”Paganinikontraktet” av Lars Kepler

Penelope Fernandez, ordförande i Svenska Freds- och skiljedomsföreningen ser fram mot en skön helg med sin pojkvän Björn på hans båt. I sista minuten får de med sig Penelopes lillasyster Viola på båten. Föga anar de att den sköna helgen ska utveckla sig till deras värsta mardröm. Samma helg så hittas generaldirektören för ISP med ansvar för att kontrollera svensk vapenexport, Carl Palmcrona, hängd i sin paradvåning på Östermalm. Det ser till att börja ut som självmord, men kriminalkommissarie Joona Linna anar oråd. Joona får också onda aningar när en ung kvinna hittas död på en båt i skärgården.

Paganinikontraktet är Lars Keplers, dvs Alexander Ahndorils och Alexandra Coelho Ahndorils, andra bok, uppföljaren till den rosade Hypontisören. Boken följer samma mönster som den första, dvs korta intensiva kapitel. Samma team inom polisen, med den udda fågeln Joona, som gör mest som han vill och kommer undan med det pga sin instinkt, i spetsen, utreder fallen. I den här boken får vi också stifta bekantskap med Saga Bauer, från Säpo. En annan central person i boken är den nya generaldirektören för ISP, Axel Riessen.

Boken är förstås en deckare och ska som sådan vara spännande. Och jovisst finns det spänning i den. Men jag känner det som om det finns långa transportsträckor, och intrigen lämnar mig helt oberörd. Den är för komplicerad och grotesk, för absurd. Ingen av personerna känns ens verkliga (utom i Jonna, men bara i korta ögonblick). Det finns några få passager, som en tillbakablick till Axel Riessens ungdom, som fångar mitt intresse, men de är alldeles för få. Språket är rappt och korthugget, och fungerar, men fångar inte. Jag tyckte Hypnotisören var mycket bra, men den här boken hade jag faktiskt svårt att motivera mig att slutföra.

Betyg: 2