Trettio dagars mörker av Jenny Lund Madsen

Handling från förlagets hemsida: Den snobbiga, ensamstående, alkoholiserade och dessutom skrivblockerade författaren Hannah får genom en ödets nyck utmaningen att skriva en kriminalroman på trettio dagar.

Hon reser hals över huvud till Island för inspiration och tar logi hos den gästfria Ella i den fridfulla lilla orten Húsafjörður. Men under den lugna ytan är starka strömmar i rörelse. Några dagar efter Hannahs ankomst fiskas Ellas systerson Thor livlös upp ur havet. Thor var, som alla andra på orten, son till en fiskare, men han led av stark vattenskräck och alla visste att han alltid undvek havet. Så hur kunde han ha drunknat? Var det verkligen en olycka?

Hannah börjar undersöka dödsfallet som en möjlig ingång till sin klichédeckare, men dras snart in i byn Húsafjörður dunkla hemligheter. På Island, med dess snö och mörker, avtäcker hon allt mer ett dramatiskt förflutet – samtidigt som hon också börjar skönja en framtid.

Boken: Trettio dagars mörker av Jenny Lund Madsen kom ut på svenska i juni 2021.

Varför jag läste den: Jag ville läsa en deckare, och valde den här hyllvärmaren.

Vad jag tyckte om den: Trettio dagars mörker är en lättläst dansk deckare. Vad jag förstått så ska Trettio dagars mörker vara en drift med deckargenren, men jag tycker inte att den når ända fram, vilket gör att den blir mer av en vanlig deckare som har alla tänkbara deckarschabloner inkluderade.

Att Trettio dagars mörker utspelas i författar- och förlagsvärlden tycker jag ger visst underhållningsvärde, det blir lite meta över det, i synnerhet eftersom författaren ska skriva just en schablonfylld deckare. Det känns också som något unikt i genren. Jag gillar den ironiska tonen i berättandet. Ett plus är också att den utspelar sig på Island, men jag önskar att det hade utnyttjats mer i utformningen av mysteriet, och inte bara varit en fond av dåligt väder.

Huvudpersonen är av den typen som finns i en hel del deckare, dvs en privatperson som ständigt lägger näsan i blöt, tar korkade och riskfyllda beslut men som ändå är omtyckt. Och som bidrar till lösningen av brottet som begåtts. Jag irriterar mig mest på henne, och tycker hon helt saknar förlåtande drag. Hon behandlar alla runtomkring som skit, och det har jag svårt för. Men hennes cynism är i vissa bitar rätt underhållande rent formuleringsmässigt. De isländska karaktärerna, i synnerhet Ella, tycker jag är intressanta, och hade gärna lärt känna mer.

Mysteriet är förutsägbart, vilket det stämmer med att det ska vara en drift med genren. Det finns en del outnyttjade trådar som stör mig, exempelvis en som har koppling till det isländska arvet. Där hade det kunnat bli lite mer originellt.

Bloggat om boken har Bokföring enligt Monika, Kulturbloggen, hyllan och Läsa & Lyssna

Betyg: 3

Mer info:
Förlag: Modernista
Sidor: 349
Betyg på Goodreads: 3,47 baserat på 624 betyg
Hur jag fick tag på den: Hyllvärmare
Utläst: 1 juli 2023