Handling från förlagets hemsida: Alva lämnar Stockholm med ett krossat hjärta för att röja upp i det gamla båtsmanstorpet hon ärvt efter sin mamma. Väl på plats i de småländska skogarna får hon veta att modern inte dött en naturlig död. Hänger det samman med en ung kvinnas olösta försvinnande i byns förflutna?
Medan sensommarnätterna blir allt mörkare blandas platsens historia med Alvas egen – och i jakten på sanningen får hennes rädslor alltmer rationell grund.
Men det är inte mörkret som är farligt, det är människorna.

Boken: Var inte rädd för mörkret av Kristina Agnér kom ut i mars 2021.

Varför jag läste denVar inte rädd för mörkret har jag varit nyfiken på sen den kom. Nu när jag låg i soffan med covid så passade den bra att välja när jag var sugen på en deckare. Kristina Agnér hade jag satt upp i min Boktolva.

Vad jag tyckte om denVar inte rädd för mörkret är en lättläst och spännande deckare. Jag slukade den på en dag! Även om jag låg sjuk i soffan och inte kunde göra så mycket mer än att läsa, så är det gott betyg till boken. Var inte rädd för mörkret är en solid svensk deckare i klassisk pusseldeckarstil. Jag gillar sättet den är uppbyggd på, karaktärerna och mysteriet. Miljön passar utmärkt, man får som en läsare en stark känsla för den, och den förstärker mysteriet. Tur att jag inte är mörkrädd! I alla fall inte på landet.

Karaktärerna är väl tecknade, och det är intressant att läsa om dem. En detalj som att persongalleriet finns i början av boken, precis som det gjorde en period i pusseldeckargenren gillar jag. Ändå är det två av karaktärerna jag blandar ihop i läsningen. Jag hade kunnat vara utan det romantiska inslaget, jag tyckte det gick för fort. En vänskap hade kunnat fungera lika bra. Var inte rädd för mörkret är välskriven, men bitvis blir det för detaljerade beskrivningar, i synnerhet vad gäller inredning. För att få en känsla som läsare behöver man inte den detaljgraden.

Var inte rädd för mörkret har liknats vid en bok av Maria Lang, och jag antar att det beror på både pusseldeckarformatet, tonen och miljön. Efter att ha läst 27 böcker av Maria Lang så tycker jag det inte helt är rättvisande för Var inte rädd för mörkret. Maria Lang skrev många olika böcker, och under flera decennier, och även om alla är pusseldeckare varierar de i ton, tema och miljö. Jag skulle säga att kvaliteten varierar. Det var också något helt nytt i genren. Var inte rädd för mörkret liknar Maria Langs tidigaste böcker, även om den förstås är mycket mer modern i tonen, anpassad efter 2020-talet. Det är en flirt med äldre böcker, och en bra sådan.

Var inte rädd för mörkret lockar till mer läsning, och jag noterar att jag ska hålla ögonen öppna efter Kristina Agnérs nästa bok, för den vill jag läsa. Kanske det blir mer om Alva?

Bloggat om boken har bl.a. Bokföring enligt Monika, Johannas deckarhörna, Feministbiblioteket och Vargnatts bokhylla.

Betyg: 4

Mer info:
Förlag: Albert Bonniers förlag
Sidor: 298
Betyg på Goodreads: 3,26 baserat på 111 betyg
Hur jag fick tag på den: Book Beat
Utläst: 25 juli 2022