Även som död sig lik av Hans-Olov Öberg

Från förlagets hemsida: Försommarvindarna sveper in i det lilla mässingsbruket Skultuna i en bedräglig värme. Återföreningen för kullen som gick ut Persbo skolan för trettiofem år sedan närmar sig, och ett sjuttiotal avgångs elever väntas till Brukshotellet.
En av dem är Tony Hammar, som närmar sig uppväxtorten med blandade känslor. Nyfikenheten kring vad som hände med dem som aldrig låtit tala om sig varvas med oron över att stöta på de man svurit att aldrig se mer.
Taggen i hjärtat efter sveket sitter kvar och smärtar fortfarande. Kanske får han nu möjlighet att reda ut alltsammans?
Festligheterna får ett abrupt slut.
Men vem är egentligen offer och vem är förövare i den samling människor där alla är sig lika men ingen egentligen kände någon?

Även som död sig lik av Hans-Olov Öberg hade recensionsdatum 14 november 2015. Hans-Olov Öberg är en svensk författare och musiker med långt förflutet inom finansbranschen. Mer om honom finns att läsa här. Han föddes på 60-talet i Skultuna utanför Västerås, där Även som död sig lik utspelar sig.

Jag har tidigare läst och gillat Västeråstrilogin av Hans-Olov Öberg, som förlaget klassar som ”cosy-crime”.  Jag var därför inte så förvånad när Även som död sig lik först dök upp i mejlen (som PDF) och sedan som bok i brevlådan.

Även som död sig lik är en lättläst och underhållande bok. Den är inte många sidor, och går mycket snabbt att läsa. Jag läser den dessutom med ett leende på läpparna. Beroende på att jag läst böcker av författaren tidigare hade jag vissa förväntningar, och andra hade jag inte. Jag förväntade mig inte en ohyggligt spännande bladvändare, men däremot förväntade jag mig att bli underhållen.

Även som död sig lik är svårbestämd i genre. Det är en deckare/ kriminalroman. Men samtidigt är den på många sätt en drift med hela den genren. Och en mycket bra sådan. Hela persongalleriet, kanske allra mest huvudpersonen Tony Hammar, har många schabloniserade drag, men istället för att irritera mig på detta så roas jag av det. Det utnyttjas nämligen till fullo i historien. Som kriminalhistoria är den ganska osannolik, men det har också sina poänger.

Temat återträff är otroligt tacksamt för en kriminalhistoria. Det finns många gamla oförrätter och spänningar som väcks till liv när man ses igen. Det blir också en form av ”sluten miljö” som lämpar sig. Personerna i boken verkar vara i min ålder, vilket ger en form av igenkänningsfaktor. Jag har aldrig varit i Skultuna, men jag kan se stället framför mig. Och det kunde varit en annan svensk småstad.

Jag gillar tonen i Hans-Olov Öbergs böcker, och glimten i ögat. Språkligt passar de också mig, läsningen flyter helt obehindrat. Nästa bok i ”krimgenren” av Hans-Olov Öberg vill jag definitivt läsa.

Omdöme: Humoristiskt och välbeskrivet om vad som kommer till ytan under en återträff.
Betyg: 4

Mer om boken kan du läsa här och här.
Förlag: Kalla Kulor

Mitt exemplar var ett recensionsexemplar från förlaget. Tack för det!
Utläst 23 november 2015.