Dagboken jag faktiskt skrev av Jessika Devert

Handling från förlagets hemsida: Nytt år, nya möjligheter – och vår hjältinna från Dagboken jag aldrig skrev är tillbaka! Efter ett år av 50-årsfirande blandat med vallningar, mormorsångest och viss romantik har vardagen nu återgått till det normala.
Men att vara femtio plus verkar vara precis lika komplicerat som att vara fyrtionio! Speciellt när man tampas med en sambo som är fullkomligt förtjust i den där nya, snygga och unga arbetskamraten. Lägg också till en sjuk mamma, en knepig syster, akvarellkurser, misslyckade skönhetsbehandlingar och åldersnoja så är receptet komplett!
Tur att allt får plats i den där dagboken …

BokenDagboken jag faktiskt skrev av Jessika Devert kom ut i januari 2022.

Varför jag läste den: Förra året när vi var i Göteborg så läste jag Dagboken jag aldrig skrev av Jessika Devert, vilket var ett lyckokast. Nu skulle vi äntligen få komma dit igen, och vad passade då bättre än att läsa uppföljaren?

Vad jag tyckte om den: Dagboken jag faktiskt skrev är en lättläst och underhållande bok med en hel del allvar i. Jag gillar, precis som när jag läste Dagboken jag aldrig skrev, att det här handlar om en helt vanlig kvinna som är 50+. Hon (som är namnlös enda fram till slutet) går igenom precis det som händer i den här åldern, både vad gäller glädjeämnen och vad gäller sorg. Jag känner igen mig i oerhört många tankar, inte minst om ålder och om att så småningom vara äldst, att den äldre generationen försvinner.

En annan sak som jag tycker är oerhört positiv är att i de här två böckerna finns det män som tecknas verklighetstroget. De är omtänksamma och normala, de har humor, de är mänskliga men alls inte onda. Precis som många män jag känner är.

En stor del av Dagboken jag faktiskt skrev handlar om huvudpersonens relation till sin mamma och sin syster. Jag var lite fundersam över hur de tecknades i förra boken, hur kategoriserande huvudpersonen var. Jag är kluven till hur hennes syster tecknas i den här boken.

Dagboken jag faktiskt skrev är verkligen skriven som en dagbok vilket gör att språket blir enkelt, ibland lite för enkelt. Samtidigt så känns det också autentiskt.

Dagboken jag faktiskt skrev är lika perfekt att läsa på plats i Göteborg som Dagboken jag aldrig skrev var. Det förhöjde både läsningen och vistelsen i Göteborg att jag var på plats när jag läste den. Vi håller på att lära känna staden där sonen numera bor, och när han tog oss till Tredje långgatan för att äta middag så passade det helt perfekt. Vi gick på Linnégatan där huvudpersonen bor, passerade Remmans högtidskläder där hon passerade, och ”Andra lång” nämns vid ett flertal tillfällen. Ja, det fanns flera exempel där jag läste om de ställen som vi var. Jag tror att jag inför nästa besök också ska notera de ställen där de äter och fikar, för att eventuellt besöka.

Jag skulle gärna fortsätta läsa om de här karaktärerna och Göteborg!

Bloggat om boken har bl.a. Bokföring enligt Monika, och dagarna går, Stories from the city och Malins bokblogg

Betyg: 4-

Mer info:
Förlag: Printz Publishing
Sidor: 305
Betyg på Goodreads: 3,44 baserat på 75 betyg
Hur jag fick tag på den: Book Beat
Utläst: 28 juli 2022

En kommentar

  1. Det är verkligen perfekta böcker att läsa på plats i Göteborg och trots att jag inte alls gillar ljudböcker så tror jag att det, för en gångs skull, skulle förhöja känslan ännu mer att lyssna på dem.

    Gilla

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.