Gräspojken av Christer Lundberg

Kalle bor i Göteborg med sin pappa Tomas, sin mamma Bodil och sin lillebror Björn. Plötsligt en dag så sätter sig Bodil ned och berättar att hon ska åka iväg till Indien, och så ger hon sig av. Lillebror Björn verkar inte bry sig, han ägnar sig helt åt sin skateboard. Pappa Tomas verkar vilsen men jobbar på. Kalle kan inte oroa sig så mycket för han har annat att tänka på. I en blomkruka i rummet har plötsligt en grön växt dykt upp, som visar sig vara marijuana. Han identifierar ursprunget som fågelfröna som nymfparakiten Aslan äter. Kalle blir helt besatt av att prova och se om han kan odla upp flera. Plötsligt så är han indragen i något som blir mycket större än han kunnat förutse, och snart ändras livet för honom, Björn och Tomas.

Gräspojken av Christer Lundberg kom ut 2012 och det är författarens debutbok. Christer Lundberg är känd som ”Christer i P3” som hans eget radioprogram heter. Han har tidigare jobbat med radioprogrammet Musikhjälpen och är medlem i ett synthpopband.

Det här är en bok som jag först la märke till i bokhandeln beroende på dess omslag faktiskt. Inte så att jag gillade, utan tvärtom. Men ändå gjorde en viss nyfikenhet att jag ändå läste på baksidan. När den sen dök upp i positiva ordalag på bokbloggar så blev jag nyfiken, och plockade den såsmåningom i hyllan på jobbet.

Gräspojken liknar ingenting annat som jag läst. Den är helt absurd. Det första kapitlet skrattar jag högt ett par gånger, vilket jag nästan aldrig gör, och jag tänker att det här lovar gott. Men sen blir det så skruvat och så absurt och i botten nästan tragiskt att jag slutar skratta. På ett par ställen, i synnerhet när hela familjen är samlad så skrattar jag igen. Författaren har en god förmåga till korta koncisa ”statements” som blir absurda i sig.

Men när jag tänker ett varv till så börjar jag undra. En tolv-trettonåring som med sin pappa odlar marijuna, säljer knark, ligger så ofta han kan med sin fjortonåriga flickvän, ibland hög. Är det roligt? Egentligen? Ett förlåtande drag är att Kalle boken igenom på något underligt sätt förblir oförstörd och snäll. Kontrasten blir slående och det är förstås omöjligt att ta historien på allvar en enda sekund. Överhuvudtaget så är karaktärerna ganska overkliga, men samtidigt så är de beskrivna varmt och utan något moraliserande över deras handlingar. Och det är det som gör att det här funkar.

Den är så charmig och så mycket glimten i ögat att den blir en underhållande skröna, men samtidigt så blir det lite för mycket. För innerst inne så kan jag inte släppa det faktum att den också är väldigt tragisk. Eller skulle kunna vara. För er som brukar sky böcker som beskrivs som skrönor, vilket jag gör, så rekommenderar jag ändå att ni ger boken en chans.

Ett urval andra som bloggat om boken är Tidningsida, Joggingskor, Bokstugan,  Jenniesboklista, hyllan, och Bokbrus.

Boken finns att köpa på Adlibris, Bokus och Bokia.

Omdöme: Helt absurt om en 13-årig pojke som av en slump blir knarkkung.
Betyg: 3+