansstilar hade passat perfekt som film. Just dansscenerna är ingående beskrivna, och det är inte förvånande att läsa att Jean Kwok varit professionell dansare.

Jag vill definitivt läsa mer av Jean Kwok och funderar på att läsa hennes första bok. Någon som läst den?

Omdöme: Feelgood med svärta, om att få vara sig själv utan att hindras.
Betyg: 4+

Bloggat om boken har C R M Nilsson, Fru Es böcker och Boklysten

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Originaltitel: Mambo in Chinatown
Förlag: Bazar förlag
Översättare: Gabriella Andersson

Mitt exemplar var ett recensionsexemplar. Tack för det!
Utläst 11 juli 2016.

 

Bokbloggsjerka 22-25 juli: Relationer

I veckans bokbloggsjerka frågar Annika: Har du råkat på någon relation (kan vara mellan vän/fiende, kollegor emellan, etc.) i en bok (film eller tv-serie) som du fascineras/förundras lite extra över? Om inte, skriv fritt om något som har med relationer att göra (t.ex. din egen relation till en viss författare).

Intressant fråga. Jag tror det ofta är grunden i hur jag upplever en bok. Relationerna. Om de är underliga eller om jag känner igen mig i något. Just nu står det mer eller mindre still när jag ska välja … men här kommer ett urval:

Relationen mellan mamma Eva och sonen Kevin i Vi måste prata om Kevin. Jag förstår mig verkligen inte på den. Från det att sonen Kevin föds så ser Eva honom som någon jämbördig med samma ansvar. För mig är det en underlig inställning till föräldraskap.

Det finns många deckarserier med relationer som förvånar. Nu har jag inte läst den senaste boken i serien men Anders Knutas relationer, bl.a. till sin kollega Karin Jacobson, i Mari Jungstedts böcker förstår jag mig inte på.

Relationer som jag både förstår till fullo och samtidigt förundras över är relationerna i favoritserien Big Bang Theory. Inte minst de till Sheldon 🙂

Jag gissar att jag kommer att upptäcka vad jag glömt när jag kollar andra bidrag!