Nya tider på Flanagans av Åsa Hellberg

Frankie älskar att driva hotell. Det gör inget att hennes syster, skådespelerskan Billie, fokuserar på filmkarriären och är långt borta. Om bara Frankie har sin familj och teamet på Flanagans vid sin sida kan hon utföra mirakel. Men när hennes äktenskap spricker öppnas dörren till något Frankie har begravt djupt inom sig. Livet kraschar och det blir plötsligt tydligt att hon inte längre klarar sig på egen hand.

För Billie kommer ropet på hjälp olägligt. Hon har precis landat filmrollen som alla stjärnor och konkurrenter vill ha, har flyttat till New York och är vilt förälskad. Världen ligger öppen för henne. Men hur säger man nej till en älskad syster?

Nya tider på Flanagans av Åsa Hellberg kom ut 25 augusti 2021. Åsa Hellberg är en svensk författare som debuterade 2009 med Casanovas kvinna, som var självbiografisk. Hon har därefter gett ut ett flertal feelgoodromaner, bl.a. den välkända serien om Sonja. Nya tider på Flanagans är den tredje och avslutande delen i hennes serie om Flangans.

Jag har läst och tyckt mycket om de två tidigare delarna i den här serien (Välkommen till Flanagans och Kvinnorna på Flanagans). Så när Nya tider på Flanagans anlände från förlaget tillsammans med chokladpraliner blev jag mycket glad.

Nya tider på Flanagans är en välskriven och modern feelgood. Åsa Hellberg har en förmåga att skriva lättsamt och samtidigt berörande. Språket flyter obehindrat och historieberättandet är skickligt utfört.

En tydlig styrka med Nya tider på Flanagans är karaktärsteckningarna. I hela serien finns det personer som intresserar, som berör och som man vill lära känna. Framförallt så är det de kvinnliga karaktärerna. Billie och Frankie, som i förra boken upptäckte att de hörde ihop, har i Nya tider på Flanagans utvecklat ett starkt band, men det testas på flera sätt här. Det finns en sorgsen ton i berättandet om dem, som inte varit lika tydlig i tidigare delar. Hela serien har fokus på kvinnorna i familjerna, men i Nya tider på Flanagans finns det också några manliga karaktärer som jag tycker är sympatiska, exempelvis Pierre och Robert (som bägge varit med i de tidigare böckerna).

Jag är svag för släkthistorier genom flera generationer och Åsa Hellberg bemästrar det berättandet till fullo. Man kan tydligt följa banden från generation till generation samtidigt som perspektivet ändras med vem som är huvudperson.

Det finns något speciellt med miljön, såväl hotellet som de andra miljöerna som karaktärerna befinner sig i, som lockar och drar. Jag vill befinna mig där tillsammans med de här kvinnorna. Se vad de ser, höra vad de hör. Och äta maten som Pierre lagar förstås.

Mot slutet av boken så vävs en större välkänd händelse in. Jag är kluven till det. Som läsare vet jag vad som kommer att hända, medan karaktärerna inte vet det. Det ger ett spänningsmoment men också en obehagskänsla. Samtidigt så vet jag förstås inte vad som kommer att hända med de enskilda karaktärerna. På något sätt dominerar den händelsen avslutningen på serien, den tar mitt fokus i viss mån från karaktärernas individuella resa.

Det tog mig lite längre tid än i de andra två böckerna i serien att komma in i berättelsen. Möjligen spelade mitt bristande minne i, för när jag började minnas vad jag tidigare läst om karaktärerna så fick också berättelsen mer fart.

Det känns tråkigt att lämna Flanagans och de starka kvinnorna som stått i centrum. Det vore roligt att någon gång i framtiden få besöka det här universumet. Mer av Åsa Hellberg kommer jag definitivt att läsa.

Omdöme: Välskrivet och underhållande med kvinnor i centrum.
Betyg: 4

Förlag: Forum
Sidor: 323
Betyg på Goodreads: 3,72 baserat på 29 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar
Utläst 31 augusti 2021.