Handling från förlagets hemsida: Efter pappans död samlas de tre syskonen, Ullis, Andrea och Rasmus hemma i barndomshemmet. Det är mammas födelsedag och familjen som är kvar strävar efter att försöka hitta sina roller. Men det är lättare sagt än gjort.
Mellansystern Andrea kämpar nu med att komma in i den närhet mamma och hennes storasyster Ullis alltid har haft. Det verkar inte spela någon roll hur mycket hon anstränger sig, hon känner sig ändå utanför. Ulrika i sin tur ser en lillasyster som fått allt, varit pappans ögonsten och jämt får sin vilja igenom, men verkar trots det aldrig nöjd. Och hur har sladdisen Rasmus liv egentligen påverkats av att stå i skuggan av systrarnas kamp om uppmärksamhet och bekräftelse.
När det upptäcks att saker mystiskt försvunnit ur barndomshemmet ställs allt på ända. Tre vitt skilda barndomsupplevelser brakar samman. Men vem äger egentligen den rätta bilden av en barndom? Vilka händelser har man hållits utanför? Kan man alltid lita på sitt minne? Och vad är man egentligen skyldig sina syskon?.
Boken: Syskonfejden av Moa Herngren kom ut i maj 2024.
Varför jag läste den: Jag ville ha något att läsa på mobilen, och Syskonfejden stod på min läslista.
Vad jag tyckte om den: Syskonfejden är en välskriven berättelse om familjeband. Jag har tidigare läst Svärmodern och Skilsmässan av Moa Herngren, och tycker att hon är helt fantastiskt bra på att skildra olika perspektiv på samma händelser. Som läsare tänker man både en och två gånger på hur olika man kan uppfatta vad folk säger och varför. Något som jag tycker vi behöver påminnas om rätt ofta, för där finns grunden till många onödiga missförstånd. Hon är också superb på att skildra relationer, vilket är centralt i alla tre böckerna i Perspektivsviten.
Berättelsen i Syskonfejden cirklar kring tre syskon – Ullis, Andrea och Rasmus. I prologen beskrivs en begravning där de tre syskonen är sörjande. Vad var det som ledde dit, hur är deras relation och vad har färgat dem? Den första som får ordet är Andrea, mellansystern, och vi får hennes bild av vad som hänt månaderna innan. Därefter får storasyster Ullis ordet, och till sist lillebror Rasmus. Det är en historia som jag tror många kan relatera till. Mina syskon är betydligt yngre än jag så vi har en annan typ av relation än dessa tre, men jag kan förstå och tro på beskrivningen av att vara syskon.
Jag tycker att Syskonfejden inte är lika stark som Svärmodern och Skilsmässan. Det finns en ojämn fördelning mellan berättarperspektiven, där Andrea är ungefär halva boken, och Rasmus får minst plats. Det skapar en ojämnhet och det blir mest Andreas historia. Det är också den karaktär jag har svårast för som person.
Konceptet i alla tre böckerna bygger på att man har olika upplevelser och att man inte pratar med varandra om hur man upplever saker. I Syskonfejden tycker jag det är märkligt att de som syskon verkar veta så lite om varandra. Kommunikationen inom familjen verkar varit obefintlig, och intresset för varandra är väldigt lågt. Den starkaste kontrasten som är bäst beskriven handlar i mitt tycke om den enorma skillnaden i ekonomiska förutsättningar och vad det gör med en mellan Ullis och Andrea. En skillnad som ingen av dem, och inte heller föräldrarna, verkar prata om.
Bloggat om boken har Enligt O, och dagarna går och malins bokblogg
Betyg: 4
Mer info:
Förlag: Norstedts
Sidor: 402
Betyg på Goodreads: 3,84 baserat på 161 betyg
Hur jag fick tag på den: BookBeat
Utläst: 19 maj 2024
Lottens Bokblogg 