Från Goodreads: On a stifling summer’s day, eleven-year-old Jack and his two sisters sit in their broken-down car, waiting for their mother to come back and rescue them. Jack’s in charge, she said. I won’t be long.
But she doesn’t come back. She never comes back. And life as the children know it is changed for ever.

Three years later, mum-to-be Catherine wakes to find a knife beside her bed, and a note that says: I could have killed you.
Meanwhile Jack is still in charge – of his sisters, of supporting them all, of making sure nobody knows they’re alone in the house, and – quite suddenly – of finding out the truth about what happened to his mother.

But the truth can be a dangerous thing . . .

Snap av Belinda Bauer kom ut i maj 2018. Belinda Bauer är en brittisk författare som tidigare arbetat som journalist och manusförfattare till pjäser. Hon debuterade 2010 med Blacklands och Snap är hennes åttonde bok.

Belinda Bauer är en s.k. ”auto-buy-författare” för mig. När hon kommer ut med en ny bok kan jag inte hålla mig. När vi var i Uppsala sista helgen i maj blev det som vanligt ett besök i Uppsala English Bookshop. Då låg den här boken där, helt oemotståndligt. Och högt i läshögen hamnade den.

Snap är en lättläst och välskriven psykologisk thriller. Jag tycker om Belinda Bauers språk, läsningen flyter obehindrat och jag njuter av det brittiska. Belinda Bauers styrka är det outtalade, det som skapar obehaglig stämning. Mer än en gång så går det rysningar av hennes beskrivningar. Snap är en obehaglig berättelse. Det är också på många sätt en mycket sorglig bok. Jack och hans familj gör det ont i hjärtat att läsa om, men också några av poliserna är på sätt och vis sorgliga personer.

Jag sträckläste Snap mer eller mindre, men ändå så tycker jag att den saknar det där lilla extra som Belinda Bauers första böcker innehöll. I mitt tycke är det här en av hennes svagare böcker, det känns stundvis som om den är ihoprafsad snabbt. Men det är ändå en bra bok.

Karaktärsteckningarna är intressanta och välgjorda. Ingen av personerna är särskilt sympatiska, men det jag gillar är att personerna utvecklas på oväntade sätt. De jag ogillar i början gillar jag mer på slutet och vice versa. Vad gäller mysteriet så är det inga större överraskningar som presenteras men Belinda Bauer lämnar ledtrådar om detaljer i berättelsen på ett sätt som är skickligt (och som jag i alla fall missar).

Det finns några saker som stör mig lite. Redan i början så tänker Jack att pappan minsann skulle haft en telefon med sig när han var ute och åkte bil. Men händelsen utspelar sig 1998. Nu vet jag inte hur mycket före man var i Storbritannien men när vi skaffade mobil 1999 så var vi hyfsat tidiga. Långt ifrån alla hade det, och jag upplever Jacks familj som fattiga. (Edit: Efter kommentar här så får jag redigera min uppfattning. Vi var nog inte tidiga. Dock undrar jag om det var i ”var mans hand” 1998 i England. Jag hittade statistik på nätet som säger att det var 20 % i Storbritannien som då hade mobil.) En annan sak är att samhället som det hela utspelar sig beskrivs som relativt litet, och den lokala polisen känner till familjerna och var de bor. Borde inte någon ha reagerat på barnens situation? Att de inte går i skolan?

Tyvärr har Belinda Bauers senaste böcker inte helt fallit mig i smaken men ändå så kommer hennes nästa bok säkert att flytta in hos oss såsmåningom.

Omdöme: Välskrivet med en obehaglig underton om hur en familj går under.
Betyg: 4-

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Transworld
Sidor: 335
Betyg på Goodreads: 4.31 baserat på 298 betyg
Hur jag fick tag på den: Nyinköpt på Uppsala English Bookshop
Utläst 9 juni 2018.

Annonser