Kyrkan av Caroline Engvall

En man begår ett spektakulärt självmord på Västerbron. Hans död följs av flera märkliga händelser, som vid första anblicken inte ser ut att höra ihop.
Ulrika Stenhammar, utredare vid Stockholmspolisens avdelning för grova brott, längtar efter att gå på föräldraledighet, men tvingas ta tag i de misstänkta brotten där män med vitt skilda bakgrunder råkar ut för grym utpressning.
Samtidigt härjas hennes sambo Lovisa Ling av utmattning och minnen från tidigare relationer spöken ur det förflutna som i högsta grad blir avgörande för parets framtid.

Kyrkan av Caroline Engvall kom ut 23 april 2020. Caroline Engvall är en svensk författare och journalist som arbetat som redaktör och nöjesskribent. Hon debuterade som författare 2008 med 14 år och till salu.  Caroline Engvall har skrivit flera böcker om utsatta ungdomar och är mycket aktiv i samhällsdebatten om hur vi bekämpar sexuellt utnyttjande av unga. Hennes skönlitterära debut kom 2017 med Ärren vi bär, den första i serien om Lovisa Ling och Ulrika Stenhammar. Kyrkan är den fjärde boken i serien.

Den första boken jag läste av Caroline Engvall var Skuggbarn och den gjorde stort intryck. Därefter har jag läst alla tre tidigare böcker i den här serien, och när jag såg att det skulle komma en fjärde åkte den upp på önskelistan. Därför blev jag mycket glad när den kom som en överraskning med posten! Den fick också prioritet i läsandet.

Kyrkan är en välskriven och lättläst bladvändare. Som vanligt så är temat mycket obehagligt men också väldigt viktigt. Mina känslor för den här serien är tudelade. Det är förstås mycket jobbigt att läsa om människor som utnyttjar barn och ungdomar, det finns få saker som är lika avskyvärda. På det sättet är det tungläst. Men Caroline Engvall går inte över gränsen, utan förmår använda den skönlitterära formen för att visa på saker som tyvärr händer i verkligheten, och få mig som läsare uppförd och engagerad. Den litterära formen på Kyrkan gör den å andra sidan lättläst, med korta effektiva kapitel och cliffhangers som gör att man hela tiden vill läsa vidare.

Berättelsen är inte bara obehaglig i grunden, utan även bitvis grotesk i beskrivningarna av brotten. Jag har svårt att sätta fingret på varför men trots att övergrepp på unga är mycket i centrum även i Kyrkan, så kommer de ändå mer i skymundan än i tidigare böcker. Det är i alla fall min upplevelse. Själva ”fenomenet” Kyrkan var jobbigt att läsa om, men samtidigt var det lite väl mycket mellan raderna och dolt, det blev den sekundära berättelsen. Jag hade velat veta mer om hur det startade och varför.

Karaktärerna i den här serien, i synnerhet Lovisa och Ulrika, har växt och utvecklats under seriens gång, och jag tycker mer och mer om dem. Framförallt intresserar de mig fortfarande. I Kyrkan får vi veta en hel del om Lovisa och hennes bakgrund. Jag upplever att det har hänt mycket med Lovisa sen första boken! Kyrkan är skriven i kapitel ur de olika karaktärernas perspektiv vilket ger ett bra driv i berättelsen. Signes stycken är på något sätt de mest obehagliga, det är en skrämmande miljö hon växt upp i och hennes sätt att beskriva omgivningen och upplevelserna gränsar till skräck.

Jag hoppas det kommer fler böcker i den här serien! Oavsett så vill jag läsa mer av Caroline Engvall.

Omdöme: Välskriven deckare om övergrepp, hämnd och ondska.
Betyg: 4

Bloggat om boken har Kapprakt och Tankar från en samlares hjärna

Mer om boken kan du läsa här
Förlag: Southside Stories
Sidor: 325
Betyg på Goodreads: 4,00 baserat på 10 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar
Utläst: 26 april 2020