Under årens lopp har det blivit några fullpoängare här på bloggen. I serien ”Favoriter i repris” så återpublicerar jag vad jag skrev när det begav sig.
Den tredje boken som jag läste 2014 och som fick full pott, betyg 5, från mig var en bok av en Nobelpristagare – Alice Munro. Jag hade läst en bok av henne tidigare och ville läsa mer. Trots att jag alltså verkligen tyckte om Tiggarflickan är det här en författare jag ”tappat bort” och därför satte upp i utmaningen Vi möts igen. I somras läste jag en bok av henne. Vad jag tyckte om den kommer att visa sig här på bloggen såsmåningom.
Så här skrev jag då:
Rose växer upp i den fattiga delen av Hanratty, Ontario. Hon bor med sin pappa, sin styvmor Rose och sin yngre halvbror Brian 
bakom en affär. Från sin fattiga uppväxt gör Rose en klassresa genom att få möjlighet att skaffa sig en god utbildning. När hon sedan gifter sig med en rik man så hamnar hon i de rika kretsarna, där hon ses som en exotisk varelse. Hennes uppväxt och hennes ambitioner präglar hela hennes liv.
Tiggarflickan av Alice Munro kom ut på svenska för första gången 1984, men i nytryck 2013. På engelska heter novellsamlingen om Rose The Beggar Maidoch kom ut 1978 (som Who do you think you are). Alice Munro är en kanadensisk författare som fick Nobelpriset i litteratur 2013. Hon debuterade 1968 och har gett ut fjorton novellsamlingar.
Förra året läste jag min första bok av Alice Munro, Brinnande livet, och det lockade till mer läsning. När den här boken dök upp i Bokcirkelhyllan på jobbet så var det ett enkelt val.
Jag älskar Munros berättarstil! Hennes språk är så vackert och ger mig genast associationer och bilder, det blir snabbt en målande historia. Det är fascinerande hur hon lyckas skapa en röd tråd, få in så många stämningar och så många associationer i en novell. Historierna går i cirklar i tid och rum, hit och dit, men ändå så finns det en så solklar logik att man aldrig uppfattar det som förvillande. Det är som att berättandet speglar ett verkligt liv, där det finns kopplingar hit och dit i plats och tid. Hon lyckas teckna både fängslande människoporträtt och starka miljöer som går under huden.
Rose är en mycket levande person och jag fattar sympati för henne. Hon fattar inte alltid rätta och kloka beslut, men däremot högst mänskliga beslut. Hon gör så gott hon kan och menar inte illa. Jag får ångest när hon har ångest över sin relation till sin dotter Anna, jag skäms när hon skäms, och jag blir stolt när hon blir stolt. Mer om innehållet tänker jag inte orda, det måste helt enkelt upplevas i den ordning som författaren tänkt sig.
När jag läser dessa betraktelser över Rose liv så funderar jag på varför det här är en novellsamling. Det är ju inte olikt hur en del romaner är uppbyggda. Visserligen berättar varje kapitel en historia i sig, men samtidigt så finns det kopplingar mellan historierna, och en del av behållningen är att man läser alla. De känns inte fristående.
Novellerna i Tiggarflickan har mer än 35 år på nacken, men känns alldeles aktuella. Helhetsupplevelsen är så stark att jag undrar om jag kommer att våga läsa mer av Munro. Fast samtidigt så är jag helt säker på att jag kommer att läsa mer av henne.
Omdöme: Vacker och fascinerande novellsamling om en stark kvinnas liv.
Betyg: 5
Några andra som bloggat om boken är C R M Nilsson och Bokdamenblog.
Boken finns att köpa på Adlibris och Bokus.
Mitt exemplar lånade jag i bokcirkeln på jobbet.
Utläst 28 mars 2014.
Lottens Bokblogg 