Orosmoln hos familjen Hoffman av Hanna Landahl

Handling från förlagets hemsida: Rom – Varberg – Uppsala

Stationerna i Jossans liv har varit flera, men ungdomsåren i den eviga staden på Roms alla barer och i Uppsalas studentkvarter är ett minne blott. Nu plöjer Jossan fram i högstadiets korridorer med lärarkalendern i famnen med siktet inställt på nästa lektion. Hon befinner sig mitt i livet med jobb, tonårsbarn och en adhd-diagnos i full blom. Lugnet infinner sig först om söndagsmorgnarna i kallbadhuset då den torra bastuvärmen och havets kalla avrivningar får sinnet att klarna.

Vardagen springer på och skulle kunna fortsätta göra det, men vad Jossan inte anar är att det förgångna är ikapp och på god väg att ta henne med på en inre resa tur och retur till Roms alla gränder och piazzor. Till det som varit och det som blev.

Boken: Orosmoln hos familjen Hoffman av Hanna Landahl kom ut i januari 2024

Varför jag läste den: Jag har läst och gillat Hanna Landahls tre tidigare böcker så jag blev glad när förlaget skickade ett exemplar av den här boken. Den fick följa med på en tågresa.

Vad jag tyckte om den: Orosmoln hos familjen Hoffman är en välskriven berättelse som jag sträckläste. Den handlar mycket om att berätta sanningen, att låta det outtalade komma upp till ytan. Men den handlar också om vikten att få sörja, och om vikten av att låta sorgen vara en del av livet. Det är en omtänksam skildring av en familj som är som alla andra men som också är unik. Jag vet inte varför jag väntat mig feelgood med tanke på tidigare böcker. Det är inte feelgood. Det är absolut inte feelbad heller. Det bara är.

Karaktärsteckningarna i Orosmoln hos familjen Hoffman är bra. Det är som att de blir vänner som man saknar när man läst klart. Speciellt tar jag Jossan till mitt hjärta. Jag hade velat veta mer om Jossans strategier för att utnyttja sin adhd till att bli en tillgång i jobbet som lärare. Man kan ana att hon haft en del utmaningar, men samtidigt så uttalas det inte fullt ut. Av olika anledningar är jag intresserad av hur det är att leva som vuxen med adhd. En karaktär som jag bitvis blir frustrerad över är maken. Jag tycker inte han är juste mot Jossan. Samtidigt som jag på något sätt förstår honom också, i alla fall mot slutet. Deras gemensamma omtanke och kärlek till barnen går som en röd tråd genom berättelsen. Hanna Landahl är mycket bra på att skildra spänningar i en familj, men också de starka banden av kärlek som finns i familjen Hoffman.

Jag gillar miljöskildringarna i Orosmoln hos familjen Hoffman. men det beror på att den utspelar sig i Varberg och bitvis i Uppsala. Jag växte upp i Uppsala, och var student där (om än mycket tidigare än Jossan!). Varberg har jag besökt några gånger tillsammans med ett annat gäng bokbloggare, och jag känner igen mig här och var. Kallbadhuset spelar en alldeles speciell roll, och jag är definitivt ingen kallbadare, men det är intressant att läsa om.

Precis som när jag läst tidigare böcker av Hanna Landahl så slås jag av hur sällan jag läser vardagsskildringar om ”vanliga” människor. Det är en ständig kamp om att komma med den mest unika historien, och kanske även den mest skruvade. Jag som läser mycket deckare brukar också vilja ha det spännande och oväntade. Därför är det så oerhört befriande att läsa böcker av Hanna Landahl. För hon är en mästare på att beskriva vardagen på ett sätt som fångar mig, men också gör att jag känner igen mig och känner mig trygg. Det är klart att det händer saker även i Orosmoln hos familjen Hoffman, och det finns bitar som överraskar. Men allra mest är det en suverän skildring av svensk vardag.

Jag kommer att hålla ögonen öppna efter nästa bok av Hanna Landahl, och vad jag förstått så skriver hon på nästa del om Familjen Hoffman. Hurra!

Betyg: 4+

Mer info:
Förlag: Polaris
Sidor: 299
Betyg på Goodreads: 3,86 baserat på 7 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar
Utläst: 24 februari 2024