Det vackra mysteriet av Louise Penny

Handling från förlagets hemsida: Inga utomstående ges någonsin tillträde till klostret Saint-Gilbert-entre-les-loups, djupt inbäddat i den vilda naturen utanför Québec, där ett tjugotal munkar lever i frid och bön. De odlar grönsaker, föder upp kycklingar och producerar choklad – och de sjunger.
Ironiskt nog för ett sällskap som har avgett tysthetslöfte har munkarna blivit världsberömda för sina underbara röster, så effektfulla när de höjs i uråldriga mässor att de blivit kända som »det vackra mysteriet«.
Men när den beundrade körledaren en dag hittas mördad öppnas låset på klostrets massiva träport för kriminalkommissarie Armand Gamache och Jean-Guy Beauvoir från Québec-polisen. Där upptäcker de dissonans i den skenbara harmonin. En av bröderna har, mitt i tillvaron av bön och kontemplation, haft mord i tankarna.

Boken: Det vackra mysteriet av Louise Penny kom ut i april 2019.

Varför jag läste den: Jag betar gradvis av böckerna i den här serien, och läser dem samma tid på året som de utspelar sig. Det vackra mysteriet utspelar sig i september.

Vad jag tyckte om den: Jag begriper egentligen inte hur Louise Penny gör det, men bok efter bok lyckas hon. Det är inget speciellt tempo i den här spänningsromanen. Berättelsen berättas i sin egen takt, inget slarvas igenom, det är en precision. Inte för mycket, inte för lite. Är jag egentligen speciellt intresserad av klostrets historia och de filosofiska/religiösa bitarna? Egentligen inte. Fast när Louise Penny skriver om det så blir jag det.

Styrkan i den här serien är framförallt karaktärerna. I centrum finns förstås Armand Gamache, en polis att beundra. Med sina fel och brister, han är mänsklig. Men han har ett gott hjärta. Jean-Guy Beavoir har växt från en person jag inte var så förtjust i, till att bli en favorit. En av karaktärerna i Det vackra mysteriet tycker jag är hemsk. Fruktansvärd helt enkelt. Vilket i sig lägger en mörk stämning över berättelsen.

Det är inte mysteriet som driver mig i läsningen, utan att allt flyter på, både språk och uppbyggnaden. Varje detalj har betydelse, men det blir aldrig överlastat. Jag förstår inte helt upplösningen, eller motivet, men å andra sidan behöver jag inte förstå vad som driver en brottsling.

Det vackra mysteriet är en sorglig bok, på alla plan, en bok som gör ont att läsa. Det mysiga från Three Pines finns inte där alls, men vi får lära känna karaktärerna på djupet. Och det är smärtsam läsning.

Jag längtar till nästa bok i serien. Den står i hyllan och ska läsas i december.

Andra som skrivit om boken är Bokföring enligt Monika, Tofflan och Fiktiviteter

Betyg: 4

Mer info:
Förlag: Modernista
Originaltitel: The Beautiful Mystery
Översättare: Carla Wiberg
Sidor: 463
Betyg på Goodreads: 4,18 baserat på 56 701 betyg
Hur jag fick tag på den: Hyllvärmare
Utläst: 12 september 2021